Annons

Lisa Irenius:Nobelprisets chans att återfå sin globala lyskraft

Anders Olsson vid Svenska Akademiens högtidssammankomst i december.
Anders Olsson vid Svenska Akademiens högtidssammankomst i december. Foto: Henrik Montgomery/TT

När två litteraturpriser tillkännages torsdagen den 10 oktober har Nobelpriset möjlighet till en kraftfull återkomst: det kan bli väntat och överraskande på samma gång. Vi kan vara så gott som säkra på att minst en pristagare blir en kvinna – och troligen är det vissa män som inte kommer på fråga.

Uppdaterad
Publicerad

I år vågade sig Svenska Akademien på att åter bjuda in till sitt sedvanliga mingel på Bokmässan i Göteborg. Och det var inget fel på stämningen i restaurangen högt upp i en av hotell Gothias skrapor med utsikt över Lisebergs pariserhjul, en modern konferensmiljö fjärran Börshusets historiska prakt. Det var mer uppsluppet och gemytligt, ja mindre högtidligt, än förr.

Den här gången serverades heller inga ostron – dessa symbolladdade mollusker som omskrivits av författare som Cicero och Maupassant, och som också ofta har associerats med kvinnlighet. Det fick räcka med en enklare buffé, med bland annat västerbottenpaj. En talande illustration av Akademiens förflyttning under krisen: från lyxens och vällustens skaldjur till redig svensk mattradition.

Att strålglansen kring Svenska Akademien har falnat behöver inte vara en nackdel. Det menade den nya ständige sekreteraren Mats Malm, litteraturprofessorn som trots det nya uppdraget bor kvar i hemstaden Göteborg, när jag intervjuade honom på SvD:s scen på Bokmässan. Han underströk att det låga förtroendet för Akademien är ett problem, men menade att det samtidigt kan vara bra att institutionen lite grann släpper taget om lystern och glansen: ”Det ligger i devisen på ett olyckligt sätt. ’Snille och smak’ står det, man uppfattar det gärna som att det är så som Akademien ser på sig själv. Men det som är viktigt med den devisen – man kan översätta det med ungefär ’konstnärlig kraft och kritiskt omdöme’ – är det som Akademien ska verka för, det är inte nödvändigtvis det som Akademien är.”

Annons

På torsdag den 10 oktober är det Mats Malm, som för ett år sedan inte ens var invald i Akademien, som öppnar de förgyllda dörrarna i Börshuset och berättar vilka som får Nobelpriset i litteratur för år 2018 respektive 2019.

Årets nyordning är att Nobelkommittén, som vaskar fram pristagare, nu består av fyra akademiledamöter (Lugn, Olsson, Svenbro och Wästberg) och fem externa ledamöter. Övriga i Akademien har begränsat inflytande över processen. De Aderton verkar i praktiken inte ha något annat väl än att rösta ja till de två namn som kommittén föreslår. Om detta system, som tillämpas på försök i två år, blir permanent innebär det en stor förändring av hur Nobelpriset i litteratur utses – och därmed också av Akademien.

En sak kan vi vara så gott som säkra på när det gäller årets val av pristagare: minst en kommer att vara en kvinna. Troligen blir det inte heller författare som Michel Houellebecq eller Haruki Murakami, som har fått kritik för sexistiska kvinnoskildringar. Och knappast heller den sydkoreanske poeten Ko Un, vars dikter lär ha tagits bort ur läroböcker i hemlandet efter anklagelser om sexuella trakasserier (han själv nekar).

Hos den internationella publiken lever rubriker om ”sex scandal” kvar i medvetandet.

Officiellt heter det förstås att valet av pristagare inte påverkas av vare sig moral eller kön, att det bara handlar om litterär kvalitet. Men som Mats Malm diplomatiskt uttryckte sig under vårt samtal på Bokmässan, apropå att bara 14 av 114 litteraturpristagare hittills varit kvinnor: ”Det kommer inte att vara några kvoteringar framöver, men det finns ju inget skäl till att det inte ska finnas en jämn fördelning.”

Akademien behöver mer än någonsin förhålla sig till sin samtid. Den stora världen har troligen inte noterat institutionens förflyttning från självtillräcklighet till ödmjukhet, från ostron till västerbottenpaj, och inte heller att det nu är en kommitté där majoriteten inte är akademiledamöter som väljer ut potentiella pristagare. Hos den internationella publiken lever rubriker om ”sex scandal” kvar i medvetandet. Hur årets tillkännagivande tas emot blir avgörande för Nobelprisets framtida status.

Huruvida det är rätt att dela ut två litteraturpris i år har diskuterats. DN:s kulturchef Björn Wiman har kallat 2018 års pris för ”Kulturprofilen-priset” och hävdat att det av respekt för de drabbade kvinnorna hade varit bättre att lämna ett tomrum i historieböckerna. Själv kan jag dock inte se att kvinnorna skulle hedras av att ett författarskap mindre prisas, inte heller att det skulle medföra vanära att få just 2018 års pris – det har ju utsetts under samma former, av samma kommitté, som priset för 2019. 

Att dela ut två priser i år är också strategiskt från Nobelstiftelsens sida. Inte bara blir det en kraftfull återkomst, dessutom ges den här gången möjligheten att laborera med kombinationer och behaga fler. Det kan bli väntat och överraskande, publikt och smalt, traditionellt och mer experimentellt på samma gång.

Trots att Svenska Akademien ofrånkomligen förlorade sin strålglans under krisen, finns möjligheter för Nobelpriset i litteratur att återfå sin globala lyskraft.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons