Annons

Ett dockhem 2Kvinnokampen 2.0 – en uppdaterad Nora går igen

Helena Bergström och Marie Göranzon i ”Ett dockhem 2”.
Helena Bergström och Marie Göranzon i ”Ett dockhem 2”. Foto: Sören Vilks

Ibsendramat ”Ett dockhem” spelas ännu på scener över hela världen. Amerikanen Lucas Hnath har skrivit ett kammarspel om vad som händer när hon kommer hem igen. Helena Bergström gör skickligt en Nora som inser att hon aldrig kan sluta slåss.

Under strecket
Publicerad

Helena Bergström som Nora och Philip Zandén som Torvald.

Foto: Sören VilksBild 1 av 1

Ett dockhem 2

Genre
Teater
Regi
Philip Zandén
Medverkande
Helena Bergström, Marie Göranzon, Matilda Ragnerstam, Philip Zandén
Var
Kulturhuset Stadsteatern
Text
Lucas Hnath

Övers: Molle Kanmert Sjölander Scenografi: Lars Östbergh Kostym: Ann Bonander Looft Ljus: Tobias Hagström Ståhl

Den skräll som uppstod när Nora Helmer slog igen dörren efter sig ekar ännu genom dramatiken. Hon lämnar man, barn och en välsituerad borgerlighet för att finna sig själv, den unika människa hon är under rollen som maka, mor och prydnad. Henrik Ibsen skrev ”Ett dockhem” 1879 men pjäsen står ännu på repertoaren. Noras kvinnliga ättlingar har ännu 150 år efteråt många strider att ta sig igenom för att bli jämlika männen – tänk bara på metoo-upproret.

Nu kliver Nora in på scenen igen. Amerikanen Lucas Hnath, 38, har skrivit kammarspelet ”Ett dockhem 2” som beskriver hur Nora kommer tillbaka till maken Torvald eftersom han aldrig skrev på skilsmässopappren. 15 år har gått, året är 1894. Nora lever ett bra liv, men gifta kvinnor har inga egna rättigheter. Att få Torvald att skriva på är viktigt, att hon tjänat pengar på egen hand kan bli en rättssak nu när hon tvingas till domstol för att ha uppviglat andra kvinnor.

Stora scenen är en enorm boaserad, vitmålad salong, där människor blir små. Hemma hos Torvald dominerar ännu den borgerliga fasaden, ytan. Helena Bergström sveper in iförd ljusblå klänning, fri men nervös. Nu ska hon möta sitt förflutna. Först ut är jungfrun Anne Marie, spelad av Marie Göranzon som skickligt blandar underordning, indignation och stolthet.

Annons
Annons

Helena Bergström som Nora och Philip Zandén som Torvald.

Foto: Sören VilksBild 1 av 1

Så kan spelet börja. Självklart råkar Torvald komma hem från banken, lika självklart blir dottern Emmy medaktör. Hnath har med säker hand använt sig av originalet för att skapa dramatisk ironi: här ska åter dokument förfalskas och utpressning äga rum. Allt går igen.

Den nya pjäsen lägger inte till några nya strategier, eller fördjupning. Den visar att alla uppror tvingar fram en motkraft och att Nora aldrig kommer att kunna sluta slåss.

Hnath visar kvinnokampen genom tre generationer. Noras uppror har skapat en backlash hos dottern som längtar kärnfamilj och trygghet, och att bli omfamnad av borgerligheten. Hnath är väldigt pedagogisk, också den som inte kan sin Ibsen får alla pusselbitarna. För den som sett många, många Nora blir uppföljaren något av ett retoriskt ekotempel. Den nya pjäsen lägger inte till några nya strategier, eller fördjupning. Den visar att alla uppror tvingar fram en motkraft och att Nora aldrig kommer att kunna sluta slåss. Torvald – och den självömkan han bär – är en psykologiskt oförklarad tröghet.

Helena Bergström som Nora och Philip Zandén som Torvald.
Helena Bergström som Nora och Philip Zandén som Torvald. Foto: Sören Vilks

Uppsättningen dras med en del svårigheter. Helena Bergström och Marie Göranzon har inga problem att behärska stora, stora scenen men detta är ändå en liten, intim pjäs som passat på Lilla scenen, exempelvis. Philip Zandén, som utöver att spela Torvald också regisserat, leker med anakronismer, särskilt vad gäller språket. Dialogen väller över av modernt, ibland nästan slafsigt talspråk fyllt av medvetna anakronismer. Också rekvisitan för oss till idag: en vattenflaska, ett armbandsur samt en modern handväska.

Mest njutbart är spelat mellan kvinnorna. Göranzon med sin kraft och utstrålning som hon använder för att visa Anna Maries dilemma. Bergström vars Nora åter springer på gamla strukturer och även tvingas konfrontera sin skuld – hon är ju en Medea. Matilda Ragnerstam som med fin närvaro spelar dottern Emmy vilken förkastar upproret och längtar efter att vara ägd av en man.

Hur det går för denna Nora ska inte avslöjas, men här slår ingen igen dörren på slutet. Den står öppen...

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons