Annons

Lina Kalmteg:Erica Jong vid ­knapplöshetens slut

Drygt 40 år efter genombrottet med den feministiska klassikern ”Rädd att flyga” knyter Erica Jong samman sitt författarskap med ­romanen ”Rädd att dö”. Fortfarande lever intresset för passioner och sex, men nu stjäl åldrandet alltmer uppmärksamhet.

Under strecket
Publicerad

Erica Jong.

Foto: Mary Ellen MarkBild 1 av 1

Erica Jong.

Foto: Mary Ellen MarkBild 1 av 1
Erica Jong.
Erica Jong. Foto: Mary Ellen Mark

”Det knapplösa knullet var mer än ett knull. Det var ett platonskt ideal. När man närmade sig varandra för ett knapplöst knull föll knappar undan som rosenknoppar och underkläder svävade bort som maskrosfjun i ett enda andetag.”

Raderna ovan och boken de står i gjorde ”det knapplösa knullet” till ett begrepp världen över. Amerikanska Erica Jongs debutroman ”Rädd att flyga”, om 29-åriga poeten Isadora Wing som för­söker hitta sig själv och sin sexualitet, har sedan den kom ut 1973 sålt i runt 25 miljoner exemplar, retat upp kritiker för sitt sätt att skildra en ung kvinnas utlevande sexualitet och inspirerat yngre generationers kvinnor, som svenska Maria Sveland som använde sig av den i sin romandebut ”Bitterfittan” (2007).

Annons
Annons

Erica Jong själv blev berömd, på ett filmstjärneliknande sätt som få författare blir. Hon blev ­dessutom för evigt synonym med ”det knapplösa knullet”, idén om ett engångsligg utan krav och där villkoret är att man inte vet något om varandra. Men under ett Sverigebesök 2010, när jag intervjuade henne här i SvD, sa hon att hon sett uttrycket mest som ett skämt och att hon aldrig förstått ­varför folk har gjort en så stor grej av det. Hon konstaterade vidare att Isadora Wing, när hon till sist får möjligheten, inte vill ha det. ”Det är en spännande fantasi, men i verkligheten är det inte så kul.” Det är bland annat det där Erica Jong gestaltar i sin senaste roman, ”Rädd att dö”, som nu kommer på svenska (övers: Amanda Svensson; Norstedts).

Erica Jong har återkommit till Isadora Wing i romanerna ”Rädda livet!”, ”Fallskärmar och kyssar” och ”Alla kvinnors blues”, som inte alls fått samma kultstatus som föregångaren. Men hon har länge kämpat med att skriva om den åldrade Isadora Wing. När hon nu till sist har fått till det, i sin nionde roman, gör hon det genom en annan huvud­person, 60-åriga Vanessa Wonderman, och låter snillrikt Isadora Wing få en biroll som Vanessas nära väninna.

Vanessa är fåfäng och desperat och vill först inte avslöja sin ålder ens för läsarna, som hon i jagform berättar sin historia för. Hon är en tidigare hyllad skådespelare som gav upp sin karriär när hon gifte sig med sin senaste man, den stenrike, 20 år äldre, silverhårige Asher Freilich. Skälet var inte främst att bli hemmafru och springa på välgörenhets­tillställningar på Manhattan utan att hon ledsnat på förnedringen att som äldre kvinnlig skådespelare få en intressant roll. Hon vill varken spela mor, mormor eller ”den galna gamla kärringen”. Det är de rollerna hon erbjuds, trots sin ansiktslyftning.

Annons
Annons

När vi möter henne är hon frustrerad, på gränsen till nervsammanbrott. Hon hatar allt med att bli äldre och testar otaliga knep för att bli yngre. Desperat skriver hon en annons på knapplost.com, en sexsajt som är inspirerad av Isadora Wing som själv tycker att sex på internet är överskattat. Oanständiga förslag börjar välla in i Vanessas mejlbox och hon misslyckas med ett knapplöst knull, bland ­annat för att hon vägrar klä sig i gummidräkt. Plötsligt blir hon istället upptagen av döende föräldrar, makens hastiga insjuknande och sin gravida dotter.

Boken blir till ett stötande och blötande av livets små och stora ämnen, om relationer, föräldraskap, och att man är barn även till föräldrar i 90-års­åldern, och givetvis – annars vore det ändå inte ­Erica Jong – om sex och passion.

Romanen är ett slags bildningsroman för den 60-åriga Vanessa. För när livet sätts på sin spets får hon aha-upplevelser som förändrar hennes syn på världen. Ofta är det den mogna, mer stabila och ­visare Isadora Wing som, när de mötts på ett kafé eller i en bar, har sått det första fröet till dessa klokheter.

Vanessas resa känns bitvis väl skissartad. Nog för att varje människa kan uppleva sig få insikter om livet när man konfronteras med döden. Men hennes beskrivning av sådant som hur hennes och makens relation utvecklas under en relativt kort tid (och förbättras med hjälp av tantrasex i Indien) ­påminner snarast om ett slut i en Harlequin-roman. Erica Jong har anklagats för att vara för banal och i vissa delar är ”Rädd att dö” som en självhjälpsbok av typen ”Tio steg till ett lyckligare åldrande”. Också det faktum att boken är en rik kvinnas klagan, ett vrål från den uttråkade överklassen, gör att den ­inledningsvis känns aningen överflödig och ytlig. Världen brinner och Vanessa Wonderman bryr sig mest om sin ålder.

Annons
Annons

Erica Jong är heller ingen författare som borrar ned sig i teorier, fast de finns där inlemmade. En ­författare som Siri Hustvedt och hennes roman ”Sommaren utan män”, som är en mer grundlig djupdykning i hur det är att åldras som kvinna, ger till exempel betydligt mer utmaning för intellektet.

Samtidigt är Erica Jong även den här gången så rolig och medryckande att man som läsare förlåter nästan allt. På det svenska omslaget finns ett lovord av Woody Allen. Det är ingen slump att just han får säga att han älskar den. Det är visserligen inte särskilt lämpligt att jämföra Erica Jong med en manlig kreatör, hon som själv skrivit om hur kvinnliga författare förminskats i relation till de manliga genom hela historien. Men skildringen av den neurotiska, ibland rätt osympatiska judiska Vanessa på jakt efter sex på Manhattan för tankarna till Woody Allens filmer.

Dessutom blir det snart mörkt och verkligt angeläget när Vanessa försöker förstå det omöjliga, hur man ska hantera rädslan för att människor som står en nära dör. Där fungerar humorn som en skarp kontrast och boken blir både mer övertygande och nyanserad. Det är den enda rädsla som inte går att bota. Och kanske den enda vi ska bry oss om. Över huvud taget kommer romanen att handla om det vi inte kan styra; död, sjukdom och åldrande. Mot det hjälper inga knapplösa knull eller ens terapi, som för flygrädsla.

Erica Jong gjorde ett slags sammanfattning av livet redan i ”Förföra demonen” (2006), en yvig självbiografi om kärlek och sex, men framför allt om skrivandet. Den nya romanen är en fortsatt ­bearbetning av ämnena i den.

Annons
Annons

När Vanessa börjar upptäcka glädjen med ord genom att skriva om åldrandet avslöjar Isadora Wing att hennes eget skrivande varit en ”total självanalys”. Det känns riskfritt att ta sig friheten att applicera det på Erica Jongs eget författarskap.

I både romaner och självbiografier – som ”Fear of fifty” som var en medelåldersbiografi – verkar hon ha ägnat sig åt just det. (Nu är hon 74 år.) Flera delar ur hennes eget liv från ”Förföra demonen” åter­kommer i ”Rädd att dö”, som hennes dotters ­behandling mot drogmissbruk på ett rehabiliteringshem, pappans död och makens sjukdom.

Erica Jong har varit kompromisslös i hur hon använt sig av verkliga personer och händelser i fiktionen. ”Det finns ingen möjlighet att skriva utan att mala sönder dem man älskar till rå köttfärs”, skriver hon frankt i ”Förföra demonen”. Och det är väl där hennes viktigaste bidrag ligger. Hon har om och om igen visat andra kvinnor att det ska vara fritt fram att skriva om sina egna erfarenheter i fiktiv form. Som vore hon medveten om hur de kommande fyrtio åren skulle gestalta sig för henne kommenterade hon detta redan i ”Rädd att flyga” genom att låta Isadora Wing vittna om hur hon – visserligen utan resultat – diskuterade självbiografi kontra fiktion med stöd av Hemingway, Proust och Joyce. All självbiografi är fiktion och all fiktion är självbiografi, sammanfattade hon det i ”Förföra ­demonen”. Det är därtill en bragd att hon fortsatt med att skildra äldre kvinnors erfarenheter. Genom sin roman visar hon att kvinnor över 50 kan spela fler roller än den galna, gamla kärringen. Hon har själv träffande sagt att hon tror på ”grand­mother power”.

Annons
Annons

Utöver det är ”Rädd att dö” en uppgörelse med mottagandet av ”Rädd att flyga”. Genom Isadora Wing förstår man vilket ok boken blev för Erica Jong. Även det tog hon upp i ”Förföra demonen”, att folk både älskat och hatat henne för debutromanen och att hon för alltid ses som Erica ”det knapplösa knullet” Jong. Trots att hon skrivit runt 25 böcker och faktiskt debuterade som poet, 1971 med diktsamlingen ”Fruits and vegetables”.

Men framför allt är ”Rädd att dö” intressant läsning utifrån frågan vad som händer med radikalitet när man blir äldre. När feministen blir gammal blir hon... Till sist mer nöjd med livet? Tacksam? Lite illvilligt kan man tolka det som att Vanessa Wonderman lär sig att se vad hon har och nöja sig med det. Boken är ett slags kritik mot en nutida önskan i samhället efter mer och mer och snabbare och snabbare. Vanessas slutsats (än en gång med hjälp av Isadora Wing) om att långsamt sex är att föredra framför det snabba knapplösa knullet är ett exempel på det.

Det är något oklart vad Vanessa (och nog Erica Jong) egentligen tycker om yngre feminister. Men hon sörjer att feminist har blivit ett skällsord. En tolkning är att hon tycker att de yngre systrarna har fått kämpa för lite, men också att hon själv kommit fram till att män och kvinnor faktiskt kan stå i bredd, att de verkligen behöver varandra, som hon och hennes make.

När Erica Jong med ”Rädd att dö” på sätt och vis knyter samman sitt författande känns dessutom språket igen, det drastiska, burdusa, som kommer mycket väl till sin rätt i Amanda Svenssons översättning. På flera sätt är Erica Jong, 43 år efter att ”Rädd att flyga” gavs ut, ännu mer naket brutal i sitt sätt att berätta. Som om hon nu är ännu mer orädd att skriva vad hon vill.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons