Annons

”Ett oanständigt hat mot en hel yrkesgrupp”

I spåren av en tilltagande poliskris har ordningsvakterna som yrkesgrupp tvingats ta över en allt större del av den brottsbekämpande verksamheten som tidigare har hanterats av polisen. Men de kvinnor och män som arbetar som ordningsvakter i vårt samhälle förtjänar vår uppskattning och respekt, skriver Kristoffer Tamsons (M), trafikregionråd och ordförande SL.

Under strecket
SvD
Publicerad

Kristoffer Tamsons skriver att många tycks vilja upphöja enskilda incidenter till systemfel, med syfte att kleta ned en hel yrkeskår.

Foto: Fredrik Sandberg/TT och Tomas Oneborg Bild 1 av 1

Kristoffer Tamsons skriver att många tycks vilja upphöja enskilda incidenter till systemfel, med syfte att kleta ned en hel yrkeskår.

Foto: Fredrik Sandberg/TT och Tomas Oneborg Bild 1 av 1
Kristoffer Tamsons skriver att många tycks vilja upphöja enskilda incidenter till systemfel, med syfte att kleta ned en hel yrkeskår.
Kristoffer Tamsons skriver att många tycks vilja upphöja enskilda incidenter till systemfel, med syfte att kleta ned en hel yrkeskår. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Tomas Oneborg

DEBATT | ORDNINGSVAKTER

För några dagar sedan räddade en ordningsvakt i SL-trafiken livet på en ett år gammal pojke med hjälp av hjärt- och lungräddning, detta efter att pojken drabbats av ett hjärtstopp. Händelsen utgör bara en av många betydande insatser som varje dag görs av ordningsvakter, inte sällan med sin egen säkerhet som insats. Varje dygn stoppar och förebygger exempelvis våra ordningsvakter i Stockholms kollektivtrafik slagsmål, övergrepp och våldsamma situationer som Stockholm och dess resenärer borde få vara utan. Återkommande hjälps människor som är oförmögna att ta hand om sig själva till en tryggare och mer säker plats.

För allt detta är jag oändligt tacksam. Det hat som nu sprids på nätet och i sociala medier kring en hel yrkesgrupp ser jag därför som oanständigt och oacceptabelt. I spåren av en tilltagande poliskris har ordningsvakterna som yrkesgrupp tvingats ta över en allt större del av den brottsbekämpande verksamheten som tidigare har hanterats av polisen. Dessa kvinnor och män möts också av allt mer våldsamma, svårlösta och utmanande situationer.

Annons
Annons

Bakgrunden är en samhällsutveckling där våldet och narkotikan vinner mark, samtidigt som uniformerad personal angrips när de gör sitt jobb. Det handlar om poliser, ordningsvakter, brandmän och ambulanspersonal. Men också om bussförare som utsätts för stenkastning och biljettkontrollanter som få utstå både kränkningar och våld i sitt arbete.

Med denna samhällsutveckling har också trygghetspersonalens arbetsmiljö blivit mer komplex. Det händer att våldsutövare aktivt provocerar trygghetspersonal för att sedan själva eller tillsammans med andra filma ingripanden för att få viral spridning och uppmärksamhet. Allt i syfte att undergräva förtroendet för vår trygghetspersonal.

Låt mig här vara tydlig: De kvinnor och män som arbetar som ordningsvakter i vårt samhälle förtjänar vår uppskattning och respekt. Enskilda problem som då och då följer ett ingripande ska självklart utredas och klaras ut, exempelvis i likhet med vad som också skett efter den omdiskuterade incidenten vid Hötorget nyligen. Alltför ofta strävar många dock efter att upphöja dessa incidenter till systemfel, syftandes till att kleta ned en hel yrkeskår. Det förhållningssättet är både fult och felaktigt.

Låt oss samtidigt inte sticka under stol med att dagens utveckling sker mot bakgrund av en polismyndighet med stora problem. Under förra året rapporterades vid vissa tillfällen om hur det i södra Stockholm endast fanns 2 poliser i tjänst på 100 000 invånare. I Stockholmsregionen är polisen bara bemannad till 80 procent, men har 100 procent av arbetsuppgifterna. För inte länge sedan offentliggjordes stängningen av Stockholm sista nattöppna polisstation. Det är inte hållbart i någon storstad.

Annons
Annons

Det är därför inte konstigt att kostnaden för bevakningstjänster har ökat med 50 procent mellan åren 2014 och 2017, detta enligt en genomgång av tidningen Dagens samhälle. Kommuner och regioner lägger varje år drygt en miljard kronor på väktare och ordningsvakter. Enbart SL satsar årligen över en kvarts miljard kronor på trygghet och säkerhet, där ordningsvakter utgör en oerhört central del.

Ett rättsväsende som dragit sig tillbaka, ett förråat samhällsklimat och en allt bredare förekomst av ordningsvakter manar till eftertanke. Inte minst talar det för en omfattande reformering av i första hand polisen, men också en satsning på landets ordningsvakter. Låt mig peka på några frågor i ett sådant arbete:

• Utrusta samtliga ordningsvakter med kroppsburna kameror. De försök som har genomförts med kroppskameror har visat positiva resultat, både vad gäller att minska våldsutövandet mot ordningsvakter, men också för att utreda och klara upp situationer då de ägt rum. Detta arbete borde utökas och breddas till att omfatta fler.

• Vidga och förläng ordningsvaktsutbildningen. Ordningsvaktsutbildningen är landets kortaste yrkesutbildning. En ordningsvakt har efter tio dagar lång utbildning långtgående befogenheter såsom att frihetsberöva människor och bruka våld om så behövs. Detta sker i regel exemplariskt och utan anmärkningar, trots att arbetet ofta sker under både press och stress. De svåra och tuffa situationer som många ordningsvakter ställs inför vittnar dock om att en breddad och förlängd utbildningstid skulle kunna öka både ordningsvakternas egen säkerhet och bidra till förbättrade insatser.

Annons
Annons

• Stärk polisens närvaro, genom exempelvis återinförande av särskilda poliser i kollektivtrafiken och tunnelbanan. Ordningsvakter ska vara ett komplement till polisen och inte ett substitut som det allt mer har blivit. Erfarenheter från New York visar på styrkan i att minska otrygghet och brottslighet genom att angripa vad man kallar livsstilsbrott, såsom till exempel klotter, plankning och ordningsstörningar. Detta förutsätter en utvecklad samverkan mellan polis och annat trygghetsarbete såsom ordningsvakter i just kollektivtrafiken. Ska det bli möjligt krävs dock att det går att lita på polisens närvaro, både i förebyggande syfte samt då utryckning, ingripande och exempelvis handräckning krävs.

Det går inte att ignorera betydelsen av ordningsmaktens närvaro. Istället för att ropa på färre ordningsvakter borde de bli fler, få bättre utrustning, mer utbildning och kunna lita på polisens närvaro och stöd. Detta för att kunna fylla den funktion i samhället som de ska ha på bästa sätt. På så vis kan vi gemensamt trycka tillbaka otryggheten och ge fler en trygg och säker vardag. Det är dags att gå till ordningsvakternas försvar.

Kristoffer Tamsons (M)
trafikregionråd och ordförande SL

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons