Annons

Henrik Höjer:En kvarts miljard människor lever inte i sitt födelseland

Liv Ullmann och Max von Sydow som Kristina och Karl-Oskar i Jan Troells film ”Utvandrarna” från 1971.
Liv Ullmann och Max von Sydow som Kristina och Karl-Oskar i Jan Troells film ”Utvandrarna” från 1971. Foto: TT

15 procent av världens befolkning skulle i dag vilja lämna sitt hemland för gott om de hade möjlighet. Migration ses ofta som ett uttryck för individuell frihet, men historiskt är det ett mycket sent påfund – förtryck, svält, tvång och krig har varit de primära orsakerna till migration. 

Under strecket
Publicerad

Tre procent. Omkring så stor andel av världens befolkning lever i ett annat land än de är födda i, enligt FN:s senaste siffror. Det låter kanske inte mycket, men det är den högsta uppmätta siffran någonsin. Eftersom denna andel sakta har ökat över tid, samtidigt som världens befolkning växer, så växer antalet människor som bor utanför sitt födelseland snabbt. Det handlar alltså om cirka en kvarts miljard människor. 

Migrationen i världen kommer sannolikt inte heller att minska om man betänker att till exempel 31 procent av befolkningen i Afrika söder om Sahara uppger att de skulle vilja flytta permanent – helst till västvärlden. Och 15 procent av världens befolkning skulle i nuläget vilja lämna sitt hemland för gott, om de hade möjlighet. Siffrorna kommer från nationalekonomen Joakim Ruists nya bok ”Global migration. Orsaker och konsekvenser” (SNS förlag 2019).

Samtidigt har antalet flyktingar i världen ökat kraftigt. För vi rör oss – mer än någonsin. Turismen har ökat explosionsartat det senaste halvseklet; bara sedan år 2000 har antalet turistresor i världen fördubblats, enligt webbtjänsten Our World in Data.

Annons
Annons

Det brukar sägas att människan alltid har migrerat, och det är vanligt att hylla migration som något entydigt positivt – men då glömmer man vad upptäckten av Amerika och andra liknande migrationer medförde i form av massmord och folkfördrivning.

Många av de stora historiska migrationerna har varit drivna av förtryck (delar av migrationen till Nya världen på 1600-talet), svält (emigrationen till USA på 1800-talet), politisk repression (tvångsförflyttningar av folkgrupper inom Sovjetunionen), tvång (slavhandel samt tvångsut­skrivning av soldater) eller krig (folkvandringstiden till exempel). 

Så migration som uttryck för individuell frihet är huvudsakligen ett mycket sent historiskt påfund. Under lång historisk tid, och framför allt under den tidigmoderna tiden, hindrade i regel stater befolkningen från att emigrera, då den merkantilistiska doktrinen föreskrev att en stor befolkning var av godo för ett lands välmåga. Många människor inom landets gränser betydde många hushåll att beskatta och ett stort antal män att kunna skriva ut till krig. Det finns många exempel på stater som faktiskt uppmuntrade andra länders befolkning att immigrera för att öka den egna befolkningen – sådant talades det om i både Sverige och Ryssland på 1700-talet. 

Det var först i och med det liberala genombrottet under mitten och slutet av 1800-talet som allt fler ansåg att friheten att flytta var en del i avregleringen av det äldre samhällets restriktioner.

En lyckad migration bygger på att de som rört sig lyckas bemästra sina nya omgivningar samt föröka sig.

Annons
Annons

Mycket av detta påtalas av den italienske demografi­professorn Massimo Livi-Bacci i hans välskrivna ”A short history of migration” (Bologna 2017). Han är verksam vid University of Florens och har skrivit en föredömligt kort men koncis bok som ger det övergripande historiska bilden.

En lyckad migration bygger på att de som rört sig lyckas bemästra sina nya omgivningar samt föröka sig. Detta är ju ett risktagande, varför mycket talar för att de som väljer att migrera inte är ett helt slumpmässigt urval ur en befolkning, utan skiljer sig från gruppen som helhet. Det kan handla om ålder, kön, hälsa – men även andra egen­skaper som riskbenägenhet, nyfikenhet och uthållighet.

Data från den stora Amerika­migrationen tyder på att de som utvandrade var mer individualistiska och originella än de som stannade kvar.

Detta framgår med all tydlighet av Anne-Sofie Beck Knudsens forskning vid Lunds universitet, som hon bland annat redovisat i artikeln ”Those who stayed: Cultural consequenses of the age of mass migration” i forskar­bloggen Politologerna. Data från den stora Amerika­migrationen tyder på att de som utvandrade var mer individualistiska och originella än de som stannade kvar. Det har undersökts via förnamnen på dem som migrerade från Skandinavien under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det visade sig att personer med ovanliga förnamn var överrepresenterade i passagerarlistorna på Atlantfärjorna vid denna tid. Forskning har visat att de som ger sina barn mer ovanliga förnamn oftare har värderingar som sticker ut från gruppen och bejakar individualism och originalitet. Dessa värderingar ärvs även till stora delar av barnen via uppfostran och prägling. 

Annons
Annons

Så massmigrationen kan ha förändrat kulturen i Skandinavien på grund av sin omfattning. De mest individualistiska lämnade landet i stora mängder – och kanske är det så även generellt: de som lämnar och rör sig är de som vågar lite mer.

I den tidiga migrationen till den Nya världen hade européerna en stor fördel i ett bättre immunförsvar än det som den amerikanska ursprungsfolkningen hade. Européerna, som fick många barn, var inom ett par århundraden i majoritet. I till exempel franska Kanada fördubblade migranterna sin befolkning i ett tidigt skede på bara 30 år, påpekar Massimo Livi-Bacci, eftersom de tidigt i livet fick många barn och hade en relativt liten barnadödlighet. Bara några tusen framgångsrika franska migranter från 1600-talet beräknas vara förfäder till över 65 procent av dagens sju miljoner fransktalande kanadensare. 

Dessa tidiga franska migranter ”vann” snabbt rent demografiskt över ursprungsfolkningen tack vara bättre hälsa, bättre teknik och bättre mathållning – allt mani­festerat i starka hästar, moderna vapen, dugliga båtar, ändamålsenliga kläder, användbara husdjur och ett bra immunförsvar.

I den tidiga migrationen till den Nya världen hade européerna en stor fördel i ett bättre immunförsvar.

Sannolikt var även migranterna mer än genomsnittligt driftiga och handlingskraftiga. Långa och farliga resor medför att de svagaste och de med sämst hälsa selekteras bort. Och väl på plats klarar sig inte de som inte är flexibla nog att bemästra omställningen till nya miljöer – det kan handla om allt ifrån klimat och naturtyp till nya sätt att försörja sig.

Annons
Annons

Ett exempel på detta ges av skillnaden i medellivslängd mellan å ena sidan nyzeeländare och australiensare och å andra sidan invånare i de europeiska länder som deras förfäder migrerade från under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Migrantättlingarna levde längre, sannolikt delvis tack vare selektionen att ha klarat den långa resan och den tuffa starten på ett nytt liv på andra sidan jordklotet.

Vad gäller dagens migration är nationalekonomen Joakim Ruists ovan nämnda bok ett välkommet tillskott. Han konstaterar att det inte finns någon sammanhållen teori om migration, eftersom detta kan vara så många olika saker. Högutbildad migrerande arbetskraft har inte så många likheter med lågutbildade flyktingar. Länder kan påverkas helt olika, beroende på migrationens omfattning och migranternas anledning att söka sig från eller till något visst land. Migration mellan kulturellt och språkigt närstående grannländer kan ha helt andra effekter än migration mellan olika världsdelar, och så vidare.

Men ett tydligt mönster som vi sett historiskt och även i dag är att de allra fattigaste i regel inte har råd att migrera.

Men ett tydligt mönster som vi sett historiskt och även i dag är att de allra fattigaste i regel inte har råd att migrera, samtidigt som de rikaste sällan behöver flytta på sig. Det är de i mitten som är rörligast. Migrationen från Europa till USA fick fart när allt fler fick råd på 1800-talet, och minskade när Europa blev rikare på 1900-talet. 

Även Ruist poängterar att migranter sällan är ett tvärsnitt av befolkningen. I regel är de som flyttar relativt unga, ofta kring 20–25 år. Bara 8 procent av alla européer som migrerade till USA kring förra sekelskiftet var över 40 år. I många kända migrationer dominerade även männen, som ofta är mer riskbenägna än kvinnor. Migranter är dessutom ofta något mer utbildade än de som inte lämnar samma land.

Annons
Annons

Urbaniseringen är en annan långsiktig megahistorisk migrationstrend, som dock fick riktig fart först på 1900-talet. Ännu år 1900 levde bara 16 procent av jordens befolkning i städer. I dag lever drygt halva världens befolkning i städer. 

Under stora delar av historien har städerna varit beroende av tillflöden av människor. Via de historiska data vi känner till, från relativt modern tid, har dock dödligheten i städerna överstigit födelsetalen. I städerna var man mer utsatt för smittor, smuts och sjukdomar. Men trots detta har städer alltid lockat människor – här finns rikedomar, anonymitet, ett större utbud av arbeten, medmänniskor och nöjen – och under tidigmodern tid växte Europas stora städer snabbt. 

I ”World happiness report 2018” undersöktes hur lyckan påverkades av migration. Det visade sig, kanske föga förvånande, att merparten av världens migration går från mindre lyckliga länder till lyckligare länder, och att migranter ökar i lycka på sin resa, enligt data från World Gallup. Ett tydlig illustration av de klassiska begreppen push- och pullfaktorer inom migrationsforskningen. Man har en anledning att flytta (push), men väljer också vart man ska röra sig (pull). Men migranterna når i regel inte helt upp i samma lyckonivå som invånarna i landet de migrerar till – men om befolkningen har en välkomnande attityd så är chansen större att migranternas lycka ökar mer.

Ska lyckan i världen som helhet lyftas så räcker inte migration, påpekar rapportförfattarna bakom ”World happiness report 2018”.

Denna process har en övre gräns, och bygger på välfungerade integration. Ska lyckan i världen som helhet lyftas så räcker inte migration, påpekar rapportförfattarna bakom ”World happiness report 2018”. Det gäller att i stället förbättra omständigheterna i de regioner som präglas av utvandring.

Slutligen – en av de stora migrationsrelaterade händel­serna i modern tid är att Europa, som sedan slutet av medeltiden huvudsakligen har präglats av utvandring, främst till Nya världen, sedan efterkrigstiden blivit mottagare av migranter i takt med att världsdelen blivit fredligare och rikare. Det tål att tänkas på i dag. 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons