Annons

Per Gudmundson: En teori om det krossade skyltfönstret

Foto: Fredrik Sandberg/TT
Under strecket
Publicerad

Stockholm har i decennier ansetts vara ett skyltfönster för moderat politik. Här är skatten lägre, valfriheten större och möjligheterna fler.

Hur moderat Stockholm är? Jo, staden är så blå att när Socialdemokraterna ska utforma vallöften föreslår de butler i tunnelbanan.

Här är också andelen moderater betydligt högre än i övriga landet. Under 2000-talet har man i kommunfullmäktige överträffat partiets riksdagsresultat med mellan 4 och 11 procentenheter. I år har marginalen dock sjunkit till 1,2 procentenheter, enligt det preliminära valresultatet.

I riksdagsvalet backade Moderaterna 3,5 procentenheter. I Stockholms kommun tappade partiet hela 6,2 procentenheter.

Det blåser inga allmänna vänstervindar i huvudstaden. Det styrande röd-grön-rosa blocket har tvärtom förlorat 5 mandat – eller totalt 2,8 procentenheter.

Vänsterblockets tillbakagång möjliggör ett maktskifte i staden. Alliansen har sträckt ut en hand till (det som finns kvar av) Miljöpartiet för att undvika att Sverigedemokraterna ska kunna utnyttja positionen som tungan på vågen, men ingenting är i skrivande stund avgjort.

Annons
Annons

Att de röd-grön-rosa förlorat sin majoritet kan dock inte dölja att Moderaterna gjort ett svagt val.

Det finns ännu inga pålitliga siffror över väljarströmmar. Men utfallet i olika valdistrikt ger ändå en tentativ bild av det moderata misslyckandet.

Det är i kärnområdena raset är störst. Ointagliga moderata bastioner som faller. Som Höglandet i Bromma, -14,7. I valkretsarna längs Karlavägen upp till Karlaplan tappar Moderaterna mellan 12,9 och 19 procentenheter. Längs Strandvägen ännu värre. Från längst inne i Nybroviken, -15,2 procentenheter, till Diplomatstaden, -21,2. Man kan ana att utsikten mot Blasieholmen och det planerade Nobelbygget har spelat in.

Stockholmsmoderaternas kampanj var inriktad på trygghet, för lag och ordning. Partiet anfördes av den för sitt sociala engagemang uppskattade Anna König Jerlmyr. Men valdebatten kom delvis att handla om annat.

Misstanken går inte att undvika – även om uttalandet har tolkats hårdare än det var menat – att en hel del väljare tog den lokale förbundsordföranden Joakim Larsson på orden när han uppmanade dem att rösta på något annat parti om Nobel-frågan nu var så viktig.

I en växande storstad är det möjligen politiskt frestande att vända sig till nya väljare. Det lär flytta in en busslast om dagen. Vem behöver då gamla knökar?

En annan väg hade varit att identifiera vad de egna väljarna vill och ge dem det. Titta på framgångskommunerna. Varför går det bra i Staffanstorp under Christian Sonesson (+7,4)? Eller i Österåker under Michaela Fletcher (+6,7)? För att inte tala om Östra Göinge och Patrik Åberg (+17,8!).

I Stockholm krossade man det moderata skyltfönstret.

Det finns förresten två teorier om krossade fönster. I den ena får glasmästaren lön, betalar skatt och samhället blir bättre. Det är vad som i socialdemokratisk politik kallas sysselsättning, och i den miljöpartistiska tolkningen har gett oss kommunalt finansierade graffitiväggar.

Den föreställningen vederlades 1850 av Frédéric Bastiat. En krossad ruta leder inte till bättre samhällsekonomi, förklarade Bastiat, utan till att samhället blir ett fönster fattigare.

Inom kriminologin talar man om Broken windows-teorin. Den visar hur förfall sprider sig. En spräckt ruta som inte repareras leder strax till ännu en, och så vidare.

Det är den senare teorin man brukar tro på i Moderaterna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons