Annons

Per Gudmundson:Epidemin av våldtäkter är vår tids stora svek

Foto: Erik Nylander/TT
Under strecket
Publicerad

Mer än var tredje kvinna mellan 16 och 24 år uppger att de har utsatts för sexualbrott under det senaste året. Det är en ökning med nästan 30 procent från året innan. Den kraftiga uppgången har pågått i ett halvt decennium. Årets mätresultat innebär en fördubbling jämfört med för två år sedan och omkring fem gånger så många offer som för fem år sedan.

Utsattheten stiger i alla åldersgrupper. Mer än var tionde kvinna i Sverige uppger sig ha blivit offer för sexualbrott förra året. Det framgår av den ”Sammanställning av centrala resultat från Nationella trygghetsundersökningen 2018” (NTU) som Brottsförebyggande rådet publicerade tidigare i veckan.

Sexualbrott är en tämligen rymlig brottsdefinition, som dessutom har vidgats de senaste åren, så att alltifrån kränkande kommentarer och ofredanden ingår. Brå mäter därför också utsattheten för allvarliga sexualbrott, det vill säga händelser som motsvarar brottsbalkens försök till eller fullbordat sexuellt övergrepp eller våldtäkt. Förra året utsattes 2,3 procent av landets kvinnor för allvarliga sexualbrott, enligt NTU. Det motsvarar en ökning med 35 procent jämfört med året innan.

Annons
Annons

Procenttal gör inte omfattningen av övergreppen rättvisa. Det finns drygt 4 miljoner kvinnor över 15 år i Sverige. När 2,3 procent av dem utsätts för allvarliga sexualbrott innebär det att nästan 100 000 kvinnor blir offer för våldtäkter eller våldtäktsförsök. Det är fler än alla människor som bor i Norrköping. Men det är unga kvinnor som drabbas mest. Om utsattheten bland dem har utvecklats som genomsnittet kan man grovt räknat säga att omkring 45 000 kvinnor under 25 utsattes för våldtäkter eller försök till sådana förra året. Det är som hela Luleå.

Enligt en av Brå:s utredare kan statistikens utveckling i NTU ses som ett resultat av ökad medvetenhet och ”ett tecken på empowerment av kvinnor” (Aftonbladet 19/11). Och visst, att synen på sexualbrott förändras kan förstås vara en delförklaring. Men det finns inga belägg i Brottsförebyggande rådets rapporter för något sådant. Brå har inte mätt hur benägenheten att svara på enkäter eventuellt har förändrats. Om något, har Brå snarare kunnat konstatera att anmälningsbenägenheten har gått ner på senare tid.

I diskussionen om andra brottstyper anses NTU spegla verklig förändring. Mängden utsatta för bilinbrott minskade exempelvis under ett decennium, vilket kunde förklaras av teknisk utveckling i fordonsindustrin. Ingen lär ha kommit på tanken att hävda att den minskade utsattheten för bilinbrott berodde på en attitydförändring hos offren. Kvinnors utsatthet är man dock snar att vifta bort.

Inom sexualbrotten finns det en tänkbar delförklaring som tycks minst lika trolig som en attitydförändring bland offren. Sverige har förändrats demografiskt. Grupper som vi av tidigare Brå-forskning vet har varit överrepresenterade i sexualbrott, i genomsnitt, utgör i dag större andelar av befolkningen.

Här skulle Brå enkelt kunna kontrollera: hur stor del av sexualbrottsutvecklingen kan antas bero på den demografiska förändringen?

Men tills Brå har visat något annat får vi dock nöja oss med siffrorna i NTU som de mest rättvisande beskrivningarna av brottsutvecklingen vi har. Och det mesta talar för att Sverige har drabbats av en radikal ökning av sexualbrotten under de senaste fem åren.

Det leder ofrånkomligen till frågan om ansvar. Om vi hade haft brottsnivåer som för ett halvt decennium sedan hade fyra av fem sexualbrott aldrig inträffat. Ungefär 80 000 kvinnor förra året hade inte behövt utsättas för fullbordad eller försök till våldtäkt. Kunde det ha förhindrats?

Det är i så fall ett av samtidens största svek.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons