Annons

”En språklig anomali mitt i Europa – hur gick det till?”

”Ungrarna talar ett språk som inte är besläktat med något grannfolk. Hur kom det sig att deras rike växte fram som en språklig anomali mitt i Europa?”

Publicerad
Ungerns parlament i Budapest med fasaden mot Donau.
Ungerns parlament i Budapest med fasaden mot Donau. Foto: Tamas Kovacs/AP

Det stämmer att ungrarnas språk skiljer sig markant från österrikares, slovakers, kroaters och rumäners. Det är ett finsk-ugriskt språk, men till skillnad från finskan har det inga släktingar på nära håll. Att det likväl talas av miljontals människor i Centraleuropa beror på en tidigmedeltida migration.

I mitten av 500-talet behärskades de stora slätterna vid mellersta Donau av langobarder i väster och gepider i öster. Langobarderna allierade sig med avarerna, ett östligt nomadfolk, och krossade den gemensamma gepidiska fienden. Därefter lämnade langobarderna sina områden och invaderade Italien. Avarerna blev kvar och kontrollerade slättlandet i dagens Ungern ända till åren kring 800, då de besegrades av frankerna (under Karl den store) i väster och av bulgarerna i öster. I det maktvakuum som därmed uppstod vid Donau tävlade franker, bulgarer och slaver om makten över slätterna, utan att någon sida fick ett permanent övertag. Denna situation förändrades när ett nytt nomad- och krigarfolk, magyarerna, av oss vanligen refererade till som ungrare, anföll österifrån 895–896 och tog landet i besittning.

Ungrarna leddes av stamhövdingar som utnyttjade den politiska splittringen i omvärlden till årliga plundringståg på jakt efter krigsbyte och slavar. Deras härjningar blev lika fruktade som vikingatågen och de muslimska räderna på Medelhavet. Slutet kom när de tyska kungarna tillfogade ungrarna två stora nederlag 933 och 955. Därefter upphörde plundringstågen och hövdingarna blev beroende av tributer från sina egna undersåtar, något som blev starten på en riksbildningsprocess. Den arpadiska (efter krigsledaren Árpád, d. ca 907) hövdingasläkten kom att dominera stammarna, och år 1000 kröntes den kristne arpaden Stefan (ung. István, d. 1038) till Ungerns förste kung.

Annons

Det nya kungariket blev på kort tid ett av Europas mest centraliserade riken. En kunglig administration undertryckte hövdingarnas traditionella maktställning, en romersk-katolsk kyrka upprättades och nya landområden erövrades. Ungrarna lade under sig det stora Transsylvanien (ett latinskt ord som betyder ”landet på andra sidan skogen”), och i början av 1100-talet sträckte sig deras välde från Adriatiska havet till östra Karpaterna.

Annons
Annons
Annons

Ungerns parlament i Budapest med fasaden mot Donau.

Foto: Tamas Kovacs/AP Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons