Annons

Ett sjuttioårsfirande präglat av splittring

Anna Wieslander, om vad som krävs för att Nato ska överleva en av försvarsalliansens största kriser.

Under strecket
Publicerad

Börjar tiden rinna ut för Trumps tålamod med Nato?

Foto: Geert Vanden Wijngaert/TTBild 1 av 1

Börjar tiden rinna ut för Trumps tålamod med Nato?

Foto: Geert Vanden Wijngaert/TTBild 1 av 1
Börjar tiden rinna ut för Trumps tålamod med Nato?
Börjar tiden rinna ut för Trumps tålamod med Nato? Foto: Geert Vanden Wijngaert/TT

Den 4 april fyller Nato 70 år och alliansens utrikesministrar samlas i Washington DC för att fira. Men spänningarna över Atlanten är stora och frågan väcks allt oftare om alliansen kommer att överleva. Hittills har svaret alltid visat sig vara ja.

År 1949 skrev tolv länder på det nordatlantiska fördraget för det kollektiva försvaret av Europa: USA, Kanada, Storbritannien, Frankrike, Italien, Portugal, Nederländerna, Belgien, Luxemburg och de nordiska länderna Danmark, Norge och Island. Efterhand har Nato vuxit och består nu av 29 medlemsländer och dörren för nya allierade står fortfarande öppen. Näst i tur är Nord-Makedonien.

Få missade toppmötet i Bryssel i somras då den amerikanska presidenten Donald Trump orsakade splittringar av sällan skådat slag i 69-åringens historia. Med bitska utfall mot Tysklands förbundskansler Angela Merkel och hot om att USA skulle ’ge sig av på egen hand’ om inte de europeiska allierade drastiskt och omedelbart höjde sina försvarsutgifter, lyckades Trump så djupa tvivel om alliansens framtid. I efterhand har det läckt information om att presidenten vid denna tid internt väckt frågan om USA inte skulle kunna lämna Nato.

Annons
Annons

I Europa är nervositeten stor. Med anspelning på president Trump har den annars så försiktiga Angela Merkel konstaterat att EU måste vara redo att ta sitt öde i egna händer och att det inte längre är möjligt att helt förlita sig på den transatlantiska länken. Frankrikes president Emmanuel Macron har uttryckt liknande tankar, bl.a. vid sitt besök i Finland i augusti i år. Samverkan mellan Nato och den försvarsdimension som nu utvecklas inom EU är därför ett centralt tema för kommande möte.

Hur mår egentligen alliansen? Svaret beror på vem man frågar.

De luttrade hävdar att Nato:s historia är full av kriser och profetior om dess undergång, vilka aldrig har besannats. USA och Europa har befunnit sig på motsatta sidor många gånger förut: Suez-krisen 1956, Vietnam-kriget på 1960-talet, utplaceringen av kärnvapenmissiler i Tyskland på 1980-talet och Irak-kriget under Bush-administrationen är de främsta exemplen.

Militärt har Nato också visat stor enighet och relativt snabbt lyckats återgå till kärnuppgiften kollektivt försvar, efter Rysslands illegala annektering av Krim år 2014. Då tvingades Nato åter vända blicken inåt, efter att i många år ha koncentrerat sig på internationella fredsfrämjande insatser utanför de egna gränserna.

Nato-övningen ’Trident Juncture’, som gick av stapeln i Norge hösten 2018 var den största övningen i kollektivt försvar som alliansen hade genomfört sedan 1980-talet. 50 000 soldater från 31 länder deltog, inklusive Sverige och Finland. ’Trident Juncture’ var en uppvisning i alliansens enighet och styrka med fokus på att öva rörlighet, insatsberedskap och samverkansförmåga. Att amerikanarna är tillbaka i Europa, efter viktningen mot Asien under Obama-administrationen, blev också tydligt.

Annons
Annons

Samtidigt står Nato inför en rad stora utmaningar. De varierande hotbilderna inom Nato fortsätter att utmana. Rysslands aggressiva beteende är mindre kännbart för de länder som befinner sig längre ifrån geografiskt och som möter andra utmaningar i form av terrorism och flyktingströmmar. Här gäller det att hålla samman solidariteten trots olika utblickar. Turkiets utveckling och dess försämrade relation med USA utgör ett särskilt spänningsfält som har vuxit inom alliansen det senaste året.

På det militära området dominerar debatten kring ökade försvarsanslag. De allierade har gjort ett kollektivt åtagande att sträva efter två procent av BNP till år 2024. Planer för hur detta ska uppnås måste numera redovisas regelbundet i kretsen av alla allierade. President Trump har varit särskilt pådrivande. Trots detta synes en ansenlig grupp med nuvarande takt inte att nå målet, vilket inte ses nådigt i Vita Huset.

De begränsade försvarsresurserna påverkar i sin tur de militära prioriteringarna att förbättra truppernas rörlighet så att de snabbare kan sättas in samt att öka antalet förstärkningstrupper, så att uthålligheten ökar vid en insats. Att bättre kunna möta cyberattacker och hot längs gråzonsskalan utgör andra viktiga områden.

Alliansens styrka har traditionellt legat i att kunna anpassa sig efter nya omständigheter allt eftersom dessa har uppstått. Trots höga tongångar kvarstår det faktum att Europa inte är i närheten av att kunna hantera en storskalig kris eller ett krig på egen hand.

Försvarsberoendet av USA består under en överskådlig tid. Att bejaka solidariteten och värna enigheten trots olika åsikter har varit grundläggande för att hålla ihop alliansen. Om Nato bemästrar det konststycket även framöver, kommer alliansen sannolikt att överleva även nuvarande kris.

ANNA WIESLANDER är Director for Northern Europe, Atlantic Council och generalsekreterare i Allmänna Försvarsföreningen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons