Annons

Rasande angreppet på akademiledamoten

SvD har letat i arkiven om hur Svenska Akademin och dess ledamöter togs emot när det begav sig.
SvD har letat i arkiven om hur Svenska Akademin och dess ledamöter togs emot när det begav sig.

Svenska Akademien och dess ledamöter har varit inblandade i flera betydande kontroverser och mindre skandaler. SvD har grävt i arkiven och tittat närmare på fyra uppmärksammade händelser bland De aderton.

Här finns bland annat ett rasande angrepp på Horace Engdahl samt tre uppmärksammade avhopp från Akademien. Men också SvD:s långa hyllning till kvinnliga författare i samband med att Selma Lagerlöf valdes in 1914.

Under strecket
Publicerad

Lång hyllning i SvD av kvinnliga författare.

1 / 9

”En akt af rättvisa och klokhet”

Lång hyllning i SvD av kvinnliga författare.
Lång hyllning i SvD av kvinnliga författare.

Den 28 maj 1914 valdes Selma Lagerlöf in som första kvinna i Svenska Akademien. Den 3 juni samma år rapporterade Svenska Dagbladet om den för tiden uppseendeväckande händelsen, att en kvinna äntligen skulle få plats bland De aderton.

”Det är onekligen ett nytt led som den gloriösa institutionen har genomgått. Det är första gången en kvinna intar en plats i den taffelrund, som allt sedan Gustaf III:s dagar knutit samman den inhemska odlingens och den svenska diktens märkesmän”, skrev SvD som lovordade Akademiens trendbrott.

”Det kan väl knappast råda delade meningar om att detta brott mot en mer än hundraårig häfd betecknar ett ytterst lofvärdt steg, att det utgör hvad man på franska kallar ”un beau geste”, en akt af rättvisa och klokhet”

Annons
Annons

Här är en lång hyllning till valet av Selma Lagerlöf in i Akademien.

2 / 9

Lenngren ratades av Akademien

SvD:s artikel den 3 juni 1914 blir en lång hyllning till dåtida kvinnliga författare, som Hedvig Charlotta Nordenflychts ”heta och lidelsefulla lyrik” och Anna Maria Lenngrens ”kyliga, kristallklara, artistiskt slipade espri.” Även Sophie von Knorring och Emilie Flygare-Carlén lyfts fram för sina livliga berättelser.

Här är en lång hyllning till valet av Selma Lagerlöf in i Akademien.
Här är en lång hyllning till valet av Selma Lagerlöf in i Akademien.

SvD nämner även den gången Anna Maria Lenngren hade diskuterats som ett möjligt namn för Akademien. Lenngren verkade mer än ett sekel före Lagerlöf, men på 1700-talet ansågs en kvinnlig ledamot som ett alltför nytt och djärvt steg och Akademien backade ur. I stället tilldelade man Anna Maria Lenngren ”ett ampelt lovord och en ständig pension på 150 riksdaler”.

Den första kvinnans inträde 1914 ses därför som alltför sent och ett tecken i tiden:

”Kvinnornas frigörelsekamp har nu realiserats så fullständigt att en händelse som Selma Lagerlöfs inval utgör ett symboliskt tecken på en redan förverkligad omdaning af det allmänna tänkesättet”

”För framtiden kan det väl anses om afgjordt, att snillet äger sin hemortsrätt bland de adertons utvalda krets, äfven när det kommit till världen i en kvinnas gestalt”.

Annons
Annons

Selma Lagerlöf, okänt fotodatum.

Foto: TT

3 / 9

Muren mot kvinnor raserades med en ”eklatant handling”

Selma Lagerlöf, okänt fotodatum.
Selma Lagerlöf, okänt fotodatum. Foto: TT

DN har i sin artikel om Selma Lagerlöfs inträde en lång redogörelse om att det inte finns något i Akademiens stadgar och paragrafer som utesluter valet av en kvinna. Det enda som brutits är den härskande och synnerligen tröga traditionen.

”Gösta Berlings och Jerusalems författarinna, som ännu på sin 50 års-dag fick av Akademiens sekreterare uppbära offentlig aga för sin svulst och bristande smak, inflyttar nu sex år senare i smakens och snillets areopag.”

”Den sista stenen av den mur C.D. af Wirséns inflytande reste inom Akademien emot den nya svenska litteraturen har med en eklatant handling raserats”.

Annons
Annons

Författaren Horace Engdahl 1997, i hatt, halsduk och drömmande blick.

Foto: TT

4 / 9

”Den ideala Akademiledamoten”

Författaren Horace Engdahl 1997, i hatt, halsduk och drömmande blick.
Författaren Horace Engdahl 1997, i hatt, halsduk och drömmande blick. Foto: TT

När Horace Engdahl intog plats nummer 17 i Svenska Akademien den 16 oktober 1997 blev det enorma reaktioner, de flesta positiva, några kritiska – och ett rasande angrepp.

Expressens Maria Schottenius kallade honom för den ideala Akademiledamoten, ”En vältalig och sparsmakad författare, essäist och kritiker i en och samma ande. En man med utsökt känsla för mat, viner och samtal”. ”Nu kommer ett nytt kraftcentrum bildas i Akademien”, skrev Schottenius i och med Engdahl men även Per Wästbergs inträde (invald samma år, 1997.)

Horace Engdahl inledde sin kritikerbana just på Expressen med en artikel om den östtyske kommunisten Rudolf Bahros essä om Beethoven. Han blev sedermera danskritiker i DN och i en uppföljande intervju i Expressen kallades Horace för dansvärldens Machiavelli och maffiabossen på stol nr 17 med syftning på hur kulturmaffian ofta ”närmade sig honom som om de villa kyssa hans hand”.

– Men jag har aldrig eftersträvat makt, sa Horace Engdahl, som bara två år senare blev Akademiens ständige sekreterare.

Även Aftonbladet hyllade valet av Engdahl på stol nr 17.
”Han är en extremt bra läsare med en osviklig instinkt för poesi”.

Annons
Annons

”Ett nytt kraftcentrum i Akademien”

Foto: TT

5 / 9

”Hunsad och hatad, men alltid beundrad”

”Ett nytt kraftcentrum i Akademien”
”Ett nytt kraftcentrum i Akademien” Foto: TT

Stefan Jonsson i DN riktade idel lovord åt Engdahl:

”I två decennier har han varit tongivande i vårt litterära liv – än hyllad, än härmad, än hunsad eller rent av hatad, men ändå alltid beundrad. I tal och skrift har hans röst en lyster som ofta skänker förtrollningens aura åt ämnet han behandlar. Han har förnyat den svenska essäistiken med sin kunnighet och stilkonst”.

Horace Engdahl var själv överraskad. Han var tippad tidigare, men valet föll först på Birgitta Trotzig och sedan på Per Wästberg.

– Jag trodde jag var borta ur leken. Jag hade inte blivit mer förvånad om Napoleon kommit på besök, säger han när Sture Allén, Trotzig, Kjell Espmark och Katarina Frostensson ringde på i Gamla Stan och frågade om han ville ingå i Akademien.

Annons
Annons

Erik Wallrups artikel efter tillkännagivandet av Horace Engdahl på plats 17.

Magnus Erikssons kommentar: ”Vad kan Engdahl bidra med?”

6 / 9

”Som bäst gullade han med kompisar”

Erik Wallrups artikel efter tillkännagivandet av Horace Engdahl på plats 17.
Erik Wallrups artikel efter tillkännagivandet av Horace Engdahl på plats 17.

I SvD publiceras några ifrågasättande artiklar om valet av Horace Engdahl, som då gjort sig känd som återkommande gäst i SVT:s ”Röda rummet” och redaktionsmedlem av tidskriften Kris tillsammans med vännen Stig Larsson.

Magnus Eriksson ifrågasatte i en kommentar Svenska Akademien, som han ansåg inte deltog i den konstnärliga och samhälleliga debatten. Eriksson ställde sig även frågande till vad Engdahl kunde bidra med. Ett par essäsamlingar, massor av kritiska artiklar i skilda tidningar räcker inte för kravet på dignitet och kompetens som anstår en ledamot, skrev Eriksson:

”När Engdahl var gäst i tv:s hopplösa litteraturmagasin var inte värdigheten någon framträdande egenskap. Som bäst gav han snusförnuftiga kommentarer om böcker. Som bäst gullade han med kompisarna, när han diskuterade Stig Larssons författarskap med Stig Larsson.”

Magnus Erikssons kommentar: ”Vad kan Engdahl bidra med?”
Magnus Erikssons kommentar: ”Vad kan Engdahl bidra med?”
Annons
Annons

Ursprungsartikeln som startade ett större kulturbråk mellan Akademiledamoter.

7 / 9

Rasande angreppet på Engdahl

Ursprungsartikeln som startade ett större kulturbråk mellan Akademiledamoter.
Ursprungsartikeln som startade ett större kulturbråk mellan Akademiledamoter.

Den 2 november 1997 kom Knut Ahnlunds långa och rasande angrepp på den nya Akademiledamoten. Knut Ahnlund satt själv på plats 7 och hade legat i strid med den dåvarande ständige sekreteraren Sture Allén, som han ansåg inte kunnat ena Akademien om att fördöma ayatollah Khomeinis dödshot mot författaren Salman Rushdie.

_”Engdahl borde aldrig valts, och i synnerhet inte på platsen efter Johannes Edfelt som stod för klarhet, förnuft och integritet”. _

Ahnlund kritiserar i skarpa ordalag Engdahls bok ”Beröringens ABC”. Postmodernismen som Horace introducerat i Sverige tyckte Ahnlund var på väg ut och han antydde vidare vänskapskorruption i valet av Horace: ”Engdahl är en person som aldrig tagit ställning för eller emot någonting” och skulle ägna sig åt skamgrepp och lek med ord.

Lars Forssell på stol nummer 4 försvarade Engdahl och förklarade att han representerade något nytt som Akademien behövde: ”Han valdes för sin bildning, inte för sin trendighet”, sa Forssell i DN.

Lars Gyllensten, invald i Akademien 1966, höll däremot med Knut Ahnlund:

– Engdahl är ett konjunkturfenomen som rider på det som är inne just nu. Såna har vi sett så många av förut. Han är ett ointressant kulturfenomen, en dagslända, sa Gyllensten till Expressen, som i samma intervju undrade vad Engdahl tyckte om den hårda kritiken:

– Jag skiter i Ahnlund, var hans kommentar.

Annons
Annons

8 / 9

Två ledamöter hoppar av Akademiens arbete

I februari 1989 beslutade Svenska Akademien att inte ställa sig bakom uppropet till regeringen om att fördöma Irans ayatollah Khomeinis dödshot mot författaren Salman Rushdie i samband med utgivningen av romanen ”Satansverserna”.

I protest mot det uteblivna uttalandet slutade Kerstin Ekman och Lars Gyllensten att delta i Akademiens arbete från och med mars 1989. Men medlemskap i Akademien är på livstid, så det går formellt inte att utträda ur den.

– En tragedi för islam som fundamentalisterna bär ansvaret för. Jag hade velat se ett klart och rakryggat avståndstagande från mordhotet eftersom det är en så exceptionell historia, sa Gyllensten till SvD.

Annons
Annons

9 / 9

Valet av pristagare fick ledamot att hoppa av

Knut Ahnlund som kritiserade Sture Allén och Akademien för sitt arbete kring Rushdie-affären kom även han att avsäga sin medverkan helt. Men droppen för honom var valet av Elfriede Jelinek som Nobelpristagare i litteratur 2004. Han hoppade av bara några dagar innan 2005 års pris.

”Det har ödelagt utmärkelsens värde för överskådlig framtid. Det rör sig om ett monomant och enkelspårigt författarskap, en textmassa som synes hopskyfflad utan spår av konstnärlig strukturering”, skrev Ahnlund i SvD.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons