Jan Björklund lämnar ett splittrat parti med låga opinionssiffror efter sig. Men det parlamentariska läget innebär också ett guldläge för Liberalernas nästa partiledare, som kan spela åt två håll.
Jan Björklund lämnar ett splittrat parti med låga opinionssiffror efter sig. Men det parlamentariska läget innebär också ett guldläge för Liberalernas nästa partiledare, som kan spela åt två håll. Foto: Tomas Oneborg Illustration: Thomas Molén

Löfvens mardröm – minsta partiet kan fälla regeringen

Opinionssiffrorna är rekordlåga. Partiet är djupt splittrat. Men Jan Björklunds efterträdare får ett guldläge i riksdagen. Allt tack vare en centerpartistisk riksdagsledamot som har hämtat sin slogan från Donald Trump.

Publicerad

Som en lam anka vankar Jan Björklund runt i riksdagshuset. Han hälsar på gamla kollegor. Skämtar med journalister. Käkar bricklunch i lugn och ro.

Efter tolv långa år som partiledare är han på väg att lämna allt bakom sig.

Snart slipper han bry sig om de uppslitande striderna om regeringsfrågan som rasat sedan valet och splittrat Liberalerna i två läger. Eller om de dåliga opinionssiffrorna, som visar att partiet skulle ramla ur såväl riksdagen som Europaparlamentet om det vore val i dag.

Ett mardrömsuppdrag? Tvärtom. I själva verket är det ett drömläge som Jan Björklunds efterträdare får.

Snart är det någon annan som får ta över Sveriges mest utskrattade och uträknade parti. Som i sin egen kommunikationsstrategi redan innan valet 2018 krasst radade upp alla svagheter: ”Vi är för spretiga och otydliga. Vi upplevs inte som intressanta. Vi är ett litet parti med små resurser.”

Ett mardrömsuppdrag? Tvärtom. I själva verket är det ett drömläge som Jan Björklunds efterträdare får.  

Frågan är om någon Liberal partiledare överhuvud taget har haft ett lika bra utgångsläge tidigare.

Allt handlar om mandatmatematik. Eller närmare bestämt ett enda mandat, det som centerpartisten Helena Lindahl sitter på.

Hon är en lokal röstmagnet från Västerbotten som har ”Gör Norrland stark igen” som sin valparoll. I den avgörande statsministeromröstningen gick hon emot partilinjen och röstade nej till Stefan Löfven med motiveringen att ”han är inte och kommer aldrig bli min statsminister”.

Därmed förändrade hon hela maktbalansen i riksdagen.

Annons

Under regeringsbildningen sa Jan Björklund att det var Centerpartiets röster som avgjorde regeringsfrågan, och fick Liberalerna att vänta in varje besked från Centerledaren Annie Lööf innan man själva tog ställning.

Men på grund av Lindahl ligger den makten nu hos Liberalerna. Med sina 20 mandat kan riksdagens näst minsta parti i praktiken fälla Stefan Löfven och i stället tillsätta Moderatledaren Ulf Kristersson som statsminister om man skulle vilja.

Det är det hotet som Liberalernas nya maktposition ytterst vilar på.

Som enda centerpartist röstade Helena Lindahl från Västerbotten nej till Stefan Löfven som statsminister. Med hjälp av det mandatet kan Liberalerna skifta maktbalansen i riksdagen.
Som enda centerpartist röstade Helena Lindahl från Västerbotten nej till Stefan Löfven som statsminister. Med hjälp av det mandatet kan Liberalerna skifta maktbalansen i riksdagen. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Jag hinner inte träffa alla som vill träffa mig. 

Faktum är att både statsminister Stefan Löfven och Moderatledaren Ulf Kristersson behöver Liberalernas stöd för att driva igenom politik i riksdagen, vilket har gjort att partiets mandat plötsligt har blivit hårdvaluta.

Annons

Från att ingen har brytt sig om partiet slåss man nu om partiets uppmärksamhet från alla håll.

– Det ringer ju en generaldirektör om dagen och frågar vad jag kan göra för dem. För att inte tala om näringslivets skattelobbyister. Jag hinner inte träffa alla som vill träffa mig, säger Liberalernas ekonomisk-politiska Johan Pehrson, som förhandlar både budget och en ny skattereform med regeringen.

Den nya vågmästarrollen påminner om hur det såg ut för närmare hundra år sedan, när liberalen C G Ekman kunde dominera svensk politik genom att ömsom bilda majoritet med socialdemokratin, ömsom med den konservativa högern.

Det parlamentariska läget gör att Liberalerna kan spela åt båda håll – samtidigt.

Efter månader av interna konflikter avgjordes den infekterade regeringsfrågan på Liberalernas partiråd inför öppen ridå. Jan Björklund gick segrande ur sin sista strid som partiledare, när partiet tog det historiska beslutet att släppa fram Stefan Löfven som statsminister.
Efter månader av interna konflikter avgjordes den infekterade regeringsfrågan på Liberalernas partiråd inför öppen ridå. Jan Björklund gick segrande ur sin sista strid som partiledare, när partiet tog det historiska beslutet att släppa fram Stefan Löfven som statsminister. Foto: Marcus Ericsson/TT

Partisekreteraren Maria Arnholm, som var med redan när Bengt Westerberg gjorde upp med Socialdemokraterna i början av 1990-talet, menar att partiet nu har fått den position man länge strävat efter.

Annons

Vi har fått igenom stora delar av det vi gick till val på 2018.

Å ena sidan kan man pressa regeringen till stora eftergifter i varje kommande budgetförhandling, precis som man gjorde i januariavtalet.  

– Vi har fått igenom långt mycket mer i januariavtalet än vad någon kunde föreställa sig. Vi har lyckats få allt från skatter och arbetsmarknadspolitik till hjärtefrågor som LSS och skola. Vi har fått igenom stora delar av det vi gick till val på 2018. Jag ser framför mig att vi kommer att ha nå liknande framgångar även i det fortsatta budgetarbetet, säger Arnholm.

Maria Arnholm gillar det nya parlamentariska läget efter Alliansens död. ”Vi har fått igenom långt mycket mer än vad vad någon kunde föreställa sig” säger hon.
Maria Arnholm gillar det nya parlamentariska läget efter Alliansens död. ”Vi har fått igenom långt mycket mer än vad vad någon kunde föreställa sig” säger hon. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Johan Pehrson, som tillhörde dem som motsatte sig att släppa fram Stefan Löfven, pekar även han på möjligheterna att pressa regeringen, som är beroende av Liberalernas röster.

Annons

– Nu har vi valt ett läge där vi ska vara extremt budgetpåverkande. Detta tänker vi genomföra fullt ut. De 73 punkterna i uppgörelsen kommer att kunna drivas ner till 730 underpunkter. Det här blir en process där vi kan få igenom ganska mycket av vår politik, säger han.  

Å andra sidan finns det inget i januariavtalet som säger att Liberalerna inte samtidigt kan samarbeta med de forna alliansvännerna i Moderaterna och Kristdemokraterna på områden som inte omfattas av uppgörelsen med regeringen.

I alla frågor där de borgerliga partierna står på samma sida som Sverigedemokraterna finns det en klar högermajoritet i riksdagen.

Det skapar goda förutsättningar för liberal politik.

Gruppledaren Christer Nylander, som förhandlade fram januariavtalet, säger att Liberalerna kommer att utnyttja även den vägen för att för att driva igenom förslag under mandatperioden.   

– I de frågor där vi inte har ett budgetsamarbete kan vi hitta andra majoriteter och få stöd för vår politik i riksdagens utskott och i plenisalen. Vi har ett ganska intressant parlamentariskt läge. Antingen gör vi upp med regeringen eller får vi stöd för vår politik på annat sätt. Det skapar goda förutsättningar för liberal politik, säger Nylander.

Annons
Grafik: Thomas Molén
Grafik: Thomas Molén Foto: Tomas Oneborg

Han nämner rättspolitiken och delar av skolområdet och arbetsmarknaden som tänkbara områden för borgerligt samarbete.

– Det kommer att märkas att vi har en position som kan användas i utskotten och i omröstningarna, säger han.

Frågan är om det är skryt och tomma hot från ett litet parti i kris. Eller om Liberalerna faktiskt kommer att utnyttja sin nyvunna vågmästarställning maximalt. Svaret beror på stor del på vem partiet väljer som ny ledare.   

Diskussioner om namn pågår för fullt ute i länsförbunden. Enligt uppgifter till SvD är planen att flera kandidater ska ställas mot varandra i en öppen process som startar efter Europaparlamentsvalet den 26 maj och avgöras innan politikerveckan i Almedalen drar igång en månad senare.

Annons

Sabuni har till och med öppnat för att börja samtala med Jimmie Åkesson, något som inte ens Ulf Kristersson eller Ebba Busch Thor förespråkar.

Men vilka det blir som gör upp om posten är än så länge oklart.

”Den person som ska vaskas fram, ska inte bara kunna ena partiets djupa sår, peka ut en tydlig ideologisk färdriktning, utan dessutom som genom ett trollslag lösa alla svåra avvägningar i komplexa målkonflikter och samtidigt vara lyhörd nog att lyssna in alla synpunkter samtidigt som hen är utomordentligt karismatisk och kan formulera sig slagkraftigt utan att någon någonsin upplever hens oneliners som förenklade slogans”, lät det när Liberalernas tidning NU annonserade efter en ny partiledare i senaste numret.

Med sådana krav blir det svårt att hitta en efterträdare till Jan Björklund.

1/2

Trots att hon varit borta från politiken sedan 2013 har Nyamko Sabuni seglat upp som favorit till att ta över partiledarposten i Liberalerna. Hennes aktier stärktes i veckan när en av de andra toppkandidaterna, Mats Persson, ställde sig bakom henne.  

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/2

Erik Ullenhag, i dag ambassadör i Jordanien, ser ut samla mest stöd bland socialliberalerna i partiet.

Foto: Janerik Henriksson/TT

De två liberalerna med störst lyskraft – EU-kommisionären Cecilia Malmström och före detta EU- och demokratiministern Birgitta Ohlsson – har redan tackat nej. Likaså Mats Persson, som var frontfiguren mot Björklunds linje under regeringsbråken, och i veckan meddelade att han i stället stödjer Nyamko Sabuni.

Annons

Den tidigare integrations- och jämställdhetsministern har den senaste tiden seglat upp som favorit, vilket väcker liv i regeringsfrågan. Anledningen är att Sabuni har drivit linjen att Alliansen ska styra med stöd av Sverigedemokraterna, alltså den linje som nyligen förlorade striden på Liberalernas förtroenderåd.

Med andra ord: dåliga nyheter för Stefan Löfven.

Sabuni har till och med öppnat för att börja samtala med Jimmie Åkesson, något som inte ens Moderatledaren Ulf Kristersson eller Kristdemokraternas Ebba Busch Thor förespråkar.

Än så länge har socialliberalerna och Löfvenförespråkarna inte enats om en motkandidat.

Den här striden kommer dominera korridorsnacket när Liberalerna i helgen samlas för riksmöte i Västerås.

Överlever januariavtalet Liberalernas partiledarbyte?

På den punkten har den nuvarande ledningen i partiet varit mycket tydlig: uppgörelsen med regeringen ligger fast oavsett vem som tar över. Å andra sidan sa de borgerliga partiledarna samma sak om decemberöverenskommelsen ända fram tills gräsrötterna i det minsta partiet sa annat – och allt föll.

Liberalernas nästa partiledare kommer att ha historiskt mycket makt i sina händer. Kanske till och mer än vad Ola Ullsten hade som statsminister i slutet av 1970-talet när partiet ensamt styrde Sverige.

Efter reklamen visas:
Så har blockpolitiken ändrats över tid
Grafik: Thomas Molén
Grafik: Thomas Molén

Som enda centerpartist röstade Helena Lindahl från Västerbotten nej till Stefan Löfven som statsminister. Med hjälp av det mandatet kan Liberalerna skifta maktbalansen i riksdagen.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 1 av 7

Efter månader av interna konflikter avgjordes den infekterade regeringsfrågan på Liberalernas partiråd inför öppen ridå. Jan Björklund gick segrande ur sin sista strid som partiledare, när partiet tog det historiska beslutet att släppa fram Stefan Löfven som statsminister.

Foto: Marcus Ericsson/TTBild 2 av 7

Maria Arnholm gillar det nya parlamentariska läget efter Alliansens död. ”Vi har fått igenom långt mycket mer än vad vad någon kunde föreställa sig” säger hon.

Foto: Fredrik Sandberg/TTBild 3 av 7

Grafik: Thomas Molén

Foto: Tomas Oneborg Bild 4 av 7

Trots att hon varit borta från politiken sedan 2013 har Nyamko Sabuni seglat upp som favorit till att ta över partiledarposten i Liberalerna. Hennes aktier stärktes i veckan när en av de andra toppkandidaterna, Mats Persson, ställde sig bakom henne.  

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 5 av 7

Erik Ullenhag, i dag ambassadör i Jordanien, ser ut samla mest stöd bland socialliberalerna i partiet.

Foto: Janerik Henriksson/TTBild 6 av 7

Grafik: Thomas Molén

Bild 7 av 7