Annons

Anders Rydell:En stulen tavla är en tillfällighet – två är ett mönster

Moderna museets chef meddelade under tisdagen att Oskar Kokoschkas målning ”Markis Joseph de Montesquiou-Fezensac” återlämnas till arvtagarna till den tysk-judiske konsthandlaren Alfred Flechtheim.
Moderna museets chef meddelade under tisdagen att Oskar Kokoschkas målning ”Markis Joseph de Montesquiou-Fezensac” återlämnas till arvtagarna till den tysk-judiske konsthandlaren Alfred Flechtheim. Foto: Dan Hansson

Moderna museets återlämnande av Oskar Kokoschkas målning borde vara en väckarklocka för svenska museer. Det är dags att undersöka samlingarna.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

I dag meddelade Moderna museet att de återlämnar Oskar Kokoschkas målning ”Markis Joseph de Montesquiou-Fezensac” från 1910 till den judiske konsthandlaren Alfred Flechtheims ättlingar. Att Moderna museet nu åter igen tvingas ge ifrån sig ett konstverk som stals under nazitiden sänder en kraftfull signal till andra svenska museer.

När museet 2009 efter en lång och infekterad konflikt tvingades återlämna Emil Noldes målning ”Blumengarten (Utenwarf)” betraktades det som ett unikt fall. Inställningen var att Pontus Hultén, som köpt konstverket i Schweiz på 1960-talet, hade helt enkelt bara haft otur. Konstverket hade ”köpts i god tro” hette det. Hur skulle Hultén kunna veta att konstverket stals från den tysk-judiske affärsmannen Otto Nathan Deutsch 1939?

En anledning var naturligtvis att museet aldrig ställde frågor om målningens historia. I fallet med Kokoschkas tavla visste man precis varifrån målningen härrörde, då Nationalmuseum 1934 köpte den direkt från ett judiskt galleri som konfiskerats av Nazityskland.

Annons
Annons

Denna naivitet har länge präglat både svenska regeringars och museers förhållande till konst och andra kulturföremål som stals från Förintelsens offer.

Det har hetat att denna problematik inte berör svenska museer och samlingar, att det först och främst är ett kontinentalt problem för museer i länder som Tyskland, Österrike, Polen och Nederländerna. Sverige skrev 1998 under de så kallade Washingtonprinciperna, där man åtog sig att undersöka och återlämna stulen konst från nazitiden. 2009 förnyade regeringen löftet under en konferens i Prag. Trots detta har ingen regering sedan 1998 gjort någonting åt frågan. Inga direktiv. Inga medel till proveniensforskning. Passiviteten har varit total.

För ett par veckor sedan lade Olle Granath och Daniel Birnbaum fram ett välkommet förslag till ett statligt expertråd för att hjälpa museer med den stulna konsten. Frågan kommer att landa i knät på nästa kulturminister.

Fallet med Kokoschkas tavla visar med all önskvärd tydlighet att det inte är en tillfällighet att konst och andra föremål som stals när Förintelsens offer plundrades döljer sig i samlingar i Sverige. Modernas återlämning borde vara en väckarklocka för andra svenska museer.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons