Annons

Ex-minister: Obefogad kritik av januariavtalet

Statsministern med nyutsedda ministrar vid riksmötets öppnande i september.
Statsministern med nyutsedda ministrar vid riksmötets öppnande i september. Foto: Patrik Österberg/TT

De ökade klyftorna i samhället måste hanteras. Men det sker knappast med svepande kritik mot den blocköverskridande överenskommelsen, skriver tidigare ministern Jan Nygren (S) i en replik.

Under strecket
Publicerad

REPLIK | SOCIALDEMOKRATIN

Kritik mot den så kallade januariöverenskommelsen poppar nu upp lite här och var i medierna. Senast fredagen den 8 nov på SvD:s debattsida. Ett antal s-veteraner med facklig bakgrund skriver i inledningen att ”Sverigedemokraterna genom en skrupelfri exploatering av missnöjet med januariuppgörelsen, där Socialdemokraterna fått vika ner sig i klassiska rättvisefrågor, vunnit gehör och gjort intrång i de djupa LO-leden.”

Vad då vika ner sig? De fyra partier som ingått överenskommelsen har faktiskt insett att det som händer i USA, i Ungern, i Polen och i Sverige (nu senast i Sölvesborg) inte är fiktion eller en dålig dokusåpa utan att det faktiskt händer.

Den blocköverskridande uppgörelsen innebär en god möjlighet att möta hoten mot grundläggande demokratiska värderingar. Motivet för uppgörelsen är större än enskilda politiska sakfrågor. Med tanke på det som sker runt om oss, måste detta anses mycket hedervärt av de inblandade partierna.

Hur är det då med kritiken mot överenskommelsen? Den tar oftast fasta på tre av de 73 punkterna, nämligen avskaffandet av värnskatten, las och hyresfrågan. Den socialdemokrat som noga läst hela överenskommelsen och tänker efter, bör rimligen komma till slutsatsen att det mesta av den högljudda kritiken mot innehållet i programmet är obefogad.

Annons
Annons

Värnskatten, som infördes 1994, var aldrig avsedd att vara för evigt. Den skulle avskaffas när den ekonomiska krisen bedömdes hanterad. Så blev det inte och nu har den blivit en symbolfråga. Men sanningen är ju att värnskatten i dag inte nämnvärt bidrar till att minska klyftorna eller göra skattesystemet mer rättvist. De flesta ekonomer menar att den i dag kostar mer den ger. Enligt regeringens egen pm som ligger till grund för beslutet, innebär avskaffandet ett tapp för statskassan på lite drygt 6 miljarder kronor per år. Samtidigt vet vi att underskotten i välfärdssystemen kommer att uppgå till 90 miljarder kronor 2026 om inget görs. I det perspektivet inser varje tänkande människa att det är andra insatser som behövs än att slåss för en skatt som trots de 6 miljarderna sannolikt är en förlustaffär när man ser på effekten av arbetade timmar med mera. Det är obegripligt att kritikerna inte upptäckt punkt 4 i programmet där det föreslås att en omfattande skattereform ska genomföras. I den följande texten kan man läsa att denna reform bland annat ska öka sysselsättningen, sänka skatten på jobb och företagande, bidra till att klimat- och miljömål nås, stärka Sveriges konkurrenskraft, utjämna dagens växande ekonomiska klyftor och långsiktigt trygga välfärden. En diskussion om hur det socialdemokratiska partiet ska förvalta denna möjlighet att verkligen göra något åt skattesystemet, borde vara angelägnare än att bevara värnskatten. Kritikerna silar mygg och sväljer kameler.

De ökade klyftorna i samhället är ett allvarligt problem som måste lösas. Så långt har kritikerna rätt. Men det sker knappast med svepande kritik mot den blocköverskridande överenskommelsen och sannerligen inte genom att så mycket kraft fokuseras på att värnskatten ska bevaras.

Och det kan knappast vara så att lagen om anställningsskydd, som tillkom 1982, för evigt ska se likadan ut. Kravet på socialdemokratin borde vara att det är den som ska diskutera rimliga anpassningar till den nya tid vi lever i och inte bara att partiet ska försvara det som nu är. Samma sak gäller hyresregleringen. Den har sina förtjänster, men också negativa effekter. De nyare utkantsområdenas subventioner av hyrorna i äldre hus i centrum är inte särskilt jämlik. En översyn är definitivt befogad.

Ett konstruktivt och offensivt hanterande av de möjligheter som överenskommelsen ger är både bättre och mer i linje med socialdemokratisk realpolitik än onyanserad slagordsmässig kritik av uppgörelsen. En stor risk med denna kritik är ju dessutom att den bara bekräftar den bild av socialdemokratin som samma kritiker menar leder till ökat stöd för SD. Dags för besinning, tack.

Jan Nygren
tidigare statssekreterare och samordningsminister (S)

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons