Annons

Janerik Larsson:En värld med många utförare

En politisk tragedi
En politisk tragedi Foto: Jonas Ekströmer
Under strecket
Publicerad

Jag läser alltid Arenachefen Håkan A Bengtssons krönikor på Dagens Arena med intresse därför att de oftast är välavvägda och intressanta.

Idag skriver han på temat ”vem som ska bestämma och styra över välfärdens resurser är vår tids stora ideologiska konflikt”:

”Den ideologiska konflikten rör i grunden hur mycket demokratin bör råda över och hur stor den offentliga sektorn ska vara. Eller konkret uttryckt hur mycket skatt vi ska betala.”

Hans slutsats är att ”det kommer att ta tid att skapa ordning och reda i välfärden. I grunden handlar det om att skapa fungerande politiskt styrsystem i en värld med många utförare”.

Så långt är det lätt att hålla med.

Men sedan hamnar Bengtsson i ett resonemang  som går ut på att debatten nu ”handlar om vem som ska bestämma över våra gemensamma angelägenheter. Kunderna och företagen eller medborgarna och politikerna?”

Är kunderna och medborgarna två helt olika grupper?

Där tror jag Bengtsson förenklar en diskussion som redan har hamnat rysligt snett på grund av att det inte är socialdemokratin som formulerar frågorna utan Vänsterpartiets ambition att återvända till forna dagars monopol.

Annons
Annons

Det har lett till vad en annan klok socialdemokrat, Widar Andersson, beskrivit så här:

”Utredningen om ”välfärdsvinster” är en fruktansvärd läsning. Det är ett slags sällan skådad krigsförklaring mot entreprenörskap och företagande. Och en helt apart produkt för den som önskar sig att politiker ska ägna sig åt riktiga problem och konflikter i samhället.”

Den pragmatiska socialdemokratin som hade en förmåga att hantera samhällsutmaningar insåg på 80-talet att den illa fungerande offentliga monopolsektorn inte hade någon framtid.

Kjell Olof Feldt skrev i sin tankeväckande memoarbok om hur förändringen startade: ”Bristen på kraftfulla aktörer med uppgift att bevaka effektiviteten i resursanvändningen blev alltmer kännbar, när skattekällorna började sina. Sitt klaraste uttryck tycker jag att skillnaden mellan privat och offentlig sektor får i synen på effektivitet. Medan effektivitet i ett privat,’vinststyrt’ företag är symbolen för framgång uppfattas kravet på effektivitet i en offentlig förvaltning bara som ett uttryck för att det saknas pengar.”

Det var många socialdemokrater och ledande föresträdare för Kommunal som var engagerade i detta arbete att få den offentliga sektorn och ett generellt välfärdssystem att fungera.

Det är deras röster man nu behöver höra.  Skolborgarrådet Olle Burell (s) i Stockholm sa nyligen på ett seminarium att kommunen inte skulle klara av att hantera en nedläggning av friskolorna. Jag är övertygad om att många kommunpolitiker runt om i landet instämmer i hans uttalande, oavsett partibok.

Det som mest upprört näringslivsföreträdare är det lagvidriga i Reepalus förslag.

Juridikprofessor Lars Henriksson från Handelshögskolan har konstaterat att det av Vänsterpartiet dikterade utredningsuppdraget till Reepalu var oförenligt med både svensk lag och EU-rätten.

I Dagens Samhälle (SKL) berättar SKLs chefsekonom om hur oroväckande den kommunala ekonom ser ut. Låneskulden är nu uppe i 550 miljarder.

Den relevanta frågan är hur man utnyttjar näringslivets kreativitet och förnyelsekraft för att bibehålla ett välfungerande offentlig sektorn (det handlar om mycket mer än s k välfärd).

I den diskussionen kommer Vänsterpartiet aldrig ge några konstruktiva bidrag. Frågan är hur socialdemokratin ska hitta tillbaka till en sådan diskussion.

Den riktiga framtidsfrågan borde vara hur vi ska blir världsbäst på välfärdsområdet i stället för att skrämma bort alla välfärdsentreprenörer?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons