Annons

Jenny Nordberg:En mur väcker mer känslor än allting annat

NEW YORK. Vi accepterar gränsövergångar, passkontroller och spärrar – men just en fysisk mur väcker mer känslor hos de flesta. Striden om muren mot Mexiko som fått hela USA att stå stilla handlar ytterst om hur amerikaner vill se sig själva – som hotade, eller tryggade.

Under strecket
Publicerad
Foto: Joel Martinez /AP Bild 1 av 1
Foto: Joel Martinez /AP Bild 1 av 1
Foto: Joel Martinez /AP

Muren är bara åtta meter hög, plus pinnar med ståltråd längst upp. Men när man står nere på marken i Betlehem och tittar upp mot vakttornet i skymningen förefaller den kompakta grå betongen gå rakt upp i himlen. Muren som skiljer Västbanken från Israel ger en känsla av att det är något allvarligt fel på människan, som måste hugga itu en så vacker och helig plats, så att den till och med förnekar solen när den vandrar ner över himlen.

Lika rörd blir jag i Berlin, just för att den eländiga muren inte finns kvar längre, och människor faktiskt rev ner den till slut. Efter att många dött när de försökte ta sig till andra sidan, över eller under marken. Det är väl något högst mänskligt med att inte acceptera att någon annan sätter upp en mur framför en, och sedan försöka forcera den för att nå frihet. Att den revs var en triumf och visar att det blev mer rätt än fel till slut.

Annons
Annons

En tredje sak som går rakt in i hjärtat är bilder på barn i burar, och mammor som försöker slita undan sina barn, bort från tårgasmoln som skjutits mot dem. De har inga väskor med sig, och barnen har inga skor. I bakgrunden tornar en mur upp sig. På andra sidan ligger USA, dit jag också har tillträde. Där de säger ”welcome back, ma’m” när jag landar med väskor fullproppade med saker som ska förhärliga min tillvaro eller som jag tror bara kan vara bra att ha.

Men en mur är svårt, om det inte går att måla upp en akut hotsituation. Därom står just nu striden i USA.

Vi accepterar nationalstater, gränser och passkontroller. Att vi föds på olika ställen och bara därför har olika rättigheter och möjligheter. En mur blir däremot något mer sorgligt och jobbigt. Det blir så mycket mer påtagligt att man måste stå för att man går med på att en del inte duger och inte har tillträde. Att en del inte får röra sig fritt för att de är av fel sort. Ett hav är också enklare att smälta, i synnerhet som amerikanska fartyg motar bort dem som närmar sig, och europeiska länder betalar Nordafrika för att hålla kvar folk.

Men en mur är svårt, om det inte går att måla upp en akut hotsituation. Därom står just nu striden i USA.

I Israel råder ingen direkt politisk debatt längre om muren, eftersom den anses ha effektivt hindrat självmordsbombare och andra terrorister i början av tvåtusentalet. Den står där den står. I Europa var det inte heller några värre protester för två år sedan när en tjock mur restes runt tunnelvägen i Calais för att hindra migranter från att ta sig till från Frankrike till Storbritannien. Norge har ett gräns-stålstängsel mot Ryssland sedan 2016. Det ansågs också behövligt.

Annons
Annons

I USA finns längs tio mil av gränsen mot Mexiko redan en mur, eller någon typ av fysiskt hinder som består av stålbarriärer, betong och taggtråd. Presidenten vill bygga ytterligare 400 kilometer mur i någon form. Han kallar situationen vid gränsen för akut. Nej, säger demokraterna i kongressen, som kontrollerar pengarna. Det blir ingen (mer) mur.

Därför står nu stora delar av amerikanska myndigheter och samhällsfunktioner stilla. Ingen kontrollerar grönsaker och kött längre, och statsanställda får ingen lön även om de jobbar. Insamlingar har startats till förmån för kustbevakarna i Boston och New York som måste jobba ändå, och allt från blöjor till konserver delas ut till barnfamiljer vars försörjning hänger på att presidenten och kongressen kommer överens om hur den nya delen av muren ska finansieras. För att mota bort andra barnfamiljer.

Förr var det mest ensamma män som kom, för att försöka hitta arbete. Nu utgör familjer och barn hälften av de som kommer och söker asyl vid gränsen mellan USA och Mexiko. De flyr från gängvåld, fattigdom och korruption i Syd- och Centralamerika. Just den kategorin av asylsökande är fler än någonsin tidigare, men sett över flera års tid har det totala antalet människor som anmäler sig vid gränsen gått ner.

Donald Trump har skickat amerikansk militär till gränsen, som fick sitta ganska sysslolösa där. Privata miliser inifrån landet som stöder Trump har också skickat sig själva, utan att de heller fann särskilt mycket att göra vid gränsen. Krisen består nämligen främst i att det inte finns möjlighet att ta emot dem som kommer på ett ordnat och effektivt vis medan deras ansökan prövas.

Annons
Annons

Det finns inte heller någon data som styrker hotet om att kriminella eller terrorister tar sig in i USA, legalt eller illegalt. De gäng som härjar i Sydamerika verkar inte migrera till USA. Inte heller att droger smugglas in via migranter. De kommer genom gränskontroller i bilar, eller med flygplan.

Sen kommer frågan om vem som vill ha muren. Den har lovats Trumps anhängare inne i landet, som köper hans utsagor om ett akut hot. Men de som bor närmast gränsen i New Mexico och Arizona – som man får förmoda är mest berörda – vill så ogärna ha en mur att de röstade bort flera republikaner som stöttade en mur i mellanårsvalen. De klagar istället över bristen på arbetskraft, som tidigare tillhandahölls av sydamerikaner som kommit över gränsen.

Fungerar en mur då, om man nu anser att den behövs? Med tanke på att de flesta söker asyl direkt vid gränsen, och därmed har juridisk rätt att få sitt fall prövat i USA, är det svårt att hur det ska förhindras, huruvida det nu är en kris eller inte. Två tredjedelar av alla som söker asyl får dessutom avslag, och om de inte åker tillbaka frivilligt riskerar de att deporteras.

Muren skulle främst syfta till att förhindra illegal invandring. De som redan nu kommer illegalt vet man av uppenbara skäl inte hur många de är, men de som grips är färre trots mer bevakning, vilket torde innebära att det också är färre som också slinker igenom. Bättre samarbete med andra sidan (Mexiko, i det här fallet) och olika former av elektronisk övervakning har också på andra ställen i världen visat sig mer effektivt än en fysisk mur.

Till sist närmar vi oss frågan – vem gagnas politiskt av murens vara eller icke vara?

Den politiker som står inför ett hot och kan visa handlingskraft får pluspoäng och vinner sympati och röster. Den politiker som inte kan visa på ett hot kan därför komma på ett hot. Den politiska striden har nu blivit så låst att de demokrater som senast för några år sedan både själva föreslog och var för en förlängning av muren, eller åtminstone en variant av den, nu är helt emot.

Båda lägren vill framstå som resoluta, handlingskraftiga och principfasta. Demokraterna vill som alltid gärna framstå som lite mer mänskliga. Någon form av ytterligare mur lär det bli innan det lossnar. Och till slut blir det för var och en ännu en symbol för det som kanske är svårt att acceptera, men som vi redan lever i.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons