Annons
Recension

Dans – ett levande väsenEtt vackert tidsdokument från dansens kretslopp

Bild från boken ”Dans – ett levande väsen”.
Bild från boken ”Dans – ett levande väsen”. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Vindhäxor var en av Sveriges profilerade dansgrupper. Boken ”Dans – ett levande väsen” fångar dess särart i form av en bildsatt naturlyrisk betraktelse som blir ett tidsdokument.

Under strecket
Publicerad

Eva Lundqvist i ”Fjärran från Kaukasus”. Hon växte upp i Karlskronas skärgård, utbildade sig vid Balettakademien i Stockholm, London School of Contemporary Dance och hos Merce Cunningham i New York.

Foto: Lesley Leslie-Spinks

”Ljusdykare”, collage med Stephan Mensah.

Foto: Lesley Leslie-Spinks

Eva Lundqvist i ”Fjärran från Kaukasus”. Hon växte upp i Karlskronas skärgård, utbildade sig vid Balettakademien i Stockholm, London School of Contemporary Dance och hos Merce Cunningham i New York.

Foto: Lesley Leslie-Spinks

Dans – ett levande väsen

Författare
Eva Lundqvist, Lesley Leslie-Spinks
Genre
Konstbok
Förlag
Bokförlaget Arena

188 sidor

Vad är det här för hybrid? Poesibok? Dansbok? Fotobok? Allt i ett. Vindhäxor är dansgruppen som virvlade in i svenskt kulturliv 1977 – då koreografen och dansaren Eva Lundqvist slog sig ihop med Linda Forsman och Marzenna Kolesnik. I nära 40 år verkade gruppen, i nya konstellationer och sammanhang men med Eva Lundqvist som drivkraft och konstnärlig ledare.

Hösten 2018 sammanfattades detta långa liv inom dansen med utställningen ”Vindhäxor – ett levande väsen” på Dansmuseet i Stockholm. Det var en rik och vacker exposé, inte minst som en av Sveriges bästa dansfotografer Lesley Leslie-Spinks – som följt gruppen sedan 1983, då de omvandlade ett slitet garage på Södermalm till hemmascenen Glashuset – bidrog med 170 utvalda bilder, frysta ögonblick av sensuell rörelse med total närvaro.

 Eva Lundqvist i ”Fjärran från Kaukasus”. Hon växte upp i Karlskronas skärgård, utbildade sig vid Balettakademien i Stockholm, London School of Contemporary Dance och hos Merce Cunningham i New York.
Eva Lundqvist i ”Fjärran från Kaukasus”. Hon växte upp i Karlskronas skärgård, utbildade sig vid Balettakademien i Stockholm, London School of Contemporary Dance och hos Merce Cunningham i New York. Foto: Lesley Leslie-Spinks
Annons
Annons

”Ljusdykare”, collage med Stephan Mensah.

Foto: Lesley Leslie-Spinks

Den nyutkomna boken ”Dans – ett levande väsen” kan ses som en uppföljare till utställningen. Drygt 60 bilder, från svartvitt via färg till svartvitt, fångar såväl några av Vindhäxors nyckelverk samt interiörer från Glashuset. Mjuka pärmar och en rygg där fogarna mellan arken blottas bidrar till det lätt impressionistiska intrycket – så som Eva Lundqvists koreografier var.

Hon brukar räknas till danskonstens lyriska fåra; mentorn Birgit Åkesson (1908–2001) tillhörde pionjärerna för en modernism som sökte dansens egenart, bortom expressionism och dramatiska berättelser. ”I bristen på ord som aldrig blivit sagda finns dansen”, skriver Eva Lundqvist.

Det här är inte en faktabok, den som vill veta konkreta saker om Vindhäxors historia, när de olika verken hade premiär eller hur dansfältet i övrigt såg ut, får leta någon annanstans. Liksom utställningen 2018 saknar boken ett bredare perspektiv på den tid och de strömningar som ”häxorna” föddes ur.

”Ljusdykare”, collage med Stephan Mensah.
”Ljusdykare”, collage med Stephan Mensah. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Det här är snarare bildsatt naturlyrik, reflektioner om hur ljuset förändras i universum och hur människan samspelar med denna oändlighet. Vindhäxor banade sin egen väg i ett landskap av mistlurar, fåglar, regn, molnstigar, ljusdykare, spindlar och viskningar. Verktitlarna (som redovisas i slutet) är poetiska och profetiska, liksom Eva Lundqvists dikter som får ett eget liv mellan bildsidorna. Jag inbillar mig att även de som inte har haft möjlighet att se föreställningarna med hjälp av fotografierna kan känna vinddraget från kroppar som nästan flyger eller roterar transartat.

Allra sist kommer ett slags programförklaring: ”Rörelsen är flyktig, lynnig, ständigt föränderlig, aldrig stilla. Rörelsen lever i oss oavbrutet. Vi följer dess föränderlighet, dess aldrig vilande ström, endast som ett redskap. Aldrig som dess betvingare. Dans är ett levande väsen.”

”Dans – ett levande väsen” är ett tidsdokument från en del av dansens eviga kretslopp. Vackert så.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons