Annons

Enorma summor ska förverkliga FN:s nya hållbarhetsmål

På fredagen antas FN:s nya hållbarhetsmål med pompa och ståt i New York. Sjutton globala ambitioner om allt från utrotad fattigdom till fred och rättvisa ska förverkligas fram till 2030. Är det realistiskt? SvD har talat med Jan Eliasson, vice generalsekreterare i FN. "Målen ska ses som instrument för mobilisering", säger han.

Under strecket
Publicerad

Jan Eliasson, vice generalsekreterare i FN.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 1 av 1

Jan Eliasson, vice generalsekreterare i FN.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 1 av 1
Jan Eliasson, vice generalsekreterare i FN.
Jan Eliasson, vice generalsekreterare i FN. Foto: Linus Sundahl-Djerf

GENÈVE På fredagen träffas världens ledare i FN:s generalförsamling för att klubba de nya hållbarhetsmålen som stötts och blötts i flera år. Det är hela sjutton mål som ska ersätta FN:s tidigare åtta millenniemål, och syftet är kort sagt att skapa en hållbar utveckling av vår planet. Bland målen finns bland annat att utrota fattigdom och hunger, rent vatten och sanitet till alla, utveckla hållbar energi och hållbara städer samt bekämpa klimatförändringarna och främja fred och rättvisa framtill 2030. Målen har fått kritik för att vara alltför omfattande och luddigt hållna.

Men Jan Eliasson, vice generalsekreterare i FN, menar att hållbarhetsmålen ska ses som instrument för mobilisering för att förbättra en problemtyngd värld.

Annons
Annons

– Dessa mål är betydligt mer ambitiösa och omfattande än millenniemålen. De täcker mycket mer och är inte lika mätbara. Men de kan bli instrument för mobilisering om länder översätter dem till nationell ekonomisk planering, säger Jan Eliasson till SvD.

Hållbarhetsmålen kräver att fler aktörer måste in på banan. Regeringar, parlament, civilsamhället, akademiska och vetenskapliga världen och privata sektorn måste samarbeta mer för att det ska lyckas, menar han. Förhoppningsvis kan målen även väcka mer lokalt engagemang för att exempelvis leva mer klimatsmart.

– Flera nya fenomen täcks av hållbarhetsmålen, exempelvis migration, urbanisering och teknologiöverföring. Dessa sjutton mål är vad som krävs för att världen ska bli bättre framtill 2030, anser Jan Eliasson.

Men är det inte risk att man misslyckas uppnå så många mål som är så övergripande och vaga?

– Nja, de är ju komplexa och täcker ett brett område. Men världen är komplex, och jag tror att vi behöver en ny utvecklingsmodell. Synen på utveckling som bara en dynamik mellan givarländer och mottagarländer måste ändras.

Det kan verka mycket med sjutton mål, medger Eliasson. Men målen hänger samman och formar en sorts kluster, menar han.

Framför allt har flickor för första gången i historien fått chans till utbildning i nästan alla länder.

– Ta exempelvis sjätte målet ”vatten och sanitet”. Når man detta mål så gynnas barnadödlighet, mödrahälsa, utbildning och därmed också jämställdhet och minskad fattigdom. Sanitetsförbättringar får enorma effekter på de andra sektorerna.

Annons
Annons

**Jan Eliasson hyser gott **hopp om att målen kan leda till en mer hållbar värld. Han pekar på hur millenniemålen varit en drivkraft för förbättring.

– En rad länder har integrerat målen i sina ekonomiska planer, exempelvis Rwanda, Etiopien och Vietnam. Utbildning är den stora goda nyheten. Primärutbildning är nu obligatoriskt i nästan alla världens länder. Framför allt har flickor för första gången i historien fått chans till utbildning i nästan alla länder.

– Tillgången till rent vatten har också förbättrats. Ytterligare en kvarts miljard människor har fått tillgång till rent vatten under senaste tio åren, säger han.

Fast globalt sett är det varierande resultat, och flera millenniemål är inte i närheten av att uppnås, exempelvis mödrahälsa och sanitet. I absoluta termer har man visserligen lyckas minska extrem fattigdom, men miljoner människor lever fortfarande i djup misär.

– Fattigdomen är inte utrotad. Under de senaste 15–20 åren har vi dessutom sett ökande ojämlikhet mellan länder och inom länder. I dagens värld finns faktiskt fler fattiga inom medelinkomstländer än i fattiga länder, säger Jan Eliasson.

Den snabba urbaniseringen är en annan stor utmaning.

– Vi har en enorm urbanisering med snart 60 procent av mänskligheten som bor i städer. Vi räknar med att minst 70 procent bor i städer 2030. Därför måste hållbara system utvecklas när det gäller vattenrening, sophantering och sanitet.

Här framhåller Eliasson FN:s kampanj i 22 länder mot så kallad ”open defecation”, där människor uträttar sina behov ute i naturen. Drygt en miljard människor gör detta idag, bland annat i Madagaskar där varannan invånare saknar toalett eller latrin vilket SvD nyligen skrivit om.

**Men att uppnå ** de nya hållbarhetsmålen kräver enorma summor. Frågan är också hur resurserna ska fördelas, vilka mål ska anses vara viktigast? Och vem ska betala? Givarländerna har lovat att avsätta 0.7 procent av BNP till utvecklingsbistånd, men det uppfylls idag bara av en handfull stater.

FN-organet Unctad har uppskattat prislappen för att uppnå målen till mellan 3 300 och 4 500 miljarder dollar om året – det vill säga mellan 28 000 och 38 000 miljarder kronor. Jan Eliasson vill dock inte sätta något pris på den ambitiösa uppgiften. Det går inte att sätta en enda siffra på vad det skulle kosta att uppnå dessa sjutton mål, säger han.

– Vi vet att det är jättelika summor. Men vi ser det inte som en kostnad utan som en investering i framtiden. Vi är den första generationen som inte bara måste tänka på mänsklighetens utan även planetens existens, säger Jan Eliasson.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons