Annons

Jani Pirttisalo Sallinen:Turboevolution – rakt in i en brännhet fråga

Miljarder år av evolution för enzymer har krympt ner till veckor av evolutionssprång. Nu kan enzymerna bemästras så att de får en positiv inverkan på klimatet.

Men klarar vi av att utnyttja den snabba utvecklingen – och är vi ens intresserade?

Under strecket
Publicerad

Professor Sara Snogerup Linse säger att slumpen varit avgörande för att få evolutionen att ta språng framåt.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1
Efter reklamen visas:
De får Nobelpriset för att ha snabbat på evulotionen

Den centrala nyheten kring årets Nobelpris i kemi handlar om att styra den ofattbara kraften i evolutionen. I eoner har naturen skött detta själv, från livets allra första signaturer fram till människan, som i tiotusentals år påverkat genpoolerna i allt från växtlighet till djur.

Det räcker att titta på det myller av hundraser som strosar omkring i våra samhällen för att se vår påverkan. Men även planeten har fått känna på vår närvaro, något som är värt att uppmärksamma i och med årets pris inom kemi.

Frances H. Arnold från USA får halva priset för att ha styrt enzymers evolution och George P. Smith och Sir Gregory P. Winter får dela på den andra halvan, för att ha påverkat virus så att nya proteiner utvecklas.

Det handlar förstås om mer än att få hundraser att para sig i årets Nobelpris. Utmaningarna vi kan ta oss an är långt större.

Frances H. Arnold är den femte kvinnan av 168 individer som tilldelats priset inom kemi (2,9% kvinnor har fått priset inom fältet).

Arnold har utnyttjat slumpen för att få enzymerna att utvecklas snabbare. Egentligen precis det som sker i naturens naturliga urval, bara att det tar betydligt längre tid. Slumpen visar vägen; det här fungerar, det här är mindre bra, det här fungerar inte alls.

Annons
Annons

Professor Sara Snogerup Linse säger att slumpen varit avgörande för att få evolutionen att ta språng framåt.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1

Att förändra enzymer har tidigare gjorts; tillför X så sker Y. Men metoden har varit långsam. I kombinationen med slumpen gjorde Arnold processen långt effektivare.

”För riktad evolution av enzymer”, lyder Kungliga vetenskapsakademins motivering om Arnolds forskning.

– Det hon gjorde i början var att kombinera dessa kunskapsbaserade förändringar med slumpen, säger Sara Snogerup Linse, professor inom kemi på Lunds universitet och ledamot i nobelkommittén för kemi.

– Man har tagit den inneboende kraften i evolutionen för att testa slumpvisa kombinationer och varianter av enzymer, man har tagit processen till provrör och snabbat upp processerna, så att man kan göra evolution på veckor och år istället för miljontals år, säger Sara Snogerup Linse.

Det i sin tur har lett till biobränslen, läkemedel, effektivare screening av hjärnan, det kommer att ge en renare kemiindustri och ge färre biprodukter när enzymerna genomgår denna turboevolution.

Mitt i allt detta så är det lätt att glömma bort att människan är underkastad evolutionen. Det är trots allt evolutionen i sig som lett människan att kunna ta sig an evolutionen, fått den att accelerera och att hitta nya kreativa vägar.
Evolutionen kan alltså sägas ha hittat en väg att snabba på processen, genom människan.

Professor Sara Snogerup Linse säger att slumpen varit avgörande för att få evolutionen att ta språng framåt.
Professor Sara Snogerup Linse säger att slumpen varit avgörande för att få evolutionen att ta språng framåt. Foto: Tomas Oneborg
Annons
Annons

Vad nästa milstolpe blir i denna hisnande naturens plan återstår att se. Men kanske är nästa stora fas den som redan pågår – att få människan att utvecklas ytterligare som art. Vi lever längre, vi kontrollerar vår arvsmassa, kanske kan vi rent av få vår hjärna att bli ännu bättre på kortare tid, precis som datorer under några årtionden revolutionerat våra samhällen.

Eller så kanske artificiell intelligens är efterföljaren om vi blickar framåt 100 år, med allt vad det innebär. Oavsett vägen, så är det evolutionen, naturen själv, som sett till att detta kunnat ske.

Men var ska vi utvecklas? I en översvämmad stad blir det svårt.

Människans del i evolutionen är förstås av högsta betydelse, än mer när vi nu kan skynda på den i labbmiljö.

Vi är en art som sätter ett mätbart dystert klimatavtryck på planeten.
I dessa eoner av tid som evolutionen verkat så har globala undergångar kommit och gått, då spelar dessa små evolutionära språng i labbet föga roll.

Frågan är om vi som art klarar av att utnyttja momentum i dessa språng, i en positiv riktning. Var vi än tar vägen så fortsätter evolutionen med långsamma bestämda steg.

Missar vi den här chansen får vi kanske en ny. Om några miljoner år.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons