Annons

Patricia Hedelius:En örfil utdelad – vågar regeringen riskera få ännu en

Frågan om Telias köp av TV4 har redan försatt näringsminister Mikael Damberg (S) i dålig dager. Affären riskerar nu även att bli ett ordentligt politiskt magplask för den regering som tar över efter valet.

Under strecket
Publicerad

Marie Ehrling, styrelseordförande på Telia i lobbyn till Stureplanskontoret.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 1 av 1

Marie Ehrling, styrelseordförande på Telia i lobbyn till Stureplanskontoret.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 1 av 1
Marie Ehrling, styrelseordförande på Telia i lobbyn till Stureplanskontoret.
Marie Ehrling, styrelseordförande på Telia i lobbyn till Stureplanskontoret. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Alla har vi väl någon gång upplevt att barnen inte lyssnar när de borde – olydnad kan bli genant, särskilt offentligt. När delstatliga Telias vd Johan Dennelind och styrelseordförande Marie Ehrling därför valde att gå vidare med sin TV4-affär trots ogillandet från storägaren svenska staten och dess ansvarige minister Mikael Damberg var det just det som hände. Stämningen blev genant, lite märklig.

Enligt praxis i svensk bolagsstyrning är det ägarna som tillsätter en styrelse och som i sin tur utser en vd. Har man investerat stora pengar i ett bolag finns det starka ekonomiska skäl till att man vill bevaka, kontrollera och besluta hur bolaget ska drivas. Rent praktiskt så gör man det med en styrelserepresentation.

Annons
Annons

Men i Telia, där staten är absolut största ägare med 37,5 procent av aktierna, har svenska staten valt att inte ha några ledamöter i styrelsen. Det är ett aktivt val, sannolikt gjort för att med makt kommer ansvar och risk för kritik.

Skulle staten välja att göra så i det här fallet råder det ingen tvekan om att Telias affär skulle falla […].

Åtskilliga är de regeringar som har bränt sig ordentligt på skandaler i statliga bolag. Helägda Vattenfalls affär med Nuon är ett exempel på ett välanvänt slagträ, men vid exempelvis mutaffären i Telia så klarade sig regeringen sig någorlunda undan kritik, delvis just eftersom man inte hade någon representant i styrelsen.

Om en aktieägare i teorin inte är nöjd med hur bolaget drivs så kan man i första hand försöka byta ut delar av styrelsen till ledamöter som har en större samsyn. Ett mer drastiskt alternativ är att ge styrelsen i uppdrag att kalla till en extra bolagsstämma för att behandla frågan. Skulle staten välja att göra så i det här fallet råder det ingen tvekan om att Telias affär skulle falla, eftersom det då gäller att ha en majoritet av de närvarande rösterna.

Men är inte en styrelse också skyldig att ta hänsyn till alla aktieägares intressen enligt aktiebolagslagen, även vid ett stämmobeslut? Jo, men i praktiken fungerar det just så här – de största ägarna tar sig friheten att bestämma eftersom deras intressen i de allra flesta fall är samma som de mindre ägarnas, det vill säga att få så mycket avkastning som möjligt på sina investerade pengar.

Det är ganska få fall per år, i alla fall i större genomlysta börsbolag, där det finns uppenbara särintressen mellan stor­ägare och mindre ägare som gör paragrafen om samtliga aktie­ägares intressen aktuell.

Annons
Annons

Om staten vill ta upp frågan på extrastämma med motiveringen att man motsätter sig köpet på grund av att man som ägare blir för dominant i medieutbudet så blir paragrafen aktuell.

Men motiverar staten istället sin ovilja mot affären med att den är dålig ur ekonomisk synpunkt – varken börsen eller andra aktieägare har gjort vågen sedan den presenterades den 20 juli, så kommer man runt den uppenbara intressekonflikten.

Så vad ska en tydligt ogillande regering göra?

En extrastämma är en farlig väg att gå då den betyder ett stort ansvarstagande som få politiker, oavsett partifärg, är beredda att ta. Beslut om en inställd TV4-affär är sannolikt förenad med miljardkostnader. Å andra sidan: om politikerna inte agerar framstår man som ännu mer överkörd av Telia och problemet med den obstinata bolagsledningen blir än tydligare.

Hur många av oss skulle, helt ärligt, efter en örfil vända andra kinden till för att utsätta sig för risken att få en till? Inte särskilt många, sannolikt heller inte nästa regering.

Om nästa regering istället väljer att behålla ägandet så ser deras framtid ganska mörk ut inte bara i Telia.

Moderaternas alternativ, som lades fram redan innan debaclet med TV4-affären, att öppna för en försäljning av statens aktier är sannolikt den väg som innebär lägst politisk risk under rådande förhållanden.

En lösning som sannolikt Johan Dennelind och Marie Ehrling också går och hoppas på. Men om nästa regering istället väljer att behålla ägandet så ser deras framtid ganska mörk ut, inte bara i Telia. Även om de kan sägas ha agerat teoretiskt korrekt så brukar vd:ar och styrelseordföranden som i praktiken uppvisar bristande lyhördhet gentemot storägare bli impopulära. Och det gäller såväl på nuvarande positioner som kandidater för andra uppdrag.

Efter reklamen visas:
Ekonomistudion 2018-08-22 Telia
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons