Annons

Janerik Larsson:Energipolitik - vad är det?

  Reaktor 1 och 2 på Ringhals kärnkraftverk utanför Varberg där statliga Vattenfall är huvudägare. Vattenfall planerar att stänga kärnreaktorerna Ringhals 1 och 2 redan 2018-2020, inte 2025 som tidigare
 Reaktor 1 och 2 på Ringhals kärnkraftverk utanför Varberg där statliga Vattenfall är huvudägare. Vattenfall planerar att stänga kärnreaktorerna Ringhals 1 och 2 redan 2018-2020, inte 2025 som tidigare Foto: ADAM IHSE
Under strecket
Publicerad

Energipolitiken gjorde på allvar sin entré i svensk partipolitik när centerpartiets ledaren Thorbjörn Fälldin inför valet 1976 bestämt sa nej till att något ytterligare svenskt kärnkraftverk skulle tas i drift.

Så blev det inte utan Fälldin fick svika sitt löfte men efter kärnkraftolyckan i Harrisburg 1979 valde statsminister Olof Palme att utlysa en folkomröstning vars resultat aldrig kom att ”lösa” det politiska dilemma som Fälldin kämpat med.

Energipolitiken har efterhand blivit en alltmer underordnad politisk fråga. En vitt spridd föreställning är att ny ”grön” energiproduktion kommer att förse oss med tillräckligt mycket elenergi.

Den obehagliga verkligheten vänder politikerna idag ryggen till.

Hilda Dahlsten, chef för energianalyser på Svenska kraftnät, berättar i en intervju om hur det ser ut:

– Om tre år kommer effektbalansen att ha försämrats med över 2000 megawatt och vid en normalvinter ligga på minus 1500 megawatt. Vid en tioårsvinter blir underskottet alltså 3000 megawatt.

– I dessa siffror är den effektreserv som Svenska kraftnät upphandlat redan inräknad. Med andra ord kommer Sverige enligt scenarierna att vara beroende av betydande mängd importerad el eller alternativt tvingas stänga ner delar av elnätet.

I alla prognosen finns så klart osäkerheter så Dahlstens slutsats blir denna:

- Vad är en acceptabel nivå för osäkerhet i ett system som är så kritiskt för det moderna samhället som elsystemet? Hur spännande vill vi att det ska bli?

Svaret på den frågan är densamma som med andra viktiga delar av vårt samhälles infrastruktur: det finns inga incitament för dagens politiker att gripa sig an problem som allmänheten inte uppfattat som viktiga och som medierna struntar i.

Den dagen politiskt ansvariga ställs inför en brutal verklighet kommer de att skylla på de politiker som styrde landet tidigare.

Några utsikter att vi innan dess skulle få en seriös politisk debatt om energipolitiken kan jag inte se avteckna sig ens vid horisonten.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons