Annons
Recension

”Don Juan”Ett starkt inlägg i våldtäktsdebatten

”Don Juan” fortsätter att attrahera och spelas nu i high school-miljö på Dramaten. Det blir lika obehagligt som tokroligt. Teater Don Giovanni Unga Dramaten

Under strecket
Publicerad

”Don Juan”

Genre
Övrig

**Av:** Jens Ohlin och Hannes Meidal. Regi: Jens Ohlin. **Spelas på:** Dramaten. **Medverkande:** Hannes Meidal, Hamadi Khemiri, Maia Hansson Bergqvist, Nanna Blondell, Thérèse Brunnander. Scenografi: Anna Haglund och Johan Sundén. Kostym: Jenny Linhart.

Förföraren från Sevilla och Stengästen” hette skådespelet byggt på en muntlig myt som Gabriel Telléz under pseudonymen Tirso de Molina författade 1630. Det kom sedan att sättas upp i åtskilliga italienska och franska versioner och spelades också flitigt som dockteater. Kanske var det så Molière fick syn på det innan han skrev sin berömda ”Don Juan eller Stengästen” 1665. Drygt 120 år senare kom så Mozarts berömda opera ”Don Giovanni” med libretto av italienaren Lorenzo da Ponte.

Det är också dessa två sistnämnda verk som har levt vidare in i samtiden där de ständigt antar nya former. Bara i år spelas exempelvis Mozarts opera två gånger på Kungliga operan. Dels i Ole Anders Tandbergs vuxenuppsättning, som utlovas vara ”pulserande av poesi, erotisk lust och längtan efter kärlek”, dels Per Sörbergs ”Min bror är Don Juan” som vänder sig till högstadieelever och presenteras som en musikalisk thriller med filmisk känsla.

Till klassikerna på bioduken hör förstås ”Don Juans äventyr” från 1948 med Errol Flynn och svenska Viveca Lindfors i huvudrollerna. På 90-talet antar han mer formen av en modern hunk i ”Don Juan DeMarco” med Jonny Depp som psykologen som förför alla kvinnliga patienter. Och förra året fick vi i ”Don Jon” se en förförare som porrsurfar. Faktiskt finns där också en kvinnlig Don Juan i Roger Vadims ”Don Juan, or If Don Juan Were a Woman” från 1973 med Brigitte Bardot i huvudrollen.

Annons
Annons

Men hur är det med den kvinnliga motsvarigheten till Don Juan på scenen? Donna Juanita som Monica Zetterlund sjunger så vackert om i Hasse & Tages revy ”Spader Madame” från 1969, syster till Don Juan och lika pilsk som han.

Här har hon konstigt nog nästan helt lyst med sin frånvaro, men 2006 gjorde Ung scen öst ett försök att vända på ett cementerat perspektiv inom ramen för trilogin ”Vårslakt” när Måns Lagerlöf lät Juan byta namn till Johanna, spelad av Sofia Berg-Böhm med utgångspunkten att det är provocerande och förknippat med en horstämpel när en kvinna förför män. Däremot har i varje fall inte jag ännu sett någon uppsättning med en homosexuell Don Juan.

Att i dag spela ”Don Juan” utan ett genomtänkt genusperspektiv är annars problematiskt: En man som erövrar kvinnor på löpande band. Vem är han egentligen 2014? En normbrytande opportunist eller en mördare och våldtäktsman?

Författaren och idéhistorikern Ronny Ambjörnsson menar i sin bok ”Mansmyter”, där han också tar itu med bland andra Dracula och Tarzan, att Don Juans äventyr i sänghalmen kan ses som en protest mot ”den lutherska moraliteten”, att det är den patriarkala treenigheten med Gud i spetsen han utmanar med sina handlingar.

På Dramaten har Molières ”Don Juan” satts upp fyra gånger tidigare, senast som en kritikerhyllad dansteateruppsättning 1999 i regi av Mats Ek med Mikael Persbrandt i titelrollen. Men även Ingmar Bergman och Alf Sjöberg har tagit sig an den odödlige förföraren med George Årlin (1965) respektive Jarl Kulle (1958) i titelrollerna.

Annons
Annons

När Jens Ohlin nu iscensätter sin och Hannes Meidals version av Mozarts ”Don Giovanni” för en ung publik, så är miljön den amerikanska high school-filmens. Operamusiken får i korta, inspelade anslag konkurrens av låtar som One Directions ”What makes you beautiful”.

**Spelplatsen är en **skolsal utformad som en amfiteater och dominerad av fondens stora svarta tavla. I centrum står en ny generation i vardande, på väg att blomma ut i den prepubertala åldern tolv år. Här regerar Hamadi Khemiris Johan som ohotad tjejtjusare med Hannes Meidals intellektuella operanörd Leoporello, även kallad Läppen, som lierad kumpan. En tredje bricka i spelet är komediennbegåvningen Maria Hanssons framviskade, blyga Anna.

**Allt är frid och fröjd **i en klass där Thérèse Brunnanders egotrippade fröken mer är kompis än auktoritärt vuxen, en tillåtande myspedagog som vägrar sätta gränser och avslutar det mesta hon säger med en muntlig smiley. Men när det kommer till könsroller så ser hon dem som ett traditionellt ekosystem som besvärligt nog rubbas när Nanna Blondells självständiga Elvira kommer till klassen.

De första 50 minuterna fnittrar jag oupphörligt åt den käckt skoluniformsklädda ensemblens helt oslagbara förmåga att transformera sig till rollspelande, taffliga hormonbomber i en värld fylld av intriger och där allt har sin givna plats i hierarkin.

Men vad som börjar som en tokrolig high school-travesti skruvar sig oväntat ner i en spiral av verbalt våld: tuffa och målmedvetna Elvira låter sig inte charmas av Johan, som van att få vad han vill snart börjar bete sig som en psykopat.

**Det resulterar i **en av de obehagligaste övergreppsscener utan sex jag har sett på scenen. En bisarr lek med ”A Clockwork Orange”-vibbar där insikten blir extra stark när man har det tidigare roliga flamset färskt på näthinnan. Här lyckas uppsättningen på ett genialt sätt sammanfatta hela den gångna höstens debatt om den nya sexualbrottslagen. Om vad som är frivilligt och vad som är tvång med bara en lätt slarvigt knäppt skoluniform.

”Don Giovanni” på Unga Dramaten – som av en händelse med premiär samma helg som Internationella kvinnodagen – är helt enkelt en pjäs som med sin frånvarande vuxenvärld just lyckas placera Don Juan-problematiken i samtiden. Den borde spelas i riksdagshuset med justitieministern på första parkett.

Ylva Lagercrantz Spindler är teaterkritiker i Svenska Dagbladet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons