Annons

Girls will be girls. Klä upp sig, klä ut sig och våga agera annorlundaAtt bli av med patriarkatet kommer göra ont

Emer O'Toole.
Emer O'Toole. Foto: Helen Gilbert

Gå ut med orakade ben – hur många kvinnor vågar det? I ”Girls will be girls” sätter teatervetaren Emer O’Toole könsrollerna på spel – genom att raka huvudet, vaxa underlivet och visa upp sin håriga kropp... Sebastian Lönnlöv har läst en bok som använder humor för att förklara queerteori för en bred publik.

Under strecket
Publicerad

Emer O'Toole.

Foto: Christine Olsson/TTBild 1 av 1

Girls will be girls. Klä upp sig, klä ut sig och våga agera annorlunda

Författare
Emer O'Toole
Genre
Sakprosa
Förlag
Ordfront
ISBN
9789170378140

Övers: Johanna Svartström 302 s.

Feministiska böcker som riktar sig till en bred publik har de senare åren attraherat läsare både i den anglosaxiska världen och i Sverige. Skribenter som Caitlin Moran, Roxane Gay, Lena Dunham, Rebecca Solnit och Chimamanda Ngozi Adichie har utifrån olika vinklar givit liv åt feminismens grundtankar. Till skaran sällar sig nu Emer O’Toole, som tillför en dimension genom att utgå från det ämne hon har doktorerat i: teatervetenskap.

O’Toole tar avstamp i Judith Butlers begrepp performativitet, men ser queerteori som en fråga om livsstil snarare än filosofi. Hur spelar vi olika roller i vår vardag? Hur kan vi aktivt bryta mot manuset, det vi förväntas säga eller göra i en viss situation, och ändra handlingen i den pjäs som är livet?

Det kommer inte att vara lätt, om vi får tro O’Toole. Vi agerar som vi gör utifrån intrikata band av kärlek, vana och lojalitet. Förändringen, att bli av med patriarkatet, kommer att göra ont, för alla inblandade. Men alternativet är ”som att bli hungrig på väg till en tjusig bankett och mosa i sig Doritos från en gammal påse man hittat under passagerarsätet”.

Annons
Annons

Emer O'Toole.

Foto: Christine Olsson/TTBild 1 av 1

Författarens egna experiment redovisas i boken. Hon har slutat raka sitt kroppshår, rakat bort sitt huvudhår, vaxat underlivet och klätt sig på olika sätt – bland annat gått ut på krogen som ”man”. Dessa handgripliga exempel tydliggör hur könsroller är fast rotade i allas medvetande – och samtidigt sköra. Minsta avvikelse ändrar allt. Med rakad skalle tolkas hon som aggressiv och labil. När hon framträder i tv med orakade armhålor gör hon viral skandal. Men efter att ha lagt ner otaliga timmar på sminkning och vaxning ses hon som ”naturlig”.

Hon minns i boken tidigare faser i livet, då hon glatt gått in i en traditionell kvinnoroll och sagt att hon inte känner sig förtryckt. Då har hon mötts av allmän uppskattning. Men när hon på familjemiddagen föreslår att även männen ska diska blir det så dålig stämning att hon måste gå därifrån.

Allra starkast är dock delarna om internaliserad skam, som gör att författaren inte ens överväger en anmälan när dåligt sex glider över i våldtäkt. Men också att det tar tre år efter det att hon slutat raka benen innan hon vågar gå hemifrån i shorts.

Emer O'Toole.
Emer O'Toole. Foto: Christine Olsson/TT

Stilmässigt är ”Girls will be girls” akademiskt färgad, men teorierna tas ner på jorden med humor och lekar. O’Toole förklarar på ett lättbegripligt sätt postmodernism, biologi kontra kultur och konflikten mellan å ena sidan struktur, å andra sidan aktörskap, och argumenterar effektivt för sin syn på genus som föränderligt. Hon brevväxlar med den döde sociologen Pierre Bourdieu och låter honom förklara sitt begrepp habitus – på en skriftlig imitation av fransk brytning. Och hon reser i tiden för att gräla med Aristoteles.

”Girls will be girls” är en tämligen fräsch och ofta väldigt rolig bok, men det finns saker här som skaver. Emer O’Toole verkar utgå från att alla som läser hennes bok är tjejer eller kvinnor, som om inte killar och män också behöver förstå feminism. Och när hon skriver om transpersoner och funktionshinder försöker hon framstå som att hon har koll, vilket gör det faktum att hon inte har det ännu tråkigare.

Men märkligast av allt är att hon totalt underkänner hela idén om sexuell läggning, eftersom kön är en social konstruktion, men ändå avslutar sin bok med meningen ”tjejer kan förändra världen genom att förändra sitt sätt att vara tjejer”.

Efter nästan 300 sidor queerteoretiskt tänkande, och dissande av identitetsbildningar som utgår från genus, kortsluts plötsligt logiken med ett snabbt hopp från Butlers tankar om att ”göra kön” till frasen ”vara tjejer”. Och varför ska inte även killar förändra världen genom att ändra sitt sätt att vara killar? Det känns inte helt rätt för 2016.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons