Annons

Viktor Lundquist:En (icke-)demokratisk utmaning

Xi Jinpings regim bedriver allt mer omfattande påverkanskampanjer mot Sverige.

Under strecket
Publicerad

Kinas ambassadör Gui Congyou har kritiserat såväl svensk journalistik som domstolsväsende, samtidigt som han menar att Sverige inte ska lägga sig i Kinas nationella politik.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1

Kinas ambassadör Gui Congyou har kritiserat såväl svensk journalistik som domstolsväsende, samtidigt som han menar att Sverige inte ska lägga sig i Kinas nationella politik.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1
Kinas ambassadör Gui Congyou har kritiserat såväl svensk journalistik som domstolsväsende, samtidigt som han menar att Sverige inte ska lägga sig i Kinas nationella politik.
Kinas ambassadör Gui Congyou har kritiserat såväl svensk journalistik som domstolsväsende, samtidigt som han menar att Sverige inte ska lägga sig i Kinas nationella politik. Foto: Henrik Montgomery/TT

Ingen kan på senare tid ha undgått Kinas allt mer offensiva påverkansförsök riktade mot Sverige. Bara under det senaste året har Kina kritiserat innehåll i svensk TV, behandling av kinesiska turister, och protester mot fängslandet av svenske bokförläggaren Gui Minhai.

Tidigare verkade det dock som att representanter för den kinesiska regimen nöjde sig med att sätta ord mot ord och motsäga oönskad rapportering och narrativ kring Kina, men så är inte längre fallet.

Det styrande kommunistiska partiet har inlett ett allt mer offensivt arbete för att påverka Kinabilden runt om i världen, och Sverige beskrivs som särskilt utsatt för denna propagandakampanj.

För några veckor sedan ställdes, med bara några timmars varsel, ett stort FN-evenemang i Stockholm om mänskliga rättigheter in, och enligt uppgifter var påtryckningar från Kina orsaken till det.

Annons
Annons

Inte sällan används den kinesiska ambassaden i Stockholm som språkrör för kritik och påtryckningar. Så var det exempelvis vid de särskilt uppmärksammade händelserna under våren, då ambassaden vid ett flertal tillfällen anmärkte på och ville påverka innehållet i svensk press.

Också på andra sätt än enkom via kritik försöker man nu utöva inflytande i Sverige. Journalisten Patrik Oksanen beskriver hur bland annat Kina nu riktar in sig på lokala och regionala politiker, och via kontakt med dessa hoppas på både underrättelseinhämtning och möjlighet till politisk påverkan.

Journalisten Jojje Olsson redogör för hur den kinesiska ambassaden bjöd in journalister från SR, Svenska Dagbladet, DN och Dagens industri, för att läxa upp dessa kring hur de ska rapportera om Kina.

Man har även börjat gå i polemik med mer officiella representanter för Sverige, bland annat genom att kritisera Högsta domstolen och en rapport om mänskliga rättigheter i Kina från UD.

Det finns mycket i den kinesiska ambassadens agerande som är både ironiskt och skrattretande. Ingen kan ju ta ambassadör Gui Congyou på allvar när han säger att Högsta domstolen inte respekterar lagen, när han själv representerar en regim helt utan hänsyn till juridisk rättvisa och rättssäkerhet.

Hyckleriet lyser också igenom när representanter ständigt hävdar att Sverige ska låta bli att lägga sig i Kinas nationella angelägenheter, samtidigt som man ägnar stor möda åt att försöka påverka Sveriges politik, domstolsväsende och journalistik.

Vid samtliga tillfällen då representanter för Xi Jinpings regim riktar kritik finns en gemensam nämnare, vars förekomst ofrånkomligen verkar leda till kinesiskt missnöje – negativ rapportering om Kina.

Annons
Annons

Det är uppenbart att den kinesiska regimen störs av att internationellt inte kunna styra och kontrollera nyhetsrapportering som de gör nationellt, och att man därför ägnar mycket tid och kraft åt att försöka skönmåla landet.

Detta syntes inte minst i Almedalen, då man den tredje juli arrangerade en så kallad China Day, som syftade till att ”komma till rätta med den negativa bild som håller på att sätta sig” om landet.

Den kinesiska ambassadens närvaro och deltagande i Almedalen väckte stor uppmärksamhet, och dess närvaro går att diskutera. På Almedalens hemsida går det att läsa att Almedalsveckan är ”världens största demokratiska mötesplats för samhällsfrågor”, och hur den ”genom demokrati och öppenhet är en förebild för alla som vill debattera”.

Man kan på goda grunder att hävda att denna beskrivning faktiskt är en direkt motsats till dagens Kina.

Xi Jinpings Kina är en diktatur utan respekt för varken mänskliga rättigheter eller press- och yttrandefrihet. Man har fångläger där man fängslat över en miljon muslimska minoriteter, i vilka man separerar barn från deras föräldrar, och i snart fyra år har man hållit en svensk medborgare fängslad, på mycket oklara grunder. Demokrati, öppen debatt och oliktänkande är frånvarande fenomen i Kina.

Det är därför helt absurt när Adam Hofmann, chef för den PR-byrå som hjälpte till att arrangera China Day, ifrågasätter huruvida Kina bara bör ses som en diktatur, med hänvisning till att man har ett annat sätt att bedriva näringsliv än i Europa och annat synsätt än vi svenskar.

Världen idag är globaliserad. Kina är en viktig internationell aktör, och kommer bli än viktigare i framtiden. Det går inte att isolera landet och låtsas som att det inte finns. Men kontakt och samarbete med landet, vare sig det gäller mellan Löfven och Xi Jinping eller PR-bolag, journalister och lokalpolitiker och ambassaden, måste bygga på sunt förnuft och ifrågasättande.

Alla kontakter, möte och samarbete av detta slag måste ske med enorm försiktighet och ansvarstagande. Kina är inte ett land som vilket som helst, och dess ambassad i Sverige är en direkt förlängning av Xi Jinpings diktatoriska regim.

VIKTOR LUNDQUIST är biträdande redaktör för Säkerhetsrådet och projektledare på tankesmedjan Frivärld.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons