Annons

Experten: Finns tumregel i möte med en sörjande

Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén

Hur bemöter man någon som mist en närstående? Uppförandekoden tar hjälp av psykologen och författaren Göran Gyllenswärd för att svara på den frågan.

Under strecket
Publicerad

Fråga: Jag ska på klassåterträff i vinter. En av mina gamla klasskamrater har relativt nyligen tragiskt nog mist en nära anhörig.

Hur bör man bemöta någon som hastigt förlorar en närstående, och hur lång tid efter bortgången bör man engagera sig i sitt bemötande?

Att säga att man är ledsen för det som hänt riskerar ju att riva upp gamla sår, samtidigt som det känns respektlöst att inte säga något alls. /J

Sofia Larsson: För många är förlusten av en närstående den största och mest smärtsamma upplevelsen de har i livet. Att då få känna sig sedd och ”hållen” av släkt, vänner, arbetskamrater och till och med ytligt bekanta, är något som jag tycker att vi ska värna om. Men visst kan det ibland kännas lite svårt att veta hur vi ska visa vårt deltagande, särskilt med människor som vi vanligtvis inte har så mycket kontakt med.

Min uppfattning är att folk generellt uppskattar att bli tillfrågade när något hänt.

Göran Gyllenswärd är leg psykolog och psykoterapeut. Han har skrivit flera böcker om sorg och sorgebearbetning och föreläser också om ämnet.

Annons
Annons

– Tumregeln är att vi inte ska undvika att nämna dödsfall. Att veta att folk vet, men inte säger någonting kan vara svårt att hantera för en sörjande. Jag träffar nästan varje vecka människor i sorg som blir så förvånade över att vissa blir helt tysta, de är jättebesvikna. Vi som arbetar med sorgebearbetning jobbar för att det ska blir mer öppet att prata om sorg, säger Göran Gyllenswärd.

Han rekommenderar att vi enkelt markerar att vi vet om vad som har hänt och att vi känner med personen.

– Det behöver inte vara svårare än att säga ”jag hörde att din bror dött, jag tänkte på dig, hur är det med dig?”. Sedan får man vara öppen för att personen kanske vill berätta mycket, eller ingenting alls.

Självklart finns alltid en risk att den sörjande inte vill eller kan prata. Men Göran Gyllenswärd tycker inte att vi ska låta bli att fråga på grund av rädsla för att bli avvisade.

– Då får man ta det, det är inte personligt. Men min absoluta uppfattning är att folk generellt uppskattar att bli tillfrågade när något hänt.

Många tror att man kan väcka en björn som sover. Men den sover inte.

Ett formellt deltagande, att skicka en blomma eller liknande, sker normalt i anslutning till dödsfallet. Men ett informellt deltagande har egentligen ingen tidsgräns.

– Det beror lite på hur nära man står. Har man varit väldigt nära, men kommit ifrån varandra i några år på grund av flytt, arbete och liknande, så är det inte konstigt att man plockar upp trådarna när man väl möts, säger Göran Gyllenswärd.

Han menar att vi ofta oroar oss i onödan för att samtalsämnet riskerar att riva upp sår.

– Många tror att man kan väcka en björn som sover. Men den sover inte, den finns där hela tiden.

Jag tycker absolut att du ska uttrycka ditt deltagande till din gamla klasskamrat. Det framgår inte av ditt mejl vilken typ av återträff det är, men om det är en lugn middag så fungerar det säkert att prata där. Om det är en stor baluns kanske det är en idé att höra av sig i förväg istället?

Det är också viktigt att påpeka att alla sörjer olika. Jag rådfrågade en vän som varit i en liknande situation som din klasskamrat. Min vän, som är ganska privat av sig, hade inte misstyckt om någon uttalade sitt deltagande, men var tydlig med att hon inte uppskattat följdfrågor i stil med ”Var ni nära?”. Hon betonade också att om hon inte hade varit redo för att folk skulle säga något, så hade hon helt enkelt inte gått på tillställningen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons