Annons

Somewhere at the beginning Ett fadersuppror som söker rötter och feminism

Germaine Acogny, 75 år, från Senegal är den afrikanska samtidsdansens grande dame.
Germaine Acogny, 75 år, från Senegal är den afrikanska samtidsdansens grande dame. Foto: Thomas Dorn

Den afrikanska dansens förgrundsgestalt Germaine Acogny visar att man måste våga konfrontera sin historia för att förstå sig själv.

Under strecket
Publicerad

Germaine Acogny, 75 år, från Senegal är den afrikanska samtidsdansens grande dame.

Foto: Thomas Dorn

Somewhere at the beginning

Genre
Dans
Var
Dansens hus
Koreografi
Germaine Acogny

Koncept, regi: Mikaël Serre. Scenografi: Maciej Fiszer. Musik: Fabrice Bouillon. Video: Sébastien Dupouey.

”Essensen i afrikansk dans är dialogen med kosmos och en stor respekt för kroppen. Rötterna är utgångspunkt men konfrontationen med omvärlden är viktig.” Så formulerade sig Germaine Acogny på dansfestivalen i Montpellier år 2000. Diskussionen gällde om inte den afrikanska dansen riskerade att förlora sin identitet i kontakterna med västvärlden – en oro hon bemötte med att problematisera hela frågeställningen.

Så har ju också denna grande dame inom (väst)afrikansk dans pendlat mellan hemlandet Senegal och Frankrike och fångat upp influenser från olika håll. På 1970-talet ledde hon Maurice Béjarts afrikanska Mudraskola. Många turer och år senare förverkligade Acogny idén om ett utbildningscentrum för dans i Dakar, L'Ecole des sables.

När hon nu, vid 75, för första gången uppträder i Sverige är det femton år sedan jag såg henne senast, då i solot ”Tchouraï” som gästade Köpenhamn. Där fanns mötet mellan Afrika och Europa, men också kasten mellan konkret och abstrakt i ett vackert men bitvis svårgenomträngligt verk. Likväl universellt existentiellt.

Annons
Annons

Germaine Acogny, 75 år, från Senegal är den afrikanska samtidsdansens grande dame.

Foto: Thomas Dorn

Detsamma kan sägas om solot ”Somewhere at the beginning” från 2016. Det är en sårig, själfull, vredgad och komplex uppgörelse med fadern, kolonialismen och postkolonialismen – men också ett starkt feministiskt statement. Omgiven av projektioner som visar ett porträtt av pappan och därpå kvinnor i Senegal och baobabträdens slingrande rötter – och till eggande musik som samplar ljud, rytmer och sång – berättar och dansar Germaine Acogny sig fram genom främlingskap och mot försoning.

Germaine Acogny, 75 år, från Senegal är den afrikanska samtidsdansens grande dame.
Germaine Acogny, 75 år, från Senegal är den afrikanska samtidsdansens grande dame. Foto: Thomas Dorn

Central är pappans, Togoun Servais Acogny, självbiografi från 1979, men också hans barnbok ”Les récits d'Aloopho”. Aloopho är farmodern, yoruba-prästinnan som möjligen återfötts i Germaines gestalt. Fadern tjänstgjorde hos fransmännen och konverterade till katolicismen – men Acogny visar med skarp humor hur olika trosuppfattningar kan ha liknande ritualer. Här finns också paralleller mellan då och nu. Berättelsen om hovfunktionären som straffas genom att skickas längs floden i en kista påminner om dagens ovälkomna båtflyktingar. Acogny, som kämpat för att överleva som ensamstående mor, blir en förtvivlad Medea som utmanar oss att köpa hennes barn för en krona.

Det är ett ordrikt, eftertänksamt solo. Dansen är, med ålderns rätt, reducerad till mjuka armrörelser och händernas slag mot bröstkorgen. Skärvorna av liv och minnen bildar ett slags cirkel där Acogny återerövrar den (svarta) identitet fadern förlorade, men på sina egna villkor. Stark, stolt, återfödd möter hon oss.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons