Annons

”EU och britterna kan få ett nära partnerskap”

En hel del är klart i förhandlingarna mellan EU och Storbritannien om landets utträde ur unionen. Men det återstår flera svåra frågor – inte minst gäller det Nordirland och synen på EU:s inre marknad. Det skriver EU:s chefsförhandlare Michel Barnier.

Under strecket
Publicerad

Michel Barnier.

Foto: Geert Vanden Wijngaert/APBild 1 av 1

Michel Barnier.

Foto: Geert Vanden Wijngaert/APBild 1 av 1
Michel Barnier.
Michel Barnier. Foto: Geert Vanden Wijngaert/AP

DEBATT | BREXIT

Storbritannien lämnar EU den 29 mars 2019. Även om vi beklagar britternas utträde respekterar vi deras självständiga beslut. Vår uppgift är nu att på ett organiserat sätt skilja ut Storbritannien från EU:s institutioner och strategier. Och vi måste också blicka framåt.

Efter brexit förblir EU en global aktör med 440 miljoner invånare och en av världens största ekonomier. Storbritannien har varit med i EU i 45 år. Vi har många gemensamma värderingar och intressen. Storbritannien är med i G7 och FN:s säkerhetsråd, och kan därför vara en viktig partner för EU, både ekonomiskt och strategiskt. I dagens geopolitiska läge ligger det i vårt intresse att inte bara stärka EU:s roll i världen utan också att samarbeta nära med Storbritannien.

Annons
Annons

Hur kan vi nå detta nya partnerskap?

Först och främst måste vi se till att det brittiska utträdet sker under ordnade former. Vi har enats om 80 procent av utträdesavtalet. Vi kommer att värna om rättigheterna för över 4 miljoner EU-medborgare som bor i Storbritannien och brittiska medborgare i EU. Detta var vår första prioritering, och något som Europaparlamentet hela tiden betonat. Storbritannien har också gått med på att stå för alla de ekonomiska åtaganden landet gjort som EU-medlem. En övergångsperiod på 21 månader ger företag och myndigheter tid att anpassa sig, då britterna i så fall stannar kvar på den inre marknaden och i tullunionen till och med den 31 december 2020.

Men 80 procent är inte 100 procent. Vi måste fortfarande enas i viktiga frågor, till exempel skydd av ”geografiska beteckningar”. Det är fråga om skydd av lokala jordbruks- och livsmedelsprodukter som skotsk whisky och parmesanost, där EU-skyddet har skapat ett betydande mervärde för de europeiska jordbrukarna och producenterna. Vi måste hitta lösningar för enskilda brittiska territorier, till exempel de brittiska suveräna basområdena i Cypern, liksom för Gibraltar, som Spanien och Storbritannien nu för bilaterala förhandlingar om.

Den största risken som brexit för med sig rör ön Irland. Vi måste se till att brexit inte leder till en hård gräns mellan Irland och Nordirland, och inte stör långfredagsavtalet, som skapat fred och stabilitet i Nordirland. I dag äger samarbetet och utbytena mellan Irland och Nordirland rum inom EU-samarbetet. Eftersom vi inte vet vad som kommer att hända hösten 2018 behöver vi ha en reservplan i utträdesavtalet. Britterna håller med om det, och både EU och Storbritannien har sagt att en bättre lösning i framtidens förbindelser kan ersätta reservplanen. Vad EU föreslår är att Nordirland blir kvar i ett gemensamt regelområde för varor och tullar tillsammans med övriga EU. Vi är redo att finslipa detaljerna i vårt förslag tillsammans med Storbritannien.

Annons
Annons

För det andra behöver vi enas om villkoren för våra förbindelser i framtiden.

I klartext: eftersom Storbritannien har beslutat sig för att lämna den inre marknaden kan man inte längre stå övriga EU lika nära i ekonomiskt hänseende. Storbritannien vill lämna vårt gemensamma regelområde där människor, varor, tjänster och kapital rör sig fritt över nationsgränserna. Detta är de ekonomiska grundvalarna för EU. Och de 27 stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet har i likhet med Europaparlamentet ofta framhållit att dessa ekonomiska grundvalar inte får försvagas.

Britterna är väl medvetna om fördelarna med den inre marknaden. De har bidragit till att utforma våra regler de senaste 45 åren. Trots det skulle några av de brittiska förslagen undergräva den inre marknad som är en av EU:s största landvinningar. Britterna vill ha kvar den fria rörligheten mellan oss för varor, men inte för människor eller tjänster. Och de vill tillämpa EU:s tullregler utan att ingå i EU:s rättsordning. Med andra ord vill britterna ta tillbaka sin självständighet och kontrollen över sina egna lagar, något som vi respekterar, men de kan inte begära att EU ska förlora herraväldet över sina egna gränser och lagar.

Jag är dock fortfarande övertygad om att förhandlingarna kan utmynna i ett gott resultat. Det är möjligt att respektera EU:s principer och bygga upp ett nytt, ambitiöst partnerskap. Det är vad Europeiska rådet föreslog i mars. EU har erbjudit ett frihandelsavtal med tullfrihet och utan kvantitativa restriktioner för varor, och har även erbjudit ett nära tull- och regleringssamarbete och tillgång till offentlig upphandling, för att bara nämna några exempel.

När det gäller säkerhet vill EU se ett mycket nära samarbete för att skydda våra medborgare och våra demokratiska samhällen. Vi bör organisera ett effektivt utbyte av underrättelser och information och se till att våra polisiära myndigheter samarbetar. Vi bör samarbeta för att bekämpa brott, penningtvätt och terrorfinansiering. Vi kan utbyta dna, fingeravtryck och data om flygpassagerare för att bättre spåra och identifiera terrorister och brottslingar. Vi är också redo att diskutera formerna för snabba och effektiva utlämnanden, med garantier för de misstänktas processuella rättigheter.

Om Storbritannien hyser förståelse för detta, och om vi snabbt hittar lösningar på de kvarvarande frågorna, däribland reservplanen för Irland och Nordirland, är jag säker på att vi kan bygga upp ett partnerskap mellan EU och Storbritannien som går längre och är djupare än med något annat icke-EU-land.

Michel Barnier
EU-kommissionens chefsförhandlare för förhandlingarna med Storbritannien

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons