Annons

Karl Sigfrid:EU behöver inte mer pengar

Liberalerna och Centerpartiet vill ha en större EU-budget.
Liberalerna och Centerpartiet vill ha en större EU-budget. Foto: Claudio Bresciani/TT
Under strecket
Publicerad

Att Brexit har blivit en huvudvärk för britterna är uppenbart. Parlamentet kan inte samlas kring en strategi, och stora delar av befolkningen protesterar mot folkomröstningsresultatet. På EU:s sida av förhandlingsbordet har det varit lugnare, men när utträdet har verkställts blir det nog lika stormigt i Bryssel som i London.

Storbritannien betalar in betydligt mer pengar till EU än vad landet får tillbaka i form av ekonomiskt stöd, och de kommer att lämna efter sig ett hål i budgeten. Samtidigt saknas det inte idéer om nya kostsamma EU-projekt. Gränsbevakning, migration och försvar är områden där allt fler vill se Europeiska lösningar på problem som medlemsländerna har svårt att hantera på egen hand.

Sveriges medlemskap i EU är redan dyrt, och Brexit i kombination med expansionsplanerna kan i värsta fall göra medlemskapet ännu dyrare. Om EU-kommissionen får som den vill kan Sveriges avgift öka med 35 procent, vilket motsvarar 15 miljarder kronor per år. Efter en sådan höjning skulle EU-avgiften kosta mer än dubbelt så mycket som polisen.

Annons
Annons

De flesta svenska partier är eniga om att säga nej till höjd medlemsavgift. Det enda som avviker är Liberalerna, som per automatik är positiva till allt som kommer från Bryssel, och Centerpartiet, som gärna vill komma åt Liberalernas väljare i Europaparlamentsvalet i maj. Deras argument för att acceptera en historisk ökning av avgiften är att vi måste finansiera nya åtaganden som medlemsländerna har kommit överens om. Men resonemanget håller inte.

Sverige har ända sedan vi blev medlemmar varit positivt till delar av EU:s verksamhet, såsom gemensamma projekt för forskning och utveckling. Samtidigt har svenska regeringar av alla färger arbetat för att minska jordbruksstödet.

Den som vill lägga mer pengar på ett område kan föreslå antingen högre avgifter eller omprioriteringar, och det råder ingen brist på pengar att omprioritera i EU-samarbetet. Ungefär 70 procent av budgeten går till en kombination av jordbruksstöd och bidrag till lågproduktiva regioner. Om vi använde de resurserna bättre skulle det finnas mer än nog för att bevaka EU:s yttre gränser även efter att Storbritanniens inbetalningar har upphört.

Principen måste vara att EU lägger resurser på projekt som är svåra eller omöjliga att finansiera nationellt. Det finns däremot ingen anledning att vi ska ha en Europeisk bidragsunion som håller jordbruket under armarna och omfördelar från effektiva till mindre effektiva ekonomier. När Jan Björklund står framför tv-kameran och argumenterar för att vi måste skjuta till mer medel för att kunna bevaka gränserna ska vi komma ihåg att merparten av de skattemedel han vill ge bort går till helt andra saker.

Det stora orosmomentet för svenska skattebetalare är dock inte småpartier med orimliga uppfattningar. Det vi ska oroa oss för är att de partier som har en rimlig uppfattning viker sig. Svensk EU-politik präglas av medgörlighet, och svenska regeringar brukar vara mer angelägna att inte förstöra stämningen runt förhandlingsbordet än att värna sina medborgare. ▪

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons