Annons

Svensksatsningen sågas: ”Svår att faktiskt genomlida”

Foto: Njutafilms

Bäst på bio just nu: tio filmer som fått höga betyg av SvD:s kritiker – och tre att undvika.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: SAVERIO LOMBARDI VALLAURIBild 1 av 1

1 / 13

Vecka 19

Foto: SAVERIO LOMBARDI VALLAURI
Betyg: 5 av 6

Vad döljer du för mig?: Äktenskap skakas i grunden

Den prisbelönta italienska filmen ”Vad döljer du för mig?” handlar om en grupp vänner som förvandlar en parmiddag till en avslöjande lek – med mobilen som insats.

”Ganska snart sitter de där alla med smärtsamt nyöppnade ögon, nakna inför varandra. Många tidigt planterade oklarheter får nu sin förklaring. […] Varje äktenskap och varje vänskap är skakad i grunden, vad som kommer att bestå är ytterst osäkert. […]

Naturligtvis innebär ett upplägg som detta en sannolikhetsproblematik – hur troligt är det egentligen att alla dessa människor ringer och sms:ar om så väldigt intima saker under en och samma middag? Men filmen hanterar detta ytterst elegant på ett sätt som jag på inga villkor kan avslöja”, skriver Jan Söderqvist.

Annons
Annons
Foto: Folkets BioBild 1 av 1

2 / 13

Foto: Folkets Bio
Betyg: 5 av 6

Ta hand om mamma: En väg framåt för Irans kvinnor

”Utifrån kända roller har filmen sin tematik klar (väl klar ibland), men den undviker nidbilder till förmån för en nyanserad och mångbottnad berättelse med välbalanserade personporträtt. Utan att bli demonstrativ visar ’Ta hand om mamma’ kvinnans roll i smogens Teheran – konstgjord andning på hög nivå. Filmen föreslår förvisso ingen revolution, men synliggör ojämlikheter och visar, trots bakslagen, på en viss väg framåt”, skriver Jon Asp.

Annons
Annons
Foto: TriartBild 1 av 1

3 / 13

Foto: Triart
Betyg: 4 av 6

Safari: Provocerande dokumentär om lyxjakt

”Det är – förstås – de vita som skjuter själva skottet och sedan håller låda om saken, medan det är de svarta som får utföra den blodiga hanteringen med att ta ut inälvor, dra av skinnet och stycka ute i den kaklade slaktboden. Samtidigt pågår det ute i det troféprydda sällskapsrummet ett samtal om de svartas hopplösa oförmåga att styra sig själva och sin egen stat. Är det rasistiskt att påpeka något så uppenbart, frågas det? Ja, säg det.

Dock visar inte heller filmen ’Safari’ minsta intresse för svarta synpunkter på verksamheten. Personalen har inte tilldelats några repliker alls, avbildas bara när den antingen utför manuella sysslor eller tuggar intensivt på något stort och oidentifierbart”, skriver Jan Söderqvist.

Annons
Annons
Foto: DisneyBild 1 av 1

4 / 13

Foto: Disney
Betyg: 4 av 6

Guardians of the galaxy vol 2: Fansen kommer att älska den

”Just 80-talskitschen, som även nästkommande ”Thor”-film (”Thor: Ragnarök”) tar fasta på, är intressant. Det förankrar detta i övrigt spretiga – där den flummiga, organiska planeten Ego spelar en stor roll – och överlastade universum i något bekant som skapar igenkänning. Annars hade det kanske varit svårt att känna något alls för denna svärande tvättbjörn – för övrigt briljant spelad av Bradley Cooper! – och överspelande rymdpirater.

Marvelfans kommer att älska det, Imax-upplevelsen är extremt lyxig och i linje med filmens ambition att maximera går man loss på inte färre än fem extrascener i eftertexterna”, skriver SvD:s Elias Björkman.

Annons
Annons

”Get out”.

Foto: UIPBild 1 av 1

5 / 13

”Get out”.
”Get out”. Foto: UIP
Betyg: 6 av 6

Get out: Gnistrande originell filmkonst

”Jordan Peele, hittills mest känd för komedishowen ’Key & Peele’, är lika hemtam med det politiska stoffet som med de klassiska horrorknepen, och det fina är att filmen funkar på båda planen: formlekarna tar inte över tankegodset, men hötter å andra sidan inte heller med fingret, och det finns säkert en teoretisk möjlighet att det existerar tittare som inte fattar den invävda diskussionen om vita privilegier utan ’bara’ absorberas av thrillerkickarna.

Hur väl ’Get out’ kommer att åldras är förstås omöjligt att säga, men just här, just nu, känns den som ett stycke lika gnistrande originell filmkonst som ’I huvudet på John Malkovich’ eller ’Eternal sunshine of the spotless mind’. Se den, och se den en gång till, skriver SvD:s Anna Hellsten.

Annons
Annons
Foto: Studio SBild 1 av 1

6 / 13

Foto: Studio S
Betyg: 5 av 6

Kungens val: Storslaget om nazisternas invasion av Norge

”Det är kompetent, storslaget och icke utan beröm godkänt, säkerligen lite extra för krigshistorierävar (som nog inte bör ha så många invändningar om skeendenas riktighet). Ros även till John Christian Rosenlunds alerta kameralins och Johan Söderqvists tjusiga musik.

Vad som sedan lyfter betyget ännu en bit, samt tillför Hollywoodglansen europeisk toppkvalitet, är skådespeleriet”, skriver SvD:s Jan Lumholdt.

Annons
Annons
Foto: NjutafilmsBild 1 av 1

7 / 13

Foto: Njutafilms
Betyg: 5 av 6

David Lynch – the art life: Fri uppfostran formade Lynch

”’David Lynch – the art life’ framstår å ena sidan som en instruktionsbok för hur man som förälder uppfostrar ett barn till fri kreativitet, utan att själv vara konstnärligt sinnad. 

Å andra sidan skissar dokumentären ändå en möjlig provkarta över hur Lynchs landskap tagit form. Varför så många lägenhetslabyrinter och klaustrofobiska känslor, så många mardrömmar upplysta av stroboskop? Lagom inför en ny omtalad säsong av ’Twin Peaks’ – som tog fart i en liknande idyll som ’Blue velvet’ och bara efter några avsnitt skruvats till svår avart – träder huvudpersonen ut ur skuggan och bjuder in till sin soliga boning på Hollywood Hills”, skriver SvD:s Jon Asp.

Annons
Annons
Foto: Hubert KomerskiBild 1 av 1

8 / 13

Foto: Hubert Komerski
Betyg: 5 av 6

Den sista familjen: En polsk familjen Kardashian

”Vad vi ser är […] något som närmast kunde liknas vid en realsocialistisk iscensättning av familjen Kardashians öden och äventyr – ’reality tv’ avant la lettre, fast återskapad i efterhand.

Saker och ting pågår; tristess växlar med dramatik till synes slumpmässigt ungefär som … ja, som i livet. Vilket gör att när man väl har hanterat sin egen initiala irritation och sina skräckfyllda funderingar om fulhetshelvetet, och när man faktiskt har suttit sig igenom detta vittnesmål om liv och död i en polsk förort, så reser man sig ur fåtöljen med en känsla av att ha varit med om något rätt stort”, skriver SvD:s Jan Söderqvist.

Annons
Annons
Foto: TriartBild 1 av 1

9 / 13

Foto: Triart
Betyg: 5 av 6

Your name: Ungdomar byter kroppar i japansk supersuccé

”’Your name’ är den näst mest sedda filmen på bio i Japan någonsin. Anime som genre kan högaktningsfullt strunta i en del logiskt tjafs – friheten och ansvaret till sådant håller raffinerad balans här.

’Your name’ visas både dubbad och i original. Originalet anbefalles varmt. De utsökt detaljerade penseldragen – på såväl manussidan som via de fantastiska bilderna – underskattar inte tittarens intelligens; ej heller, därmed, hens läskunnighet”, skriver SvD:s Jan Lumholdt.

Annons
Annons

Lee Morgan.

Foto: Francis Wolff/NonstopBild 1 av 1

10 / 13

Lee Morgan.
Lee Morgan. Foto: Francis Wolff/Nonstop
Betyg: 5 av 6

I called him Morgan: Rafflande om gudabenådad artist

”Utan att överarbeta sitt material har regissören förmågan att fånga upp och rekonstruera stämningar, från gatan till klubben till en ödesdiger snöstorm i New York i början av 70-talet. Han kan till och med få ett vitt kasettband i närbild att framstå som konst. […] Trots att filmen bär på en rätt rafflande historia väljer regissören stämning och textur framför maximerad emotion.

Collin gjorde det väl redan i debuten ’My name is Albert Ayler’ (2006), då om en berömd jazzsaxofonist. Tio år senare har han nått ännu en nivå. Utan att ta i så det brister behärskar regissören sina instrument till fullo, i en film om kärlekens och musikens krafter”, skriver Jon Asp i sin recension.

Annons
Annons
Foto: David Lundberg/NjutafilmsBild 1 av 2
Foto: NjutafilmsBild 2 av 2

11 / 13

Undvik dessa filmer enligt SvD:s kritiker

Foto: David Lundberg/Njutafilms
Betyg: 1 av 6

Djävulens jungfru: Erbarmlig häxskildring faller på eget grepp

”Djävulens jungfru” är en erbarmlig berättelse med skrattretande klippning – en film som faller på eget grepp. skriver Jon Asp.

”Med flera tidiga storverk såsom ’Häxan’ samt Dreyers ’En kvinnas martyrium’ och ’Vredens dag’ är häxarvet i skandinavisk film betydande. Ämnet är återkommande i ’Djävulens jungfru’, en film som baserad på häxjakt på 1660-talets Åland”, och som har Magnus Krepper och Claes Malmberg i bärande roller.

Foto: Njutafilms

”Moraldramats nyanser sträcker sig inte mycket längre än att utreda huruvida magin är svart eller vit, ond eller oskyldig. När sedan denna tunna häxbrygd späs ut med ett kvalfullt triangeldrama blir det svårt att faktiskt genomlida sittningen”, anser SvD:s recensent.

Annons
Annons
Foto: TriartBild 1 av 1

12 / 13

Foto: Triart
Betyg: 2 av 6

Kärleken och evigheten: Övertrassering av klichékontot

”Det är närmast omöjligt att tala om ’Kärleken och evigheten’ utan att kraftigt övertrassera klichékontot. Filmen står djupt förundrad inför detta att livet liksom bara pågår och att släktträdet ideligen skjuter nya skott och att summan av all glädje och all sorg blir ännu mer glädje och ännu mer sorg. Men utöver detta storögda och möjligen något litet banala konstaterande har den ingenting av intresse på hjärtat”, skriver SvD:s Jan Söderqvist.

Annons
Annons
Foto: Noble EntertainmentBild 1 av 1

13 / 13

Foto: Noble Entertainment
Betyg: 2 av 6

The Circle: Mindre lyckad dystopi om sociala medier

”’The Circle’ lyckas varken mynna ut i thriller eller satir, bara i yxigt snusförnuftig sci fi-melodram. Bokförlagan kom visserligen 2013 – en evighet i den digitala åldern – men det är inte så mycket att tankegodset om massövervakning och påtvingad transparens saknar relevans, snarare att filmen inte bjuder tittaren något intellektuellt motstånd eller ens något nytt. […]

Nyligen avlidne Bill Paxton gör däremot en fin roll – sin sista – som Maes MS-sjuka pappa. Hans sjukdom används visserligen som trubbigt dramaturgiskt slagträ, men det är likafullt en rolltolkning som till skillnad från resten av filmen glöder av autenticitet”, skriver Anna Hellsten.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons