Annons
Recension

MidsommarnattsdrömEn skruvad midsommarfest man sent ska glömma

”Midsommarnattsdröm” med Kungliga Baletten.
”Midsommarnattsdröm” med Kungliga Baletten. Foto: Hans Nilsson
Under strecket
Publicerad

Midsommarnattsdröm

Genre
Dans

Koreografi, regi, scenografi: Alexander Ekman. Kungliga Operan. Kompositör, sångtext: Mikael Karlsson. Kostym: Bregje van Balen. Ljus: Linus Fellbom. Sång, text: Anna von Hausswolff. Medv: Dahlkvistkvartetten, Niklas Brommare, slagverk, Henrik Måwe, piano, Roger Bergström och Maria Grönlund, elektronmusik. Kungliga Baletten.

Wow! Inledningens hö-koreografi med 40 dansare som får det torra gräset att virvla i luften och röra sig likt vågor över hela scenen är anslående vacker. Här är människan lössläppt i naturen, del i en kollektiv ritual full av kraft, schwung och hopp - allt under en värmande sol. I nästa minut åska, regn och paraplyer i panik. Svensk midsommar!

Om något är Alexander Ekman en koreograf med sinne för det visuella och för den medryckande rytm som uppstår när människor gör samma rörelser i stor grupp. Han har ställt dansare på motionsband (”Left Right Left Right” för NDT2), låtit dem plaska i vatten (”Svansjön” på Oslooperan) eller förvandlat dem till framtidsforskare (filmen ”40 m under” med Cullbergbaletten). För Kungliga Operan skapade han 2012 en hit med ”Tyll”, en humoristisk undersökning av den klassiska balett han själv en gång skolades i.

Urpremiären ”Midsommarnattsdröm” är en storsatsning, ett generöst koncept med pausinstallation i guldfoajén och stråkkvartett i trapphuset. Ekmans kreative parhäst Mikael Karlsson har skrivit musik som suggestivt målar fram stämningar med folkvisefioler, vemodspiano, elektroniska beats och trummor. Dahlkvistkvartetten, slagverkaren Niklas Brommare och pianisten Henrik Måwe må sitta i fonden men har en framträdande roll, liksom elektronmusikerna Roger Bergström och Maria Grönlund. Som en sfärisk, egen röst rör sig sångerskan Anna von Hausswoolff genom festen och det tilltagande kaoset – en iakttagare som antar skepnaden av Tuvstarr.

Annons
Annons

För här är allt en dröm, eller två, sedd via Dragos Mihalceas sjusovare. Ekman & ensemblen leker ironiskt med midsommarfirandets förväntningar och rus men också med själva teaterrummet som en magisk plats där allt kan hända. Kärleksförvecklingarna är inte lika intrikata som hos Shakespeare. Tankarna leder mer till Strindberg och ett slags urspårad ”Våroffer”.

Första akten utspelar sig i en till synes paradisisk värld av hö, balar och rullande kroppar. Nadja Sellrups underbara värdinna får alla att känna sig inkluderade i välkomstdrinken - även publiken, som de ljusklädda dansarna fånstirrar på från den framskjutna rampen. Flaggan fläktar, grillen är tänd, majstång och partytält uppe. Dragos leder ringdans som en kung. Folk hoppar säck och synkar supar medan natten faller mjukt kring långbordet.

Andra akten är en surrealistisk (mar)dröm om iscensättningar, förträngda fantasier och längtan att hitta sig själv. Världen är uppochned, tiden ur led, sillen grotesk. Ensemblen är en grå massa i rockar, men under dessa ryms vildar som dansar nakna, anförda av Anthony Lomuljo som också har en tätatät med Nadja Sellrup i tåskor.

Idésprutan Alexander Ekman öser på med skruvade tablåer tills intrycket blir väl splittrat. Svärta och skämtlynne krockar. Man vill ropa stopp ibland. Men Sara Jane Medleys och Jérôme Marchands långsamma duett visar två kroppar som lyhört formar sig efter varandra. Kvinnorna på tå som sveper runt i herrskjortor låter ana en natt av erövringar. Mihalcea och Sellrup möts i ett klassiskt pas de deux med en bokstavlig ”fish dive”.

Ekman skapar effektiva, ibland otäcka, bilder av människor i flock – och låter drömmarens demoner, rädsla för tidens gång och ensamhet skymta. Koreografiskt litar han på massverkan, men får varje dansare att släppa loss. Jo, Kungliga Baletten bjuder på en midsommarfest man sent ska glömma.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons