Annons

Sara Lövestam:En stark nolla är ingen spåsig sjana

Säger de ”fett”, ”bror” eller ” jäska på pajen”?
Säger de ”fett”, ”bror” eller ” jäska på pajen”? Foto: Berit Roald/TT

Problemet med slang är att den kan ta en av två vägar – in i finrummen eller ut med slaskvattnet. Därför är det en utmaning att skriva ungdomsböcker. För hur talar ungdomar – och hur länge gör de det?

Under strecket
Publicerad

”En stark nolla? Det låter som något ur 91:an Karlsson”, säger min fyrtiosjuåriga sambo när jag presenterar titeln på min nya ungdomsbok.

”En stark nolla? Haha, då är man inte snygg”, kommenterar en sextonåring i min närhet samma fras.

Att skriva ungdomsböcker kräver att man har ett öra mot högstadiet och det andra mot tidlösheten. Ska jag skriva ”fett bra” i en replik, för att det är vad en ung person (på den platsen, i den sociala miljön) skulle säga i dag? Eller ska jag välja ”väldigt bra” för att boken inte ska låta förlegad inom ett par år?

Och vad säger ungdomarna nu för tiden, egentligen?

När jag skrev ”En stark nolla” började jag med att auskultera i en högstadieskola i en söderförort till Stockholm. Ackompanjerad av fläktsystemet och lärarens tappra försök att få hormonstinna fjortonåringar att bry sig om retoriska modeller antecknade jag ord och fraser: Hallå är fortfarande ett populärt utrop. Fett används som förstärkande adverb – men inte, som i min ungdom, som adjektiv. (Det vill säga, Det här är fett bra används, men inte Det här är så fett.)

Annons
Annons

Yani (”alltså”) och bror (”kompis”) förekommer, medan shuno (”kille”) och guzz (”tjej”) inte verkar användas på den här skolan. För att de markerar identiteter som råkar saknas i det här klassrummet? Eller för att orden är på väg ut?

Den som skriver en ungdomsbok behöver först och främst bestämma sig för om boken ska reflektera språkbruket hos dagens ungdom (på den aktuella orten). Det är inte alls säkert; man kan mycket väl skriva en medryckande bok för ungdomar utan att slänga sig med de senaste språkliga nymodigheterna. Men en replik är också ett sätt att gestalta – att en äldre man i en roman kallar en situation rälig, beklaglig eller vingtjong kan säga mer om honom än en aldrig så noggrann beskrivning av hans klädsel och rörelsemönster. Att en ung person kallar en annan ung person för bror kan gestalta lika mycket.

I Svenska Dagbladet år 1925 förfasas man över slanguttryck som ”en spåsig sjana” och ”jäska på pajen”.

Problemet med slang, när man skriver böcker som förhoppningsvis ska läsas i några år, är att den kan ta två vägar: In i finrummen, eller ut med slaskvattnet. I Svenska Dagbladet år 1925 förfasas man över slanguttryck som en spåsig sjana och jäska på pajen – vilket få människor i dag förstår betyder ”en snygg tjej” och ”pantsätta sin skinnjacka”. Men andra slangord som har upprört på insändarsidorna är till exempel tjej, stilig och lynnig – ord som nu ingår i standardspråket. Ord från min egen ungdom som nu väl närmast får betraktas som tidsmarkörer är keff (”dåligt”) och len (”kompis”), medan ba (diskurspartikel) och polare (”kompis”) bara förstärkt sina positioner.

Om man har bestämt sig för att inkludera ungdomsspråk i sin ungdomsbok får man försöka se in i framtiden, genom att tolka tendenser. Själv valde jag att använda fett och bror i ett par repliker, då de är ord som hängt med ett tag och spritts i bredare lager, men inte yani eller aboow (”wow”) då de (ännu?) inte slagit igenom på bred front. Kanske går de samma väg som keff och len – eller så finner vi dem i SAOL om tjugo år.

Nu kanske någon har läst den här spalten i hopp om att få reda på vad sextonåringen menade med att en stark nolla inte är snygg? Jo, det handlar om ett utbrett bruk av rankningssystemet där en tia är en riktig skönhet medan en etta har små chanser på äktenskapsmarknaden. En stark fyra är bättre än en fyra, som förstås är bättre än en svag fyra. En stark nolla är med andra ord ingen spåsig sjana.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons