Annons

Expert: Barnens sparbeteende medfött

Barnets personlighet – den största förklaringen till dess sparbeteende, enligt psykologen.
Barnets personlighet – den största förklaringen till dess sparbeteende, enligt psykologen. Foto: Gustav Sjöholm/TT

Barns personlighet är avgörande för hur deras sparbeteende ter sig. Men det finns sätt att guida dem rätt, enligt psykologen Per Höglund.

Under strecket
Publicerad

Per Höglund, leg psykolog.

Foto: Ulrika Bergfors Bild 1 av 2

Enligt experten bör man trösta om barnets sparande inte går som tänkt.

Foto: Thomas Molén Bild 2 av 2

Det ena barnet lyckas fylla spargrisen med nya slantar vecka efter vecka, medan det andra ständigt gör av med pengarna på godis och glass.

Det hela är ingen slump, heller inte skillnad i uppfostran – i alla fall inte enbart. Enligt psykologen Per Höglund, som har lång erfarenhet av barn- och ungdomspsykiatri, är det främst barnens unika personlighetsdrag som påverkar deras sparbeteenden.

Faktum är att ny forskning visar att genetik spelar en betydligt större roll för hur vi klarar av sparande och pengar, än vi tidigare trott.

– Ett barns temperament går att se från dag ett och det är en viktig faktor som kommer att avgöra hur vi agerar i olika situationer, både som barn och senare i livet, säger Per Höglund.

Han menar att ett barn som till exempel är impulsivt, har större behov att tillgodose sina behov direkt.

Per Höglund refererar till det klassiska marshmallowtestet, en studie från 70-talet med fyraåringar. Barnen placerades ensamma i ett rum framför en marshmallow med instruktionen att de, om de inte åt upp godiset, skulle få ytterligare en när försöksledaren kom tillbaka. Vissa barn hade en förmåga att vänta för att få fler godisar, andra åt upp sin marshmallow direkt.

Annons
Annons

Per Höglund, leg psykolog.

Foto: Ulrika Bergfors Bild 1 av 1

Barn som har lättare för att spara får mer beröm än barn som slösar.

Men Per Höglund poängterar att även om genetik har stor betydelse så har vårt föräldraskap och miljön runt omkring barnet också ett finger med i spelet.

Ett barns genetik kan till exempel undermedvetet styra hur vi uppfostrar våra barn, och det finns flera saker vi kan tänka på för att underlätta för barnet.

– När det är lätt att uppfostra ett barn känner vi oss som bra föräldrar, till skillnad från när ett barn inte gör som vi säger, då vi känner oss misslyckade, skäller på barnet och konflikter uppstår.

Per Höglund, leg psykolog.
Per Höglund, leg psykolog. Foto: Ulrika Bergfors

Per Höglund berättar att man brukar prata om lätta barn som kan anpassa sig och svåra barn som har det tufft med mönster och rutiner. ”Lätta” barn får oftare positiv feedback från sin omgivning, än barn som har det svårt med mattider, nattning och så vidare.

– Här finns det ett samband med pengar och sparande. Barn som har lättare för att spara får mer beröm än barn som slösar.

Men man kan ge barnet en bra ekonomisk grund genom att finnas där som ett stöd och att försöka att involvera barnet i pengar och sparande tidigt, till exempel genom veckopeng.

Men om barnet inte lyckas spara pengarna utan bränner dem på godis så är det viktigt att komma ihåg att trösta – inte skälla.

Annons
Annons

Enligt experten bör man trösta om barnets sparande inte går som tänkt.

Foto: Thomas Molén Bild 1 av 1

– Människan är skapt för att misslyckas och sedan ställa sig upp och kämpa vidare. Men då behövs kramen för att orka vidare, säger han.

Det är också bra att försöka förklara vad som kommer att hända om barnet gör av med pengarna direkt, till exempel att barnet inte kommer att kunna köpa den där cykeln. Eller omvänt – måla upp en bild av vad ett sparande kan ge.

En undervisande uppfostran hjälper barnet att förstå orsak och verkan vilket ökar deras egendriv, menar Höglund.

Enligt experten bör man trösta om barnets sparande inte går som tänkt.
Enligt experten bör man trösta om barnets sparande inte går som tänkt. Foto: Thomas Molén

Att bara bestraffa utan att förklara när det blir fel, brukar benämnas auktoritärt föräldraskap, förklarar Per Höglund. Risken med det är att barnet inte blir en självtänkande individ.

– Det behöver finnas ett resonerande kring varför regeln finns, till exempel för att något är farligt för barnet, eller bra.

Enligt Per Höglund används den resonerande varianten av uppfostran mycket i Norden. Forskning visar att vårt sätt att fostra barn här, både av föräldrar och i skolan, leder till att våra barn i högre utsträckning tänker själva tidigare än barn i andra delar av världen.

Din uppgift är inte att förändra utan att möta just det barnets unika behov.

Per Höglund råder också föräldrar att sluta skuldbelägga sig själva. Vi kan – och ska – inte ta ansvar för allt. Han menar att föräldrar ofta tror att de är väldigt inflytelserika över sina barn, men att sanningen är att vi bara är med och styr till en viss del.

– Det finns betydligt fler parametrar som formar våra barn, till exempel biologi, kompisar, andra vuxna, internet och reklam. Din uppgift är inte att förändra, utan att möta just det barnets unika behov. På sätt och vis kan det vara ganska skönt för föräldrar att känna till att de inte ansvarar för allt.

Efter reklamen visas:
Expertens tips: Så sparar du till ditt barn
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons