Annons

TrolldryckenEvig kärlek präglar Dijkstras farväl

 Peter Dijkstra säger adjö till Radiokören med att dirigera ”Trolldrycken”.
Peter Dijkstra säger adjö till Radiokören med att dirigera ”Trolldrycken”. Foto: Mikael Grönberg

Holländaren Peter Dijkstra som sedan 2007 varit Radiokörens chefsdirigent lämnar sin post med att dirigera Frank Martins ”Le vin herbé” (Trolldrycken), ett profant oratorium från 1938–1941 över Tristanlegenden. Verket tillhör Dijkstras favoriter, han leder det med invand säkerhet, ledigt och precist utan att dominera.

Under strecket
Publicerad

Johanna Winkel är sagolik som Isolde. Här med Marcel Reijans och Peter Dijkstra.

Foto: Mikael Grönberg Bild 1 av 1

Johanna Winkel är sagolik som Isolde. Här med Marcel Reijans och Peter Dijkstra.

Foto: Mikael Grönberg Bild 1 av 1

Trolldrycken

Genre
Konsert
Medverkande
Radiokören, stråkar ur Radiosymfonikerna, Johanna Winkel, sopran, Marcel Reijans, tenor, Malin Broman, violin, Love Derwinger, piano.
Var
Berwaldhallen

Dirigent: Peter Dijkstra.

Jämfört med Wagners opera ”Tristan och Isolde”, är det ett intimt verk med en orkester bestående av sju stråkar och piano. Liksom i ett antikt drama är kören berättare. Även solister lösryckta ur kören för handlingen framåt. Några körsångare har också smärre roller som Brangäne, Kung Marke och Isolde med de vita händerna. Men de solistiska huvudpartierna innehas självfallet av Isolde den Blonda och Tristan. Det konsertanta verket kan enligt Martin även ges i scenisk version.

”Trolldrycken” bygger på tre kapitel ur Joseph Bédiers ”Le Roman de Tristan et Iseut” (1900), där Bédier ger sin version av den samlade medeltida Tristan-traditionen. Den nyanserade enkelheten i ”Le vin herbé” skiljer sig avsevärt från det musikaliska flödet i Wagners Schopenhauer-influerade opera med dess tunga orkestersats.

Martin utvecklade i oratoriet en musikalisk stil där han kombinerade tolvtonsserier med dur-moll tonalitet. Denna blandning mellan seriellt och tonalt skulle återkomma i flera av hans senare oratorier och orkesterverk.

Johanna Winkel är sagolik som Isolde. Här med Marcel Reijans och Peter Dijkstra.
Johanna Winkel är sagolik som Isolde. Här med Marcel Reijans och Peter Dijkstra. Foto: Mikael Grönberg
Annons
Annons

”Le vin herbé” river kanske inte upp känslorna på samma sätt som Wagners ”Tristan och Isolde”. I stället är stycket poetiskt, expressivt och gripande. Dock finns högdramatiska avsnitt som när Isolde den Blonda blir utom sig, då det skepp som ska föra henne till Bretagne och den dödligt sårade Tristan ideligen blir sinkat av storm omväxlande med stiltje. Här gjorde den tyska sopranen Johanna Winkel en sagolikt stark tolkning av känslorna hos den förtvivlade kvinnan. Vilken sång, kvällens solistiska höjdpunkt!

Efter det att Tristan druckit av kärleksdrycken känner han det som om en törnbuske stuckit sina rötter i hans hjärteblod och med starka klängen bundit samman Isoldes sköna kropp med hans. Denna underbara symbol för evig kärlek återkommer när en björnbärsbuske med doftande blommor växer över från hans grav till Isoldes. Omöjlig att utrota blir den fridlyst av Kung Marke.
Det mycket fina framförandet av ”Le vin herbé” blev en värdig avslutning på Peter Dijkstras långa, fruktbärande samarbete med Radiokören.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons