Annons

Expert: Lång väg kvar till regeringens klimatmål

Greta Thunberg utanför riksdagen i augusti förra året.
Greta Thunberg utanför riksdagen i augusti förra året. Foto: Michael Campanella/Eyevine/TT

Greta Thunberg lär få strejka länge utanför riksdagen om kravet är att vi ska följa Parisavtalet. Med rådande politik missar vi målet med 31–47 miljoner ton koldioxid. Ändå är Sverige bäst i den globala klassen vad det gäller klimatarbetet.

Under strecket
Publicerad

Inför klimatmötet i New York var statsminister Stefan Löfven optimistisk och stolt över Sveriges ambitiösa utsläppsmål. Till 2045 ska Sverige ha ett nettoutsläpp på noll, beslutade riksdagen 2017.

– Vi behöver göra mer, det är ingen tvekan om det. Samtidigt är det så att den regering jag leder har gjort den största satsningen på klimatomställning någonsin, sade han till Aftonbladet.

Men hur bra går egentligen omställningen?

Väldigt bra, om man jämför globalt. Enligt Climate change performance index är Sverige bäst i världen på att få ner sina utsläpp av växthusgaser.

Men desto sämre i förhållande till själva målen. Med rådande politik kommer Sverige inte alls att klara av vad riksdagen har beslutat.

– Med den politik som förs i dag är gapet mellan målet och prognosen väldigt stort. Mellan 31 och 47 miljoner ton växthusgaser, säger Jonas Allerup, klimatanalytiker på Naturvårdsverket.

Sedan 2014 har Sveriges utsläpp minskat med mindre än 1 procent per år, och för att nettoutsläppens ska vara noll 2045 behöver de minska med 5 till 8 procent årligen i genomsnitt.

Annons
Annons

Greta Thunbergs ursprungliga mål med sin klimatstrejk var att Sverige ska följa Parisavtalet – och hon lär alltså få sitta kvar utanför riksdagen ett långt tag till.

Var sker då alla utsläpp – och hur kan de minska?

Sveriges släppte sammanlagt ut 52,7 miljoner ton koldioxid 2017. En tredjedel kommer från industrin, en tredjedel från inrikestransporter och resten från bland annat eltillverkning, uppvärmning och jordbruk.

Målet är att utsläppen från transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030. Men utsläppen minskar inte tillräckligt snabbt.

– Vi kör mer och mer bil. Vi har en hel del styrmedel som biobränslen och regeringens miljöbilspremie, bonus malus. Men i och med att transporterna i samhället ökar så pass mycket så sker inte den minskningen som behövs, säger Jonas Allerup.

Sektorn är det område där svenska politiker har störst möjlighet att påverka, enligt Jonas Allerup. Strategin för att minska utsläppen från inrikestransporterna står på tre ben: reduktionsplikten, elektrifiering och ett transporteffektivt samhälle.

Klimatpolitiska rådet är det expertorgan som utvärderar om regeringens politik är förenlig med klimatmålen. De menar att större satsningar på elbilar och minskat bilåkande i storstäderna behövs.

– Infrastrukturplaneringen länge utgått från prognoser om ökad trafik, när vi i stället borde utgå från klimatmålen. Om man tänker att trafiken ska öka så bygger man fler vägar, och så ökar trafiken, säger Hanna Brolinson, utredare på Klimatpolitiska rådet, och fortsätter:

– Det finns framför allt potential i städerna. Där kan många resor bytas ut till cykel och kollektivtrafik.

Nu ligger för stort fokus på biodrivmedel, menar hon. Planen är att runt 30 procent av utsläppsminskningen inom sektorn ska nås på det viset.

– Det kommer att bli allt större efterfrågan på hållbara biodrivmedel i framtiden, om fler länder och sektorer tänker på samma sätt. Så det finns en risk med att förlita sig för tungt på det.

Den andra stora utsläppssektorn, industrin, är mer beroende av tekniska innovationer och EU:s system för handel med utsläppsrätter, enligt Jonas Allerup.

– Tanken med systemet är att utsläppen ska minska för hela Europas industri. Men vi vet redan att priset på rättigheterna inte är tillräckligt högt för att de svenska klimatmålen ska nås.

Lejonparten av svensk industris utsläpp kommer från cementfabriker och masugnar. Det finns stora förhoppningar på att ny teknik ska reducera industrins fossilenergiberoende. Ett exempel är Hybrit, ett projekt för att ersätta kol med vätgas i ståltillverkningen, som delvis finansieras av staten.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons