Annons

Sofia Lilly Jönsson:Ett vapen mot världens dumhet och djävulskap

Bilder på Amanda Meier från familjens privata fotoalbum.
Bilder på Amanda Meier från familjens privata fotoalbum. Foto: © 2017 dB Productions/Familjen Thiadens

Det har kallats smak, skicklighet, känsla, kunskap, kallelse, musikalisk intelligens, och mycket mer. Vissa har den, andra inte. Sofia Lilly Jönsson skriver om kompositörernas självförtroende och självkritik. Scrolla nedåt för Lilly Jönssons musiktips.

Under strecket
Publicerad

Amanda Maier hade skickat partituret med sin första violinsonat till Musikaliska Konstföreningen i Stockholm hösten 1877. Hon studerade i Leipzig då, fastän hon troligen påbörjat arbetet medan hon fortfarande bodde hemma i Landskrona.

Stycket antogs efter ett par månaders bedömning. Konstföreningens Franz Hiller hade dock föreslagit några ändringar i den långsamma satsen. Till hans kollega Albert Rubenson skrev Amanda Maier i ett brev att musiken så mycket blivit en del av henne att det skulle vara mycket svårt att göra några ändringar. ”Jag hoppas att sonaten förblir oförändrad”.

Beethoven skriver till sin förläggare Breitkopf & Härtel, 1801, att ”om Ni bara vill berätta för mig vad slags tonsättningar ni önskar, symfoni, kvartetter, sonat osv, kan jag rätta mig därefter”. I ett tidigare brev skriver en 23-årig Beethoven till väninnan Eleonore von Breuning med tack för halsduken hon sytt honom, med ett stycke musik i returgåva.

Många av dem äro mina dödsfiender, och jag ville på något sätt hämnas på dem...

Han skulle aldrig skriva sådana bagateller, ursäktar han sig, om det inte vore för att han märkt att det då och då framträder personer i Wien som upptecknat en del av hans improvisationer och skryter med dem. Bättre då att förekomma innan plagiaten kom från trycket.

Annons
Annons

”En annan orsak fanns även, nämligen att sätta klavermästarna här i förlägenhet, varmed det förhåller sig så: många av dem äro mina dödsfiender, och jag ville på något sätt hämnas på dem, emedan jag på förhand visste, att man här och där skulle visa dem variationerna, varvid herrarna skulle komma till korta.”

Komponerandet som ett vapen mot världens dumhet och djävulskap.

Kompositörernas brev avslöjar det konstnärliga skapandets villkor bakom tonernas bedrägligt självständiga väsen. Musiken blir till i förhandling mellan saker som marknadens efterfrågan, tonsättarens sociala status och vilja att ta sig fram i världen, och den egna, konstnärliga övertygelsen.

Vad är den? Det som har kallats smak, skicklighet, känsla, kunskap, kallelse, musikalisk intelligens, och mycket mer. Varför har vissa den, och andra inte?

Så tror jag ofta att skickliga tonsättare skiljs från agnarna.

På uppföljaren till förra årets uppmärksammade utgivning av Amanda Maiers musik spelar violinisten Cecilia Zilliacus tillsammans med ackompanjatören Bengt Forsberg just detta stycke, Maiers violinsonat som hon 24 år gammal skickade från Leipzig till Stockholm. Brevet med vädjan om att de inte ska ändra i sonaten visar, skriver skivbolaget dB:s konstnärlige ledare Erik Nilsson i skivhäftet, att Amanda Maier var säker på sig själv som kompositör. Hon visste vad hon ville (och sonaten var heller inte förändrad när den publicerades av Musikaliska Konstföreningen året efter).

Sonaten börjar rörligt, rakt in i temat som om Maier strukit en intetsägande inledning. Ja, så tror jag ofta att skickliga tonsättare skiljs från agnarna. De identifierar själva vad som är dåligt och har konstnärlig mognad att ta bort det. Melodin i temat utvecklas sedan på ett sätt som följer konventionen för tiden, men med tillräckligt mycket innovation och mod för att lyssnaren inte ska få tråkigt när hon följer med i melodins berättelse. Maier har en tydlig röst, en talang att välja rätt spår.

Annons
Annons

Tonsättarna är besvärliga, slåss för sina alster. Ta inte bort något.

Självförtroende och självkritik behövs båda hos den som skapar. I andra musikgenrer finns mer öppet kollektiva kompositionsprocesser, men även ett ensamt skapande geni rör sig i en sociologi av förläggare och redaktörer som avgör vad som blir skrivet. Musiken måste bli antagen. Till sist är själva den erfarenheten, att skriva på uppdrag, beta av beställningar och vinna framgångar, det som leder till konstnärlig utveckling om sådan efterfrågas. Skapandet är en skör blomma som kräver sina ömsinta trädgårdsmästare.

Tonsättarna är besvärliga, slåss för sina alster. Ta inte bort något. Eller omvänt, lägg inte till. Beethoven skäller på Breitkopf & Härtel för tryckfelen: ”varför skickade Ni inte korrektur innan trycket!” Eller som Mozart skriver till Haydn om några stråkkvartetter som den unge tillägnat den gamle, något patetiskt men inte osant: ”detta är mina barn. Var rädd om dem”.

Lyssna! Sofia Lilly Jönssons musiktips

1. Cecilia Zilliacus, Bengt Forsberg, Sabina Bisholt

Amanda Maier: Sonata for violin & piano in B minor (dB)

Nummer två i utgivningen av Amanda Maiers musik omfattar musik för violin, men också intressanta ”Fyra sånger” från 1878. Sabina Bisholt, som utexaminerades från Operahögskolan förra året, ger de tidstypiska, känslosamma texterna av Carl-David af Wirsén en rörande inramning med sin ungdom, ekon av kompositörens.

Annons
Annons

2. Arabella Steinbacher, Radio Symphony Orchestra Berlin

Britten & Hindemith: Violin Concertos (Pentatone)

Den tyska violinisten Arabella Steinbacher kontrasterar här två violinkonserter skrivna strax före andra världskrigets utbrott och beskriver musiken som ”sprickfärdiga av känslomässig rörelse och latent förtvivlan”. Bägge verken har också en koppling till USA, Brittens för att den uruppfördes där och Hindemith för att han 1940 emigrerade till USA.

3. Claudio Abbado

The Opera Edition (Deutsche Grammophon)

Här har vi en tidig julklapp: dirigenten Claudio Abbados samtliga operainspelningar under fyra decennier på skivbolagen Deutsche Grammophon och Decca. 60 cd-skivor med tjugo operor och artister som Bryn Terfel, Robero Alagna, och Anna Netrebko, med London Symphony Orchestra, Berliner Philharmoniker, och Wiener Philharmoniker, med flera.

Efter reklamen visas:
Trailer på programmet Folkets musik

4. Folkets musik

(SVT)

I nya ”Folkets musik” låter programledaren Kodjo Akolor folkmusiker möta ”svenska stjärnor som Ola Salo, Mikael Wiehe, Loreen och Bo Kaspers orkester”. I första avsnittet hade Louisa Lyne och di Yiddishe Kapelye fullständig koll på ”It takes a fool to remain sane”. Lyssna på min profetia, traditionsmusikerna kommer i samtliga fall känna bättre till popmusiken än vice versa.

5. Benny Andersson

Piano (Deutsche Grammophon)

Jo, på Deutsche Grammophon, 21 spår ABBA, sånger från musikalerna och solokompositioner med tonsättaren ensam vid pianot. Det blir tydligt i den avslöjande enkelheten vilken skicklig pianist Benny Andersson är, men också att välgjorda melodier går en modig balansgång mellan att ha ärende och bli muzak. Kvaliteten överlever, som med Puccini.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons