Annons

Tidningshuset som Gud glömdeEn satirisk mardrömsmoralitet om Stampen

 Sven-Åke Gustavsson i Gertrud Larssons mediesatir ”Tidningshuset som Gud glömde”.
Sven-Åke Gustavsson i Gertrud Larssons mediesatir ”Tidningshuset som Gud glömde”. Foto: Ola Kjelbye

Två pojkar får för sig att leka tidning och lånar stora pengar för att bli störst. Slutet är tragiskt.

Under strecket
Publicerad

Victoria Dyrstad, Sven-Åke Gustavsson, Victoria Olmarker och Fredrik Lundin i ”Tidningshuset som Gud glömde”.

Foto: Ola KjelbyeBild 1 av 1

Tidningshuset som Gud glömde

Genre
Teater
Regi
Michaela Granberg
Medverkande
Victoria Olmarker, Lisa Lindgren, Sven-Åke Gustavsson, Victoria Dyrstad, Fredrik Lundin
Var
Göteborgs stadsteater
Text
Gertrud Larsson

Scenografi: Henrik Ekberg Kostym: Ingrid Trujillo-Berg

Förvärva – ärva – fördärva. Så brukar man beskriva välstånd. En generation skaffar det, en övertar det, en sista slarvar bort det. Gertrud Larsson använder gång på gång detta tema för att beskriva familjen Hjörnes publicistiska verksamhet som under nästan ett sekel haft liberala Göteborgs-Posten som fast grund.

Gertrud Larsson har nu skrivit en kort pjäs om den kraftiga expansionen under Peter Hjörnes tid, en era som avslutades förra året då tidningen kom på obestånd och fick begära rekonstruktion. En mängd frilansanställa förlorade jobbet och stora summor pengar. Peter Hjörnes tid som vd och chefredaktör blev särskilt vidlyftig efter att han träffar Tomas Brunegård – då vd för svenska Burger King. Duon kom att skapa tidningshuset Stampen med mål att bli störst på den svenska marknaden. Efter att ha köpt en mängd lokaltidningar och andra verksamheter samt dessutom lånat pengar blev situationen till slut ohållbar.

”Tidningshuset som Gud glömde” kallar Gertrud Larsson sin semidokumentära satir vilken spelas som moralitet om hybris och girighet. Första akten skildrar hur Peter kommer hem från Amerika med färska idéer. Mötet med Tomas Brunegård skildras här närmast som när Faust möter Mefistofeles. Med skillnaden att Brunegård är starkt religiös och här ofta dröjer sig vid bibliska liknelser och kristlig välvilja.

Annons
Annons

Victoria Dyrstad, Sven-Åke Gustavsson, Victoria Olmarker och Fredrik Lundin i ”Tidningshuset som Gud glömde”.

Foto: Ola KjelbyeBild 1 av 1

Männen drabbas av ekonomisk fartblindhet, och viljan att slå konkurrenten Bonniers på fingrarna. Medan verksamheten pågår tar man ut fantasisummor via aktieutdelning och arvoden. Texten vimlar av siffror.

Victoria Dyrstad, Sven-Åke Gustavsson, Victoria Olmarker och Fredrik Lundin i ”Tidningshuset som Gud glömde”.
Victoria Dyrstad, Sven-Åke Gustavsson, Victoria Olmarker och Fredrik Lundin i ”Tidningshuset som Gud glömde”. Foto: Ola Kjelbye

Efter paus övergår pjäsen till ett absurt drömspel där bland annat ledarskribenten, liberalkonservativa Alice Teodorescu uppträder som rumänsk vampyr vilken visar sig ha ungefär samma åsikter som grundaren Harry Hjörne för cirka hundra år sedan. Formen ger självklart Gertrud Larsson frihet men citaten är säkert korrekta. Ännu en gång får hon chansen att dänga till verkligheten och faktiska personer med sin dramatiska slev. Hon gör det energiskt och lustfyllt.

Victoria Olmarker och Lisa Lindgren spelar parhästarna Peter & Tomas som väver närmast ibsenska fantasier om makt och triumfer. Det är naturligtvis väldigt roligt hur dessa två kvinnor liksom konstruerar manlighet, och håller fram den. Sven-Åke Gustavsson är genial som anfäderna Harry och Lars – kloka och försiktiga publicister som försöker hålla nya entreprenörer och nya imperieplaner stången.

Till sist får skattebetalarna stå för kalaset, menar Larsson. Två pojkar fick för sig att leka tidning och såg samtidigt att den gamla sanningen förvärva-ärva-fördärva fick en ny, på många sätt tragisk aktualitet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons