Annons

Per Gudmundson:"ett grofarbete, en tarflig och motbjudande syssla"

Den 2 maj 1897 kom "nya" Svenska Dagbladet.
Den 2 maj 1897 kom "nya" Svenska Dagbladet.
Publicerad

Varifrån kommer SvD:s politiska linje? Varför ser tidningen ut som den gör?

I går öppnades SvD:s digitala arkiv för allmänheten. Arkivet är en guldgruva för den som vill försöka förstå Sveriges moderna historia.

Åtminstone två beständiga ting grundlades under Svenska Dagbladets första tid. Tidningen blev från första upplagan 1884 en stark röst i samhällsdebatten. Lika snabbt etablerades dock tidningens svajiga ekonomi.

Annons

Mannen som först placerade SvD:s opinionsmaterial i hetluften hette Oscar Norén (1844–1923). Han var politisk redaktör under det första året.

Han hämtades från den radikalkonservativa veckotidningen Vikingen. I ”Svenska Dagbladets historia” (Norstedts 1960) heter det att ”hans dröm var en helt ny konservatism, nationell, reformvillig och radikalt oppositionell mot byråkrati, bankkapital och andra makter, som han personligen misstrodde och hatade. Han ville bevara den självägande bondeklassen och egga de småborgerliga elementen i städerna till politisk aktivitet”.

Tillsammans med ansvarige utgivaren och redaktören Axel Jäderin (1850–1925), med ett förflutet på Dagens Nyheter och Stockholms Dagblad, sattes en tämligen storsvensk agenda inom ramen för det ”frisinnade” liberala. Efter att Norén lämnat tidningen var det Jäderin som drev den politiska linjen.

”Jäderin var om möjligt ännu mera ’nationell’ än Norén; hans nitälskan för en tullskyddsvänlig politik hade sin grund i övertygelsen att Sveriges framtid skulle byggas på landets naturtillgångar och att den svenska folkstammen måste bevaras från osunda ’kosmopolitiska’ idéer och främmande produkter som konkurrerade med det svenska folkhushållets alster”.

1888 tvangs Jäderin bort, och följdes av en rad redaktörer (fem stycken på bara nio år) som alla fick brottas med tidningens problematiska räkenskaper. I historieskrivningen beskrivs de första årens polemik med viss saknad.

”Den brännande hetta och det skarpa sting som under de första åren gjort Svenska Dagbladets ledareartiklar mycket lästa, varmt beundrade och, på sina håll, djupt avskydda, försvann alldeles ur tidningens spalter.”

Svenska Dagbladets historiska arkiv svd.se

Den 2 maj 1897 förändrades allt. Då föddes det nya Svenska Dagbladet, finansierat med nytt kapital och drivet av nya tankar om tidningsproduktion. Då fick tidningen den form vi kan känna igen än idag.

Den politiska linjen stöptes också om. Det var fortfarande en i våra ögon konservativ tidning, om än inom ett frisinnat ramverk. Men tidningen skulle höja sig över simpel partipolitik och i stället bedriva vad vi idag kanske skulle kalla kulturkamp.

”Den plats Svenska Dagbladet intagit i vårt partipolitiska lif kommer det icke att behålla”, hette det i den nya, korta programförklaringen. ”Tidningen skall sträfva för kulturpolitik”.

Redaktören som skrev programmet hette Helmer Key (1864–1939), men bakom stod Verner von Heidenstam, vars utkast Key hade bearbetat.

Verner von Heidenstam hade redan 1895 skrivit om behovet av ”ett nytt stort intelligensblad, som skulle framför allt bli ett organ för de bildade klasserna samt för vetenskap och konst”. Det var Heidenstam som säkrade finansieringen att överta SvD, genom bankiren Ernest Thiel (1859–1947), och han som styrde inriktningen. ”Hans är idén om en kulturpolitik, frigjord från ensidiga intressen, hävdandet av individens rätt och den personliga yttrandefriheten” noteras det i historieskrivningen.

Tankarna konkretiserades i den stora artikeln ”Kulturpolitik och partipolitik. Individ och kultur” samma dag, skriven av sedermera socialdemokratiske riksdagsmannen Gustaf Steffen.

"Politiken numera är ett grofarbete, en tarflig och motbjudande syssla, de bäste ovärdig" skrev Steffen. ”Partierna äro representanter för sociala separatintressen och äro framför allt sysselsatta med att bekämpa hvarandra, icke med att befordra en harmonisk-allmänmänsklig materiell och andlig kultur.”

I programförklaringen ville man heller inte stödja något särskilt parti, utan valde i stället att driva enskilda frågor. ”Vi erkänna med andra ord de existerande partierna såsom naturligt framvuxna motsättningar; men vi kunna endast ansluta oss till deras meningar i de punkter, där dessa, frigjorda från ensidiga intressen, synas oss äga kulturellt innehåll”.

Verner von Heidenstam skrev naturligtvis också under eget namn i tidningen, som exempelvis ”Det nationella som teori och känsla”.

Men inte den 2 maj 1897, då hans skötebarn ”nya” Svenska Dagbladet föddes.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons