Annons

Lisa Irenius:En märklig halvmesyr – som kan medföra glad nyhet

Nobelkommitténs omvandling handlar inte om kunskap i första hand, utan om att distansera prisarbetet från det senaste årets skandaler.

Under strecket
Publicerad
Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 1 av 1
Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 1 av 1
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Svenska Akademien fick svälja förtreten, ännu en gång. När en ny Nobelkommitté nu har bildats inför arbetet med Nobelpriset år 2019 och 2020 så har institutionen fått ge efter för Nobelstiftelsens krav – att släppa in externa sakkunniga. Det blir nu fem akademiledamöter som tillsammans med fem utomstående tar fram en lista på kandidater, men det kommer fortfarande att vara de Aderton (eller hur många de nu är) som fattar beslutet om vilken av kandidaterna som får priset.

Beskedet bäddar dock för den stora och glädjande nyheten att det lär bli ett Nobelpris i litteratur igen nästa år – även om Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten snabbt gick ut och påpekade att det krävs ett vidare reformarbete från Akademiens sida, och att ett beslut om Nobelpriset fattas först i början av nästa år. Allt tyder dock på att litteraturpriset kommer att delas ut nästa år, tack vare den nya Nobelkommittén. Ännu ett års uppehåll skulle kunna bli ödesdigert för prisets internationella renommé.

Annons
Annons

I ett internationellt perspektiv är det huvudsaken – att det blir ett pris. Om de Aderton får hjälp från några externa personer är mindre relevant. I ett svenskt perspektiv kan det, med tanke på att förtroendet för Svenska Akademien knappast är på topp, tvärtom spela stor roll att utomstående personer tar plats i Nobelkommittén. Deras främsta bidrag har egentligen inte med kunskap att göra, utan med det faktum att de inte är komprometterade av det senaste årets skandaler och därmed distanserar prisarbetet från dessa. Men visst tillför nytillskotten också kunskaper, insikter och erfarenheter. Den nya kommittén får ett åldersspann på nästan 60 år mellan den yngsta ledamoten, litteraturkritikern Rebecka Kärde (27) och den äldsta, författaren och akademiledamoten Per Wästberg (85).

Ändå framstår det nya upplägget som en rätt märklig halvmesyr, en nödlösning för att rädda vad som räddas kan efter Akademiens katastrofala år. Det är alltså inte längre enbart akademiledamöter som utser Nobelpristagare – fast ändå är det fortfarande Svenska Akademien som bestämmer vem som får priset. Eller som den italienske författaren Giuseppe Tomasi de Lampedusa uttryckte det: ”Det fordras att allt förändras för att allt ska bli sig likt.”

Externa ledamöter kan samtidigt medföra nya intressekonflikter. Kristoffer Leandoer, författare och litteraturkritiker i SvD, är också, precis som Henrik Petersen, översättare. Hur skulle det uppfattas om någon författare som de har översatt får Nobelpriset? Petersen är också – eller har åtminstone fram till nyligen varit – verksam som förläggare, hur skulle det se ut om någon av ”hans” författare kammade hem priset?

Den nya Nobelkommittén kommer att bli mer som en litteraturprisjury bland andra. Men priset à nio miljoner kronor är fortfarande inte som andra. Det väcker frågor om hur urvalet av externa sakkunniga har gått till. I övriga Nobelkommittéer ingår i huvudsak professorer som har kvalificerat sig genom sin forskargärning. Men att bedöma litteratur är ingen vetenskap. Framför allt verkar Svenska Akademien ha valt personer de själva uppskattar – och tidigare har belönat.

Kortsiktigt är den nya Nobelkommittén en möjlig lösning för litteraturpriset, men på längre sikt hopar sig frågetecknen.

Efter reklamen visas:
Vad betyder den nya Nobelkommittén för litteraturpriset?
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons