Annons

Experter: Avgörande att EU gör upp om brexit

Den brittiska regeringen har till slut presenterat ett seriöst förslag om landets framtida relation med EU. I och med den brittiska regeringens vitbok är det nu upp till EU att ange vilken sorts relation den vill ha med sin granne – och undviker en ”icke-deal”. Det skriver fem europeiska experter knutna till den oberoende tankesmedjan Bruegel i Bryssel.

Under strecket
Publicerad

Storbritanniens brexit-förhandlare Dominic Raab när han välkomnades av EU:s brexit-förhandlare Michel Barnier inför ett möte i den 19 juli. Att britterna nu förklarat vad de vill är bra och EU bör arbeta för att verkligen åstadkomma en överenskommelse, skriver artikelförfattarna.

Bild 1 av 1

Storbritanniens brexit-förhandlare Dominic Raab när han välkomnades av EU:s brexit-förhandlare Michel Barnier inför ett möte i den 19 juli. Att britterna nu förklarat vad de vill är bra och EU bör arbeta för att verkligen åstadkomma en överenskommelse, skriver artikelförfattarna.

Bild 1 av 1
Storbritanniens brexit-förhandlare Dominic Raab när han välkomnades av EU:s brexit-förhandlare Michel Barnier inför ett möte i den 19 juli. Att britterna nu förklarat vad de vill är bra och EU bör arbeta för att verkligen åstadkomma en överenskommelse, skriver artikelförfattarna.
Storbritanniens brexit-förhandlare Dominic Raab när han välkomnades av EU:s brexit-förhandlare Michel Barnier inför ett möte i den 19 juli. Att britterna nu förklarat vad de vill är bra och EU bör arbeta för att verkligen åstadkomma en överenskommelse, skriver artikelförfattarna.

DEBATT | BREXIT

I juni 2016 röstade brittiska medborgare för att lämna EU. I två år har förhandlingarna om skilsmässans villkor utvecklats, men den centrala frågan om hur de framtida relationerna mellan EU och Storbritannien ska se ut är fortfarande oklar. Under samma tidsperiod har det globala geopolitiska landskapet förändrats på ett sätt som sannolikt ökar vikten av goda relationer på regional nivå.

I juli i år presenterade Storbritanniens regering äntligen ett seriöst förslag om landets framtida förbindelser med EU.

Innehållet i den brittiska regeringens vitbok bör utvärderas konstruktivt. För det första beskriver den vad Storbritannien vill och inte vill ha. För det andra syftar den till att ta hänsyn till politiska och juridiska hinder på båda sidor. För det tredje är den tillräckligt detaljerad för att möjliggöra konkreta diskussioner. Slutligen slår den fast att det ligger i båda parters intresse att bibehålla goda ekonomiska och säkerhetsmässiga relationer.

Annons
Annons

Beträffande varuhandeln kan det brittiska förslaget betraktas som ett modernt frihandelsavtal som ersätter ursprungsregler med ett nytt, mer komplext tullsamarbete och gemensamma regler för vissa varor. Även om många extremt komplicerade frågor behöver förhandlas om är detta förslag värt att utforskas ytterligare. Särskilt viktigt är att se till att förslaget fungerar tillräckligt väl för att förhindra ökade spänningar på den irländska ön. Dessutom skulle ett innovativt tullavtal kräva ett konsekvent genomförande: den senaste rapporten från EU:s bedrägeribekämpningsbyrå innehåller pinsamma bevis på tullbedrägeri i Storbritannien.

När det gäller tjänstehandeln är vitboken mindre tydlig. Å ena sidan klargör den att Storbritannien inte förväntar sig fullständig tillgång till den europeiska inre marknaden. Å andra sidan pekar den på behovet av ett nära samarbete med EU. Vad detta betyder i praktiken, samt vilka quid pro quos som skulle gälla, är inte klart. Vitboken innehåller principiella men otydliga och icke-bindande uttalanden om framtida regleringar i Storbritannien. Komplicerade förhandlingar är därför att vänta.

Beträffande arbetskraftsrörlighet måste EU bestämma sig för om man ska utesluta tillgång till EU:s inre marknad, även för endast ett begränsat antal produkter, om det inte är möjligt för arbetskraften att röra sig fritt. Läran om ”de fyra friheternas oskiljaktighet” (för varor, tjänster, kapital och arbetskraft) bygger inte på solida juridiska eller ekonomiska fundament, utan har legat som grund för politiska överenskommelser mellan de 27 medlemsländerna och är förankrad i fördrag med tredje land, inklusive Norge och Schweiz. Om EU skulle avvika från denna grundläggande princip kommer detta därför också att påverka EU:s förhållande med dessa två länder.

Annons
Annons

Vad gäller styrningen av den framtida relationen innebär vitboken en rad viktiga eftergifter. Den föreslår ett upplägg som innefattar politisk dialog och tekniskt kommittéförfarande, utan formell rätt för Storbritannien att rösta, samt erkänner att brittiska domstolar behöver beakta EU-domstolens rättspraxis. Båda aspekter lär bemötas med missnöje av vissa i Storbritannien. Faktum kvarstår dock att dessa förutsättningar är nödvändiga om Storbritannien ska kunna ges tillgång till vissa delar av den inre marknaden: marknadsintegration kräver anpassning av olika regelverk och EU är, och kommer tack vare sin relativa storlek även fortsättningsvis att vara, en starkare tillsynsmyndighet än Storbritannien.

Genom offentliggörandet av vitboken, som är baserad på mål snarare än minimikrav och är detaljerad och sofistikerad, lägger Storbritannien bollen hos EU. Hittills har EU inte gjort något liknande och Kommissionen har förståeligt drivit en hård linje så här långt. Kommissionen ville varken börja diskutera framtida relationer innan de grundläggande villkoren för skilsmässan var fastställda, eller visa sina kort innan Storbritannien hade klargjort vad landet skulle kunna gå med på. Det hade varit oklokt av de återstående 27 medlemsländerna att göra eftergifter när en kapplöpning mot allt mindre regleringar var möjlig och medan Storbritannien fortfarande var fast i interna diskussioner.

Storbritanniens vitbok kan bli en vändpunkt. För detta krävs dock att Storbritannien kan lösa sina interna dispyter och att ett avtal kan komma till stånd med tillräckligt parlamentarisk stöd. EU behöver å sin sida tänka långsiktigt när Unionen väljer vilken sorts relation den vill ha med sin granne.

Annons
Annons

Europa (som Storbritannien självklart kommer att förbli del av) befinner sig vid ett vägskäl. Vi står inför mycket större ekonomiska, diplomatiska och säkerhetsutmaningar än de flesta kunde föreställa sig för två år sedan. Vare sig president Putin, president Trump eller president Xi har någon särskild sympati eller välvilja mot oss. Det har inte president Erdogan heller. Det vore därför högst olägligt för Europa att skapa bekymmer för sig självt.

Hur bör då de 27 medlemsländernas ståndpunkt se ut? Vi tycker att de ska undvika att låsa sig fast vid rigida positioner och istället vara beredda att visa flexibilitet. Medlemsländerna kan inte låtsas som det finns några enkla färdiga lösningar för att skapa en välfungerande, långsiktig relation till Storbritannien. Istället bör de överväga följande åtgärder:

• Ge seriösa garantier för att genomföra och verkställa det föreslagna tullarrangemanget för varuhandel.
• Ge seriösa garantier för bestående ökad konvergens av regelverken.
• Skapa tydlighet kring hur EU-domstolens utslag bör tillämpas i frågor om funktionaliteten av integrerade marknader.
• Införa skyddsklausuler – inklusive en prövotid på till exempel tio år, som skulle göra det framtida avtalet reversibelt om Storbritannien bestämmer sig för att konkurrera med mindre regleringar.
• Acceptera ett ekonomiskt bidrag till EU:s budget som står i proportion till omfattningen på förhållandet.

Förhandlingarna om ett sådant avtal kommer sannolikt att utgöra en svår process och det är långt ifrån säkert att den kan slutföras under de kommande månaderna. Däremot borde det vara möjligt under hösten att komma överens om färdriktningen. En tvåårig övergångsperiod till slutet av 2020, under vilken Storbritannien stannar kvar i den inre marknaden och tullunionen, skulle göra det möjligt att förhandla fram ett framtida avtal som ligger i båda parternas långsiktiga och geostrategiska intresse.

Jean Pisani-Ferry
professor i ekonomi, tidigare chef för ekonomiska och strategiska sekretariatet under Emmanuel Macrons presidentvalskampanj
Norbert Röttgen
sedan 2014 ordförande i utskottet för utrikesfrågor i tyska riksdagen, tidigare miljöminister i Tyskland 2009–2012, för CDU
André Sapir
professor vid Université Libre de Bruxelles (ULB) och forskare vid London-baserade Center for Economic Policy Research
Paul Tucker
ordförande i Systemic Risk Council och knuten till Kennedy School of Government, Harvard University
Guntram B. Wolff
direktör för tankesmedjan Bruegel, forskar om Europas ekonomi och om finanspolitik

Fotnot: Tankesmedjan Bruegel i Bryssel är oberoende och specialiserad på ekonomi. Den grundades 2005, och dess uppdrag är att förbättra kvaliteten på den ekonomiska politiken genom faktabaserad forskning, analys och debatt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons