Annons

Sara med allt sitt väsenEn ny väg in i Sara Lidmans värld

”Sara med allt sitt väsen” är en film som helt förlitar sig på att Sara Lidmans röst, hennes ord, bär.
”Sara med allt sitt väsen” är en film som helt förlitar sig på att Sara Lidmans röst, hennes ord, bär. Foto: Uppsala Bild/Upplands museum

Författaren och aktivisten Sara Lidman sätts aldrig i något litteratur- eller närhistoriskt sammanhang i ”Sara med allt sitt väsen”. Denna vackra, icke-konventionella dokumentär kräver sin publik.

Under strecket
Publicerad

Sara med allt sitt väsen

Regi
Gunilla Bresky
Genre
Dokumentär
Manus
Gunilla Bresky
Medverkande
Ellenor Lindgren, Henny Mossberg, Malin Ackermann
Längd
1 tim 16 min

Från 7 år.

Betyg: 4 av 6

Granen stod där med allt sitt väsen. Inbjudande, uppfordrande utsåg trädet den lilla Sara Adela Lidman till sin människa. Det var en kärlekshistoria, en som Sara Lidman skildrat i, bland annat, texten ”Före ordet” i samlingen ”och trädet svarade” från 1988. När brytningen kom var det barnet Sara som gick, till bokstävlarnas land, hon blev tvungen att välja, mellan ”att låta mig förträdas eller att lära mig alfabetet och bli som folk”. Lidman skriver: ”Det var kanske mitt livs svåraste val.”
Det är också där, före ordet och i den sexåriga Sara Lidmans livsavgörande vägval, som filmen ”Sara med allt sitt väsen” tar sin början, för att sedan följa Saras röst genom livet och fram till 80-årsdagen 2003, året innan hon gick bort. Det är en lång tid som omfattas, på dokumentärfilmens relativt korta 76 minuter, och nedslagen är koncentrerade, intensiva. Bilderna pregnanta, orden väl valda och vägda.

Regissören Gunilla Bresky har valt att låta Saras ord – huvudsakligen inlästa av skådespelaren Ellenor Lindgren, men här finns också autentiska ljudupptagningar – vara de enda som talar filmen igenom. Hur medveten man än är om att detta är en film om Sara Lidman, femton år efter hennes död, skapar det en känsla av det också är en film av Sara Lidman; det är nära, nära.

Sara Lidman besökte Vietnam flera gånger.
Sara Lidman besökte Vietnam flera gånger. Foto: John Sune Carlson

Stundtals kanske för nära, tänker jag när jag glider ut ur Missenträskbubblan. Inte alls på så sätt att det är för närgånget och naket, utan snarare på det viset att ambitionen att skildra Lidman ”bortom de politiska sanningarna och recensenternas lovord” sätter alltför stor lit till att åskådaren redan är bekant med Sara Lidman och hennes författarskap.

Annons

Författaren och den politiska aktivisten Sara Lidman presenteras i ”Sara med allt sitt väsen” blott av sina egna ord, och sätts därmed inte i något litteratur- eller närhistoriskt sammanhang. Den kräver sin publik, denna alltigenom vackra och icke-konventionella film, som med sitt säregna grepp erbjuder en ny – jag hoppas inte alltför svår – väg in i Sara Lidmans värld.

Granen och gruvan. Vietnam och stora boken om hembygden, ”Jernbanan”. Den olyckliga kärleken till Eskil, kallad Fågel, och äktenskapet med Leif sent i livet. Ackompanjerad av Johan Ramströms musik, framförd av Norrlandsoperans symfoniorkester, och Erik Vallstens foto tillsammans med gammalt bildmaterial, hör vi Ellenor Lindgren ta oss förbi och igenom dessa stora teman, händelser, i Lidmans liv. Lindgrens röst, med sin klara västerbottniska, är den bästa tänkbara för uppdraget och ändå är det en glädje när författarens egen bryter igenom.

Efter reklamen visas:
Sara med allt sitt väsen

”Sara med allt sitt väsen” är en film som helt förlitar sig på att Sara Lidmans röst, hennes ord, bär. Och det gör den, den bär tamejtusan allt, det blir särskilt tydligt när hennes egen, omisskännliga stämma hörs. Då försvinner något lite av den lågmälda allvarsamhet som filmen som helhet dras med, och in träder Lidmans patos och passion med full kraft. Sara talar om människorna som slog sig ned i inlandsbyarna, och om deras lust till livet, så det gnistrar i ögonen och sjunger i tonen. Hon är där, med allt sitt väsen.

Annons
Annons

Sara Lidman besökte Vietnam flera gånger.

Foto: John Sune Carlson Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons