Annons

Expert: ”Dubbelt farligt” när politiker rör sig i gråzonen

Senaste tiden har flera riksdagspolitiker ifrågasatts för att de tagit ut bidrag för bostäder i hemkommunerna, trots att de bott med sin familj i Stockholm.

Upplägget kan vara klandervärt även om det tillåts av riksdagens regler, menar korruptionsexperterna Bo Rothstein och Louise Brown.

– Det är ett sätt att mjölka systemet, säger Louise Brown till SvD.

Publicerad
Erik Bengtzboe (M), Robert Hannah (L) och Elisabeth Svantesson (M).
Erik Bengtzboe (M), Robert Hannah (L) och Elisabeth Svantesson (M). Foto: TT och SvD

I förra veckan tvingades Moderaternas arbetsmarknadspolitiske talesperson Erik Bengtzboe lämna sin riksdagsplats efter att Aftonbladet avslöjat att han varit skriven hemma hos sin mamma, samtidigt som han bodde med sin familj i Stockholm.

Avslöjandet följdes i veckan upp med fler nyheter om politiker som med liknande upplägg fått ut bidrag för dubbelt boende, bland annat Elisabeth Svantesson (M) som under en tid var skriven i ett fritidshus i Nora.

Man är vald för att agera så att väljarna uppfattar vederbörande som värd att hysa förtroende för

Annons

Flera av politikerna, däribland Svantesson, har försvarat sig med att de följer riksdagens regler. Men det räcker inte nödvändigtvis, säger Bo Rothstein, professor i statskunskap och expert på korruption.

– Politiker kallades förr i allmänhet för "förtroendevalda" och det begreppet avspeglar rätt väl vad uppdraget handlar om. Man är vald för att agera så att väljarna uppfattar vederbörande som värd att hysa förtroende för, säger han.

Inte heller Louise Brown, korruptionsrevisor och fram till nyligen ordförande för Transparency International i Sverige, menar att det räcker.

– Jag tycker inte att det är svårt. När man som höginkomsttagare och publik profil skriver sig på till exempel en sommarbostad så anser inte jag att finns något utrymme för att analysera i någon större grad, utan det pekar på ett förfarande för att mjölka systemet, säger hon.

Det finns många slags handlingar som inte är olagliga men som bör betraktas som korruption.

Louise Brown tvekar inför att kalla beteendet för möjliga fall av ”korruption”, utan menar att att det snarare kan handla om ett slags missbruk av ställning. Men Bo Rothstein påpekar att en ofta förekommande definition av vad som skall räknas som korrupt är då någon missbrukar sitt offentliga uppdrag för privat vinning.

– Inom korruptionsforskningen har man börjat använda begreppen ”legal corruption” alternativt ”institutional corruption” för att just peka på att det finns många slags handlingar som inte är olagliga men som bör betraktas som korruption, säger han.

Rothstein menar att det är ”dubbelt farligt” när politiker rör sig i gråzonen för vad som anses moraliskt acceptabelt.

– Dels fräter de ner förtroendet för demokratins centrala institutioner, och är därmed en grogrund för anti-demokratiska och populistiska rörelser. Dels fräter de också ner den sociala tilliten, det vill säga den grundläggande samhällssolidariteten, säger Bo Rothstein.

Nu gäller det, menar Louise Brown, för politikerna själva och andra ansvariga att hantera situationen.

– Vi får inte hamna i ett läge där att våra förtroendevalda blir "misstroendevalda". Det påverkar den sociala tilliten negativt, vilket är kärnproblemet. Folk i gemen väljer att bete sig likadant, det finns tillräckligt med forskning och bevis på det, säger hon.

Riksdagens talman Andreas Norlén har i en kommentar till DN sagt att ersättningar för resa och boende tjänar ett syfte i att göra det möjligt för riksdagsledamöter att utöva sitt uppdrag på ett ändamålsenligt sätt – men också att systemet kan behöva ses över.

”Jag överväger om det finns behov av att se över ersättningsreglerna”, skriver han.

Annons
Annons

Erik Bengtzboe (M), Robert Hannah (L) och Elisabeth Svantesson (M).

Foto: TT och SvD Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons