Annons

”En mästare på stämningar” – läs vad SvD skrivit om Stridsberg

SvD har recenserat nästan allt som författaren och dramatikern Sara Stridsberg har gett ut i bokform och som har satts upp på scen. Här kan du läsa alla SvD:s bokrecensioner. Scendramatiken har vi samlat separat.

Under strecket
Publicerad

1 / 6

”En mästare på stämningar”

”Det är alltid förenat med obehag att läsa Sara Stridsberg, så också med ”Beckomberga”. Och det beror inte på att hon skriver om obehagliga saker: våld, övergrepp, självmord, sinnessjukdom, ångest. Det är hur hon försätter läsaren i en stämning, hur hon vaggar in mig i denna mjölkvita bubbla, där gränserna mellan normalitet och vansinne rubbas eller helt kastas om. Precis som för de intagna på Beckomberga, som befinner sig i en parallell, isolerad värld, ser Stridsberg till att läsaren försätts i samma tillstånd,” skrev Therese Eriksson om ”Beckomberga. Ode till min familj” från 2014.

Annons
Annons

2 / 6

”Skönhet och patos”

”Den våldsamma diktionen påminner om den brittiska dramatikern Sarah Kane, som Stridsberg översatt till svenska – men Stridsbergs språk är vackrare, mer förföriskt. Om hennes verk hade ett soundtrack skulle Youtube-sensationen Lana del Reys svulstiga ”Born to die” ha en självskriven plats. Liksom Stridsberg flirtar del Rey med undergångsromantik och bilden av den sköra, överjordiskt vackra kvinnan som under silkesklänningen döljer ett potentiellt vansinne.”
Josefin Holmström recenserade ”Medealand och andra pjäser” 2012.

Annons
Annons

3 / 6

”Skräcken ligger på lur”

”Mammorna i ”Mamman och havet” prioriterar datorn, telefonen och cigaretterna som röks under köksfläkten framför samvaron med barnen.
Storyn rör sig om den äldsta flickan Milous sökande efter sin försvunna mamma, som valt att försvinna genom att dyka ned i toalettstolen. Milou är modig och oförskräckt och simmar tappert genom avloppsrören och de många bajskorvarna. Det blir en undervattensfärd i ett skimrande blågrönt hav. Milou får lift med en val och bjuds på karameller till frukost av en sjöhäst.
Skräcken ligger på lur i Stridsbergs och Tidholms berättelse. Det är ingen ljus bild av barndomen och barns villkor som ges,” skrev Lena Kåreland om barnboken ”Mamman och havet” som gavs ut 2012.

Annons
Annons

4 / 6

”Skönheten i det sjaskiga”

”Darling River” är på många sätt en fulländning av det arbete som Stridsberg påbörjat i de två tidigare romanerna, ”Happy Sally” och den med Nordiska rådets litteraturpris belönade ”Drömfakulteten”. Liksom de tidigare har den en redan befintlig gestalt i centrum; i detta fall handlar det om Dolores Haze, mer känd som Lolita i Vladimir Nabokovs på sin tid skandalomsusade roman om en medelålders man med pedofila böjelser och hans besatthet av den tolvåriga Lolita.” Annina Rabe recenserade ”Darling river” 2010.

Annons
Annons

5 / 6

”Brinnande som ett kärleksbrev”

”Att säga att Solanas varit hjältinna och förebild för Sara Stridsberg är nog ingen överdrift, och när jag först fick höra att hon skrev på en bok om sin idol tyckte jag att det lät som ett rätt riskabelt företag.
Men jag oroade mig i onödan. ”Drömfakulteten” är en begåvad, mångbottnad och formmässigt spännande roman. Brinnande som ett kärleksbrev, men med en kyligt iakttagande kärna längst där inne. Fast här och var blir det lite långt och utdraget, och ibland slår det besvärjande, musikaliska språket över i det alltför sötvackra. Stridsberg har svårt att döda sina darlings.” Eva Johansson recenserade ”Drömfakulteten” 2006.

Annons
Annons

6 / 6

”Stridsberg undersöker besatthetens pris”

”Den som väntar sig en ilsket feministisk roman kommer att bli besviken, och den som velat se Stridsberg som en svensk Solanas får vackert tänka om. ”Happy Sally” är en finstämd och sorgsen berättelse om besatthet, kärlek och saknad, en sorts dagboksroman där tre stämmor varierar och utforskar ett gemensamt tema”, skrev Eva Johansson i sin recension av ”Happy Sally 2004.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons