Annons

Tove Lifvendahl:Ett psykologiskt experiment

Foto: Joanna Andreasson
Under strecket
Publicerad

Söndagskrönika | Politik och psykologi

Kommer borgerligheten klara av att hålla ihop? En fråga som många har ställt sig sedan den långa och plågsamma regeringsbildningen nådde sitt slut, med resultatet att de forna allianskollegorna splittrades. Nationellt, kan man tillägga, eftersom det förekommer flera samarbeten i landet mellan borgerliga partier.

Svaret på frågan är att vi inte vet. Att borgerliga partier har en likartad inställning till samhället, räckte inte. Att de nu i nya konstellationer prövar skilda vägar att förverkliga sina mål är lika intressant som utgången är oviss. De faktiska resultaten kan inte intecknas på förhand. I dagsläget torgför alla januariöverenskommelsens parter att de inte fått allt, men ändå erövrat det som är viktigast för deras respektive väljarbas. (En slutsats av detta, i det fall utsagorna stämmer, är att de tillsammans äger förutsättningarna att skapa ett nytt, gemensamt vänster-mitten-parti som samlar nästan 55 procent av väljarkåren.)

En person inom Liberalerna som hellre hade sett att dennes parti hade valt en annan väg, ser nu som sin uppgift att få partikamraterna att inte framgent betrakta Moderaterna som fiender, eller Socialdemokraterna som vän. Eller mer korrekt återgivet; som ”ond” respektive ”god”. Det kan låta överdrivet, men för dem som såg partiledardebatten i veckan, är det tydligt att frågeställningen är relevant.

Annons
Annons

För C och L har valt att stödja en S-ledd regering. Det har inte M och KD. Även om de förstnämnda försöker med konststycket att både ha kakan och äta den (både försöka få igenom sin politik genom samarbete med och stöd till regeringen, och samtidigt få behålla den relativa frihet från ansvar som det innebär att sitta i opposition), kan de inte förvänta sig att omgivningen lydigt ska tillerkänna dem ansvarsfrihet från sina handlingar.

I detta nya landskap valde Ebba Busch Thor att begära replik på Annie Lööf för att fråga om hon kan garantera att den gröna skatteväxlingen i januariöverenskommelsen inte innebär att människor på landsbygden får betala mer i skatt. Till Expressen kommenterade hon senare (30/1): ”C och L valde att stödja en ny Löfvenregering. Därmed ingår de i regeringsunderlaget och är två stödpartier och KD en del av den borgerliga oppositionen med M. I det läget blir det nödvändigt för mig att ställa frågor om deras politik och om vad den innebär.”

Ja, för vad skulle hon, med respekt för sina väljare och sitt uppdrag, annars göra? Strunta i sakpolitiken och ägna sig åt poserande? Annie Lööf tycktes emellertid känna behov av att markera: ”Jag noterar att Ebba Busch Thor tar replik på mig, men inte på Jimmie Åkesson”. I sak blir Lööfs vassa stickreplik märklig. Åkesson kan efter denna regeringsbildning rimligen inte ställas till svars för den gröna skatteväxlingens konsekvenser, till skillnad från Lööf.

Men Lööfs kommentar och implicita anklagelse – att KD skulle hysa frändskap med SD och alienation till C – ligger helt i linje med den berättelse som Centerpartiet åberopar som skäl till sitt vägval. SD-frågan avgjorde beslutet, och Lööf har därför skäl att vidmakthålla den. Och hur man än vänder och vrider på den samtida politikens Rubiks kub, är det uppenbart att så länge de fyra borgerliga partierna inte kan enas om hur SD ska hanteras, kommer de heller inte att kunna regera tillsammans. Det var på den frågan Alliansen sprack, och den kan inte kringgås om en återförening ska vara möjlig. Det här begriper alla, inte minst de som har intresse av att det aldrig sker; sålunda kommer SD-frågan med många krafters hjälp att reellt fortsätta styra svensk politik under överskådlig tid.

Annons
Annons

Innebär det att svensk borgerlighet förtvinar? På den frågan finns heller inget säkert svar. Men det vore illa om den samlade borgerligheten lät sitt synfält reduceras de kommande åren till 73 punkter i partipolitikens begränsade rum. Det ständiga arbetet med att undersöka hur samhällets olika sfärer kan få mer frihet och utvecklingsutrymme, går långt bortom riksdagskammarens värld. Och i det stora perspektivet har – alltjämt – Annie Lööf och Ebba Busch Thor och de partier de företräder oändligt många fler gemensamma intressen än vad någon av dem har med Stefan Löfven och Jimmie Åkesson.

Men vid sidan av att starka intressen kommer att verka för att den partipolitiska borgerligheten hålls i sär, kämpar Annie Lööf och Ebba Busch Thor också mot djupt mänskliga och psykologiska instinkter.

I september 2016 publicerades den intressanta artikeln ”Group dynamics in automatic imitation” av Ilka H Gleibs, Neil Wilson, Geetha Reddy och Caroline Catmur, fyra psykologiforskare baserade i Storbritannien. Den studie de presenterar handlar om social interaktion.

Människan är en djupt psykologisk varelse. Mycket av vårt samspel sker nästan omärkligt och omedvetet, som att vi regelbundet imiterar varandras kroppsspråk, ansiktsuttryck och känslor när vi talar med varandra. Det är kommunikativa verktyg för att bekräfta och uttrycka gillande, vilket underlättar interaktion.

I det refererade experimentet undersöktes hur 99 kvinnliga studenters kroppsspråk påverkades av en konstruerad men upplevd grupptillhörighet (visuellt synlig genom olikfärgade armband) och huruvida situationen var samarbetande eller konkurrerande. Studien påvisade att förekomsten av imitation tydligt gick upp mellan de deltagare som bar samma färg på armbandet och där situationen byggde på samarbete. Armbandens färg spelade emellertid mindre roll när situationen byggde på tävlan och konkurrens.

Annons
Annons

Det ska också sägas att armbandens färg var resultatet av en fiktiv åsiktsuppdelning; deltagarna manipulerades att tro att armbandsfärgen var resultaten av att de hade olika åsikter om hjälporganisationers arbete, vilket inte stämde.

I Sverige pågår just nu ett partipolitiskt och psykologiskt experiment. Olika deltagare med det orangea armbandet som under många år främst har ägnat sig åt samarbete (även om viss tävlan alltid pågår), kommer efter regeringsbildningen nu att prövas i nya sammanhang. Den skarpa reaktionen från Annie Lööf när hon blev utmanad på armbrytning i kammaren av Ebba Busch Thor påminner om att det är människor det handlar om. Vad är det egentligen för färg på ditt armband? Ju större tävlan, desto mindre ickeverbal bekräftelse. Det kan i sin tur leda till sämre förmåga att få det sociala samspelet att fungera, och påverka den ömsesidiga förståelsen och tilliten. Det som ryms i det lilla ordet personkemi är inget mindre än både förutsättning för, och resultat av, den mänskliga interaktionen.

Sakpolitik är verkligen inte oviktigt, men spelar mindre roll för utgången om det föreligger svårigheter och störningar i den grundläggande relationen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons