Annons

Lisa Irenius:En verklig skandal i forskarvärlden

”En inskränkning av forskningens frihet som saknar motstycke”. Frågan om vetenskapliga publiceringar har blivit en avgörande fråga för forskare – och för hela samhället, där behovet av fri tillgång till forskning förefaller viktigare än på länge.

Under strecket
Publicerad
Foto: Emil Langvad/TTBild 1 av 2

Kungliga biblioteket i Stockholm.

Foto: Dan HanssonBild 2 av 2
Foto: Emil Langvad/TTBild 1 av 1
Foto: Emil Langvad/TT

Genustänkande och kränkta studenter som kräver ”trigger warnings” – den som följer den allmänna debatten om universiteten kan få intryck av att detta är dagens stora stridsfrågor. I själva verket tycks relativt få forskare vara berörda. De verkligt stora problemen på universiteten i dag handlar om annat, som styrmodeller. Och just nu pågår en avgörande kamp som rör open access (OA) och Plan S.

Jag vet, det är avskräckande byråkratiska begrepp som kan framkalla en gäspning även hos den som brinner för vetenskap. Men detta är viktigt på riktigt. Det som står på spel är inget annat än forskningens frihet och allmänhetens möjligheter att ta del av forskningsresultat. Det handlar förstås även om makt – och stora pengar.

Annons
Annons

I grunden finns ett skevt förhållande: först finansieras forskning med allmänna medel, sedan publiceras resultaten i vetenskapliga tidskrifter – och för att få tillgång till dessa måste det allmänna åter hosta upp en rejäl slant i prenumerationsavgifter. Detta samtidigt som tidskrifterna använder forskare som gratis arbetskraft för att kvalitetssäkra innehållet.

För en årsprenumeration på någon av de viktigaste vetenskapliga tidskrifterna får man punga ut med runt 100 000 kronor.

Jamen vadå, tänker kanske den som får Sköna hem, Ny teknik eller Militär historia i brevlådan, hur dyrt kan det vara? Jo, för en årsprenumeration på någon av de viktigaste vetenskapliga tidskrifterna får man punga ut med runt 100 000 kronor. De mest kända är troligen Nature och Science, men det finns tiotusentals olika tidskrifter som är specialiserade på olika forskningsfält. Dessutom har priserna skenat under det senaste decenniet. Bara Lunds universitetsbibliotek betalade 2016 hela 64 miljoner för tillgång till tidskrifter, digitala artikelarkiv med mera – en tredubbling på tio år.

Inte konstigt att upprörda forskare kring sekelskiftet började mobilisera på allvar för open access, en fri och öppen tillgång till forskningsresultat. Deras kamp har blivit politik på högsta nivå. Såväl Sveriges regering som EU driver på för att forskning ska bli fritt tillgänglig. Det är helt rätt, för det gynnar såväl forskningen som samhället. Men vägen till lovvärd open access har visat sig vara full av fallgropar.

”Du dubbeldippade chipset! Du dippade chipset, tog en tugga, och dippade igen!” Så låter en berömd anklagelse från tv-serien ”Seinfeld” från 1993. Att stoppa ner samma chips två gånger i dippskålen anses allmänt vara ett förkastligt beteende – men en annan variant av så kallad dubbeldippning har i forskarvärlden blivit vardag till följd av kraven på open access. Tidskrifter tar först betalt av forskarna för att just deras publicerade artiklar ska bli fritt tillgängliga på nätet, sedan tar de betalt av biblioteken för att de ska få tillgång till tidskriften som helhet.

Annons
Annons

Kungliga biblioteket i Stockholm.

Foto: Dan HanssonBild 1 av 1

Det är förståeligt att frustrationen växer bland forskare, universitet och finansiärer. Man har alltmer börjat sätta hårt mot hårt.

Kungliga biblioteket i Stockholm.
Kungliga biblioteket i Stockholm. Foto: Dan Hansson

Samtidigt har en ljusskygg industri vuxit fram, nämligen en stor mängd oseriösa så kallade rovdjurstidskrifter, som tar betalt av forskare som önskar få sina resultat öppet publicerade – men struntar helt i kvalitetssäkring.

Inte undra på att frustrationen växer bland forskare, universitet och finansiärer. Man har alltmer börjat sätta hårt mot hårt. I Europa pågår en omfattande konflikt med det stora nederländska förlaget Elsevier som publicerar 1 900 vetenskapliga tidskrifter. Dess tjänster har kostat Sverige hundratals miljoner kronor om året. Förra våren tröt tålamodet och Bibsamkonsortiet, som förhandlar för flera svenska universitet och organisationer, sade upp tidskriftsavtalet med förlaget.

Nu kommer också Plan S in i bilden. Det är ett europeiskt initiativ som ska skynda på utvecklingen mot open access: tanken är att all forskning ska publiceras fritt tillgänglig redan från 2020. Genom att stora forskningsfinansiärer från flera länder går samman hoppas man få bukt med såväl rovdjurstidskrifter som dubbeldippning, och tvinga fram kvalitativa öppna tidskrifter.

Den stora frågan är om – och i så fall hur – detta kommer att ske. Hundratals forskare har i ett öppet brev och i debattartiklar i bland annat Svenska Dagbladet uttryckt oro över konsekvenserna av en snabbt genomförd Plan S. Man befarar att forskningens kvalitet och konkurrenskraft kommer att försämras, eftersom det ännu är ovanligt med seriösa och högkvalitativa open access-tidskrifter.

Annons
Annons

Med andra ord är detta, om något, en verklig skandal i forskarvärlden.

Forskarnas oro är förståelig. Och man kan dystert konstatera att även i open access-rörelsen, liksom på andra håll i universitetsvärlden, tycks makten ha förskjutits från forskare till administratörer, som nu lobbar för Plan S.

Plan S är ”en inskränkning av forskningens frihet som saknar motstycke”, skriver 111 professorer i Universitetsläraren. Högskolelagen stipulerar att forskare fritt ska få välja problem och metoder – och fritt publicera resultaten.

Som situationen har utvecklats blir det dessvärre inte riktigt fria publiceringar hur man än gör. Systemet för vetenskaplig kommunikation är i dag ett härke – men det är också försöken att tvinga igenom open access. Det är extra bekymmersamt i en offentlighet som verkligen skulle må bra av större tillgång till forskning – liksom inom skolväsendet, där utbildningen enligt lagen ska bygga på vetenskaplig grund. Och inte minst i ett polariserat debattklimat där forskning allt oftare ifrågasätts. Med andra ord är detta, om något, en verklig skandal i forskarvärlden.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons