Annons
Kommentar

Bo Löfvendahl:En prima primadonna med stor popularitet

Den sista primadonnan är död. I alla fall en av de ståtligaste. Prima primadonnor var också vad hon, Kjerstin Dellert, och Elisabeth Söderström kallade sig själva när de 1972 skapade sin omåttligt populära tv-serie, där de med stor självironi blandade högklassig sång med satir och festliga sketcher.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Kjerstin Dellert blev 92 år gammal.

Foto: Maja Suslin/TTBild 1 av 1

Kjerstin Dellert blev 92 år gammal.

Foto: Maja Suslin/TTBild 1 av 1
Kjerstin Dellert blev 92 år gammal.
Kjerstin Dellert blev 92 år gammal. Foto: Maja Suslin/TT

Och för att vara primadonna hade Kjerstin Dellert exceptionellt mycket självdistans. Det var helt enkelt en av alla roller hon spelade, och då skulle den förstås göras med bravur. Hon slog igenom som Sköna Helena – vad annars? Det var på Stora teatern i Göteborg i början av 50-talet, och då hade hon redan haft framgångar i Amerika och vunnit en sångtävling där.

Under 26 år var hon anställd vid Kungliga Operan, eller Kungliga Teatern som den hette då. Där började hon 1952 och var en teaterns mångsidigaste sångerskor, som både gjorde dramatiska sopranpartier och mezzoroller som Carmen. Bland hennes viktigaste roller märks den livsbejakande Daisy Doody i Karl-Birger Blomdahls ”Aniara”, som hade sin uppmärksammade premiär 1959. Vid sidan av opera och operett hade Kjerstin Dellert hela tiden kvar en fot i den jazzigare repertoaren, och kunde sjunga ”Stormy weather” på Skansen ena kvällen och ”Tosca” den andra, oavsett operachefens invändningar. Hon deltog också i Melodifestivalen och sjöng vid det kungliga bröllopet 1976.

Annons
Annons

Där fanns också en förklaring till hennes stora popularitet. Hon gjorde mycket för att bredda operakonsten och hon lät sig inte begränsas av några fållor. Kanske finns här också källan till det självförtroende och den frimodighet med vilken hon sedan skulle driva sin egen teater.

Lagom till att hon skulle sluta på Operan, och några år efter succén med ”Prima primadonnor” upptäckte Kjerstin Dellert under en promenad med prinsessan Christina den slumrande slottsteatern i Ulriksdal. Att låta den gamla Confidencen återuppstå och på nytt fungera som en levande teater blev hennes livsverk.

Hon visade samma okuvliga energi i att övertala politiker och sponsorer till att stödja hennes teater som hon hade gjort i sina rollgestaltningar på scen. Och hon fortsatte att medverka på sin egen teater nästan in i det sista. Där blommade hon upp, på tiljorna som hon själv hade sett till att skaffa.

– Är det någon som ska stå på scenen är det jag själv!

Så sade Kjerstin Dellert när jag intervjuade henne inför hennes 80-årsdag i november 2005, när hon just höll på att regissera sitt eget födelsedagskalas.

Självklart skulle hon stå i centrum, det var Kjerstin Dellerts lyskraft som gav liv åt teatern och hon hade en enastående publikkontakt. Då hade hon ägnat en större del av sitt liv åt Confidencen än sin egen sångkarriär. De sista åren bodde hon också bredvid teatern. Hennes envishet, mångsidighet och förmåga att bli en självklar medelpunkt i alla sammanhang var en av förklaringarna till att hon kunde få sin teater att blomma upp igen.

Med på den resan fanns också hennes gamla vänner från Operan, maken Nils-Åke Häggbom och hovdansaren Per-Arthur Segerström. Confidencen sköttes till stor del som ett familjeföretag, vilket gjorde att inget hämmade kreativiteten. Nyskriven opera samsades med Mozart i skenet av levande ljus och dansföreställningar som värnade om balettens klassiska arv.

Hon var också klok nog att skola in en ny generation på Confidencen, där sedan 2016 den unge Fredrik Forslund är teaterchef och vd. Han talade å teaterns vägnar i sin sorgsna kommentar:

– Kjerstin Dellert har en stor och alldeles speciell betydelse inom svenskt kulturliv. Vi sörjer hennes bortgång och känner samtidigt glädje, tacksamhet och stolthet över att hon under så många år drivit och engagerat sig i Confidencen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons