Annons

Henrik Ennart:En reglering av socker skulle slå mot all skräpmat

Varannan svensk lider av övervikt eller fetma. Samtidigt visar färska rapporter att hälsoklyftorna ökar där barnfetma är fyra gånger vanligare i fattiga än i rika kommuner. Så varför skaffar inte även Sverige matmärkning eller sockerskatt?

Under strecket
Publicerad

Socker finns i fler produkter än vad man kan tro.

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1

Socker finns i fler produkter än vad man kan tro.

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1
Efter reklamen visas:
Sockrets oväntade betydelse genom historien

Vi bör inte få i oss mer än 10 procent av vår energi i form av tillsatt socker, enligt vad Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar. En majoritet av svenska folket får i sig mer än så.

Det är en nivå där sockerkonsumtionen börjar ge en mätbart ökad risk inte bara för fetma utan även för hjärt- och kärlsjukdomar, enligt en uppmärksammad amerikansk studie.

Tillsatt socker är ren energi. Den som får i sig mycket riskerar att drabbas av brister på vitaminer, mineraler och fibrer. Enda alternativet är att äta ännu mer mat och på köpet gå upp i vikt.

Socker finns i fler produkter än vad man kan tro.
Socker finns i fler produkter än vad man kan tro. Foto: Malin Hoelstad

Mindre socker, inte minst i drycker, är också ett av WHO:s viktigaste vapen för att möta den globala fetmaepidemin.

Det finns förstås alltid gränsdragningsproblem med att demonisera en enskild produkt.

Annons
Annons

Intressant nog är det ändå inget riksdagsparti som driver frågan. Den förre folkhälsoministern Gabriel Wikström (S) förklarade till exempel i en debattartikel i Aftonbladet 2016 att ”skatter av den typen kan vara problematiska”.

Danmark tvingades ganska snabbt avskaffa sin fett- och sockerskatt sedan det visat sig att skatten inte ledde till minskad konsumtion. Det fanns också tecken på att danskarna drog ner på inköp av frukt och grönsaker för att fortsatt ha råd att köpa sötsaker.

Sedan han avgått kunde Gabriel Wikström tala mer öppet och förklarade i en intervju att han personligen inte såg några problem med en sockerskatt och tyckte att det var ”vansinnigt att när man går in i en svensk livsmedelsbutik så består så många procent utav varorna av socker på olika sätt.

”Det är inte entydigt att en sockerskatt skulle kunna få ett ändrat konsumentbeteende men det skulle åtminstone ge staten ökade intäkter som kan användas för att motverka den stigande övervikten och fetman på olika sätt.”

Det finns sannolikt flera svar till varför Sverige inte infört en sockerskatt. Utgångsläget är att de senaste 30 åren präglats av avregleringar och det finns numera ett djupt rotat ideologiskt motstånd mot att staten går in och detaljstyr. Strategin är i stället att myndigheterna ska övertyga företagen om nyttan av frivilliga åtaganden.

Ingen politiker tycks vilja riskera att bli den som driver igenom ett impopulärt beslut.

Det kan synas lovvärt – men företag föredrar ofta tydliga regler som gäller alla. Den som frivilligt går före riskerar att bli en förlorare i konkurrensen.

Annons
Annons

En annan invändning kan vara att på dagens globala marknad spelar en isolerad svensk reglering begränsad roll. Kanske finns även en oro för att ensidiga svenska handelshinder på något vis ska slå tillbaka mot vår export. Strategin blir i stället att driva frågan inom EU.

Avigsidan med det resonemanget är att konsumentskyddande förändringar inom EU tenderar att ta lång tid att uppnå.

Redan 2006 enades EU-länderna om att senast 2009 införa en obligatorisk näringsdeklaration. Det har nu gått tio år sedan den tidsgränsen gick ut. Därmed är det fortfarande möjligt att sälja varor med hälsopåståenden som ”rik på fibrer” eller ”innehåller B-vitamin” samtidigt som samma vara är uppenbart ohälsosam, full av fett, socker och salt.

Alla medlemsländer har rätt att införa hårdare nationella regleringar om det skyddar folkhälsan, en möjlighet som Danmark flera gånger använt sig av, men inte Sverige.

Det finns förstås alltid gränsdragningsproblem med att demonisera en enskild produkt. Få människor äter socker med sked. Den stora faran är snarare det tillsatta sockrets centrala roll i skräpmaten.

Alla vet att det finns en äckelpunkt där vi uppfattar att något blir för salt eller för sött. Motsvarande punkt finns också för fett. Inom livsmedelsindustrin är det väl känt att de här punkterna går att förskjuta uppåt om man blandar fett, socker och salt. I stället för att känna äckel blir det vi äter ”supergott” och faktiskt på flera plan bidrar till ett beroende.

Det är kärnan i varför skräpmaten gör oss feta. Det är inte enbart sockrets fel, men en reglering av socker skulle slå mot all skräpmat. Det finns självklart alternativ, som det brittiska märkningssystemet med trafikljus där konsumenten varnas för höga halter av fett, salt och socker.

Men ytterst är det säkert också folkopinionen som avgör om de blir en svensk reglering av socker eller inte. Ingen politiker tycks vilja riskera att bli den som driver igenom ett impopulärt beslut.

Det är lättare om någon annan gör något. Men vem då? Knappast EU.

Efter reklamen visas:
Farliga transfettet förbjuds – nästan
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons