Annons

”Metamorphoses – Jeunes Artistes En Europe”Europatanken är långt ifrån död – i konsten

Charlie Billingham, ”Snake charmers”, 2019. Installationsvy på Fondation Cartier.
Charlie Billingham, ”Snake charmers”, 2019. Installationsvy på Fondation Cartier. Foto: Fondation Cartier pour l’Art Contemporain

Konsten i en stor utställning i Paris hyllar varken nationalism eller passkontroller. Inför Europavalet ser Lars O Ericsson unga konstnärer från 16 länder blanda nyskapande och återbruk på ett sätt som får det gamla Europa att leva kvar i det nya.

Under strecket
Publicerad

Kostas Lambridis, ”The elemental cabinet”, 2017. Installationsvy på Fondation Cartier.

Foto: Tibaut Voisin Bild 1 av 4

Marion Verboom, ”Achronies”, 2017. Installationsvy på Fondation Cartier.

Foto: Luc Boegly Bild 2 av 4

Nika Kutateladze, ”Abandoned house from Guria”, 2019. Installationsvy på Fondation Cartier.

Foto: Fondation Cartier pour l’Art Contemporain Bild 3 av 4

John Skoog, Stillbild ur filmen ”Federsee”, 2013.

Foto: Fondation Cartier pour l’Art Contemporain Bild 4 av 4

Kostas Lambridis, ”The elemental cabinet”, 2017. Installationsvy på Fondation Cartier.

Foto: Tibaut Voisin Bild 1 av 1

”Metamorphoses – Jeunes Artistes En Europe”

Genre
Utställning
Var
Fondation Cartier pour l’Art Contemporain, 261 Boulevard Raspail, Paris

TOM 16 juni

Om EU vore en byggnad skulle den förmodligen vara avspärrad, så splittrat som EU är i många viktiga frågor. Immigration, illiberalism, jordbruksstöd och försvarspolitik med mera har fått EU-bygget att vackla. Men att Europatanken, trots allt, är långt ifrån död visar en ny utställning på Fondation Cartier Paris. Här deltar 21 konstnärer och kreatörer från 16 europeiska länder i utställningen ”Metamorphoses – Jeunes artistes en Europe” (Metamorfoser – unga konstnärer i Europa). Konsten är visserligen inte helt gränslös, men den hyllar varken passkontroller eller gränspoliser.

Ett nyckelord i utställningen är återbruk, och det som återbrukas och fogas samman till heteroklitiska, ibland barocka, assemblage är allt från material och objekt till stilar och epoker. Tiden är inte linjär och framåtriktad, utan veckad eller cirkulär. Dåtid och nutid samexisterar.

Kostas Lambridis, ”The elemental cabinet”, 2017. Installationsvy på Fondation Cartier.
Kostas Lambridis, ”The elemental cabinet”, 2017. Installationsvy på Fondation Cartier. Foto: Tibaut Voisin
Annons
Annons

Marion Verboom, ”Achronies”, 2017. Installationsvy på Fondation Cartier.

Foto: Luc Boegly Bild 1 av 1

Den samtida kulturen är en re-kultur där postproduktiva metoder dominerar, vilket innebär att kultur inte skapas från ursprungliga råmaterial. Istället utgår man från redan existerande ting och företeelser: konsumtionsprylar, loggor, låtar, texter, kläder, foton och filmer. Man omtolkar, omkodar, omformar, remixar, omklipper, omläser, ympar och reprogrammerar. Många av konstnärerna framstår som en sorts arkeologer eller antropologer i den egna kulturen, den historiska såväl som den nutida.

Ett annat nyckelord i utställningen är hybridisering. Och det som hybridiseras är både genrer, stilar, identiteter, uttryck och material. Gränserna mellan skulptur, måleri, mode och design är flytande eller upplösta. Högt och lågt blandas och sätts samman till icke-hierarkiska strukturer.

En deltagare som i sina verk förkroppsligar samtliga dessa tendenser är greken Kostas Lambridis (född 1988). I hans barocka assemblage samexisterar gammalt och nytt, blåst glas, träbitar, möbelfragment, intarsia, 3D-printade former, plastbackar och betongelement. HansThe elemental daybedär en soffskulptur som återbrukar så disparata material som trä, läder, tyg, metall och plast. Ett av soffans ben utgörs av en gjuten, förgylld människofot. Resultatet är märkligt nog inte kitschigt, utan visuellt slagkraftigt.

Marion Verboom, ”Achronies”, 2017. Installationsvy på Fondation Cartier.
Marion Verboom, ”Achronies”, 2017. Installationsvy på Fondation Cartier. Foto: Luc Boegly
Annons
Annons

Nika Kutateladze, ”Abandoned house from Guria”, 2019. Installationsvy på Fondation Cartier.

Foto: Fondation Cartier pour l’Art Contemporain Bild 1 av 1

Återbruk och hybridisering utmärker också holländskan Hendrickje Schimmels (född 1990), fransyskan Marion Verbooms (född 1983) och georgiern Nika Kutateladzes (född 1989) arbeten. Schimmel, som ser sig som ”en hyresgäst i kulturen”, sammanfogar sneakers, jackor, ryggsäckar och bärremmar – hittade på gatan eller i second-hand butiker – till suggestiva textilskulpturer. Verboom återbrukar förhistoriska, antikt egyptiska, gotiska och modernt abstrakta former i sina gjutna kolonnfragment som hon staplar ovanpå varandra. Både geografiska och tidsmässigt linjära strukturer bryts effektivt upp i hennes konst. Kutateladze återanvänder ett gammalt grått och förfallet trähus från sin georgiska hemby. Huset har demonterats och fraktats till Paris, där det i mötet med Jean Nouvels abstrakta supermoderna glasfasad åstadkommer en enorm visuell krock. Två Europa i samma rum. 

Nika Kutateladze, ”Abandoned house from Guria”, 2019. Installationsvy på Fondation Cartier.
Nika Kutateladze, ”Abandoned house from Guria”, 2019. Installationsvy på Fondation Cartier. Foto: Fondation Cartier pour l’Art Contemporain

Även måleriet präglas av postproduktiva förhållningssätt. Engelsmannen Charlie Billingham (född 1984) hämtar sina former från figurteckningar, karikatyrer, tryck och gravyrer typiska för det sena 1700-talets England. Men han deformerar, bearbetar och förstorar dem i sina ”teckningsmålningar”, vilka han presenterar mot en fond bestående av en handtryckt, repetitiv tapet.

Annons
Annons

John Skoog, Stillbild ur filmen ”Federsee”, 2013.

Foto: Fondation Cartier pour l’Art Contemporain Bild 1 av 1

Två svenska konstnärer deltar. Lap-See Lam (född 1990) och John Skoog (född 1985). Bägge arbetar med video. IMother’s tongue”, som Lam gjort tillsammans med regissören Wingyee Wu, tar hon oss med på en fascinerande familjeodyssé, där kinakrogen fungerar som nav i en fiktiv, men verklighetsbaserad berättelse (Lams mormor drev en av de första kinakrogarna i Stockholm). Språkförbistring mellan generationer, kinesisk diaspora, svenskhet och matkultur står i centrum för detta verk som tilldelades Maria Bonnier Dahlins stiftelses stipendium 2017.

John Skoogs filmFederseehandlar om vårfesten Fasnet i tyska delstaten Baden-Würtemberg, där vårens ankomst firas genom att festdeltagarna – utklädda i groteska djurmasker – jagar iväg vinterns demoner. Skoogs film är en blandning mellan dokumentär och poetisk rekonstruktion av en medeltida ritual. Genom denna och andra liknande ritualer fås det gamla Europa att leva kvar i det nya.

John Skoog, Stillbild ur filmen ”Federsee”, 2013.
John Skoog, Stillbild ur filmen ”Federsee”, 2013. Foto: Fondation Cartier pour l’Art Contemporain
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons