Annons
Är svenska högerextremister beredda att utföra dåd likande det i nyzeeländska Christchurch? ”Ska jag vara helt ärlig så tror jag faktiskt det”, säger Hans Brun, analytiker vid Försvarshögskolan.
Är svenska högerextremister beredda att utföra dåd likande det i nyzeeländska Christchurch? ”Ska jag vara helt ärlig så tror jag faktiskt det”, säger Hans Brun, analytiker vid Försvarshögskolan. Foto: Mark Baker/AP och Claudio Bresciani/TT

80 våldsbejakande extremister i svenska fängelser – snart släpps 30

Mitt i debatten om IS-återvändare inträffar ett högerextremistiskt terrordåd med 50 döda i Nya Zeeland. Samtidigt försöker man i Sverige förstå terrorns olika ansikten – och hur den ska angripas. Av 80 våldsbejakande extremister i svenska fängelser släpps 30 fria i år.

Uppdaterad
Publicerad

Vid fredagsbönen slår gärningsmannen till mot två moskéer i Christchurch, Nya Zeeland. Terroristen direktsänder på Facebook hur han dödar vuxna och barn.

50 människor berövas sina liv, lika många skadas.

Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern kallar dådet för en välplanerad terrorattack. Brenton Tarrant, en 28-årig australisk medborgare som beskrivs som högerextrem, har häktats misstänkt för mord.

I en lång text han publicerar innan attacken skriver han hur terrordådet på Drottninggatan i Stockholm i april 2017 blev starten på hans radikalisering.

I Sverige rasar samtidigt sedan flera veckor en intensiv debatt om dem som rest för att ansluta sig till terrorgrupper som Islamiska staten och Jabhat al-Nusra, och som nu väntas återvända hit efter kalifatets fall.

Tidigare i veckan kom också Säkerhetspolisens årsrapport. Den slår fast: ”Fortfarande är hotet störst från den våldsbejakande islamistiska miljön. Det pågår ett ständigt arbete med att sprida ideo­login och att rekrytera nya anhäng­are som har avsikt och förmåga att begå terrorhandlingar”.

Men Säpo lyfter också fram att den högerextrema rörelsen är fortsatt aktiv, och att man ser återkommande aktiviteter när det gäller både vit makt-­miljön och den autonoma miljön.

Grafik: Alexander Rauscher.
Grafik: Alexander Rauscher.

Hans Brun, senior analytiker vid Försvarshögskolan, ger det här svaret på vilka som egentligen utgör det största hotet:

– För Sveriges del så skulle jag säga att de inte går att riktigt jämföra. Ett av skälen är att modern högerextremism jobbar på många olika sätt, det finns till och med diskussioner om man ska arbeta parlamentariskt, och det kan i förlängningen vara farligare då du kan påverka de politiska systemen även inifrån.

– Tittar du på jihadism så förkastar man lagstiftning stiftad av människor. Det är det som gör det här till en skillnad. Men man måste följa båda två och aldrig underskatta någon av dem.

Men, påpekar Hans Brun, det finns också likheter mellan våldsbejakande islamister och högerextremister: tankar om att vissa befolkningsgrupper ska tryckas undan eller utplånas. Jihadisterna pratar om religiös renhet, högerextrema pratar om nationell eller kulturell renhet. Båda är beredda att använda våld för att uppnå sina utopier.

Hotet från den autonoma vänstern är däremot inte jämförbart, enligt Brun.

– De autonoma är vårt minsta problem just nu. De använder också våld på ett helt annat sätt. De skulle aldrig gå in på en moské och mörda människor eller köra på folk på en gata. Historiskt har de autonoma i så fall varit mer intresserade av andra extremister eller polisen.

Den misstänkta gärningsmannen i Nya Zeeland fanns inte på några terroristlistor. Frågan är om myndigheterna riskerar att glömma högerextremismen.

– Den frågan är berättigad. Det finns två delsvar: just den här tragedin kommer nog att utmynna i en ordentlig genomlysning av vad man visste och inte, precis som norrmännen gjorde med 22 juli-kommissionen, säger Hans Brun.

– För det andra, och det är det intressanta, att han inte fanns på några listor är ett jäkla problem. Många av dem som genomför attentat i västvärlden är ”småfisk” eller människor i utkanten av miljön. Ska man fokusera på dem man vet är farliga, eller de man inte vet något om alls?

Är svenska högerextremister beredda att göra något liknande?

– Ska jag vara helt ärlig så tror jag faktiskt det. Det är något som oroar både mig och mina kollegor. Vi har en ganska livaktig högerextrem miljö i Sverige, säger Hans Brun.

Grafik: Alexander Rauscher.
Grafik: Alexander Rauscher.

Kommuner och myndigheter i Sverige rustar nu för att ta emot ”IS-återvändarna”. Men bland dem som jobbar mot våldsbejakande extremism ute på fältet tycker flera att återvändarna fått för stort fokus. Somliga tycker också att mer uppmärksamhet borde riktas mot de högerextrema.

– Det ligger i sakens natur att man inte kan säga exakta siffror, svarar Zan Jankovski på frågan om hur många som återvänt till Göteborg från Irak och Syrien. Han är lokal samordnare mot våldsbejakande extremism.

– Man skulle kunna föreställa sig att om IS tappar mark eller kalifatet försvinner, att problematiken skulle minska. Det är inte den bilden vi har lokalt. Det har länge varit ett ensidigt fokus på dem som rest iväg, och inte på den grundmiljö som gör det möjligt att människor tar till sig dessa idéer. Vi märker att intresset för idéerna finns kvar, säger han.

Det baserar Zan Jankovski bland annat på de 145 samtal som kommit in till staden sedan 2015 från lärare, tränare, anhöriga och arbetsgivare. Personer som är oroliga för att någon i deras närhet är på väg att dras in i våldsbejakande extremism.

Problemen i Göteborg har inte minskat – tvärtom. Samtalen fortsätter komma in och man ser en risk att unga rekryteras till miljöerna.

– Det yttersta hotet är förstås ett terrordåd. Men det är klart att det finns olika stadier av problemet. Om fler och fler ungdomar attraheras av en sådan idévärld... de kanske inte gör något i dag, kanske inte i morgon, men vad händer till slut om den här idévärlden får fäste?

Integrationspolisen Ulf Boström i Göteborg är en av de som arbetar på fältet mot våldsbejakande extremism.
Integrationspolisen Ulf Boström i Göteborg är en av de som arbetar på fältet mot våldsbejakande extremism. Foto: Thomas Johansson/TT

Integrationspolisen Ulf Boström står utanför en av moskéerna i nordöstra Göteborg. Det är sen höst 2015, framför honom står en ung man. Det är en av ungdomarna i området som visat tydliga sympatier för våldsbejakande extremism.

Ulf Boström har gått fram för att försöka prata med den unge mannen, som inte verkar vilja svara när han hälsar och ställer frågor. I stället står han framför honom med nedböjt huvud, mumlandes för sig själv. Så fort Boström slutat prata lämnar mannen platsen.

– En hel del av de radikaliserade vet vem jag är, För dem är inte bara en vanlig svensk polis, utan jag betraktas som ett hot. Jag smutsar ned ”deras” moskéer, jag blir vän med många muslimer. De här personerna vill inte det eftersom mina ord kan förgifta öronen på deras tilltänkta bröder.

– Jag förstod sedan att killen framför mig reciterade verser ur koranen för att djävulens ord från min tunga inte skulle förgifta honom, säger Ulf Boström.

Terroristexperten Hans Brun menar att det finns både likheter och olikheter mellan  våldsbejakande islamister och högerextremister.
Terroristexperten Hans Brun menar att det finns både likheter och olikheter mellan våldsbejakande islamister och högerextremister. Foto: Claudio Bresciani/TT

Runt åren 2013 och 2014 börjar unga män och kvinnor en efter en försvinna från skolan, fotbollslagen och sina familjer i stadsdelen Vivalla i Örebro. Många går i gymnasiet och få, om ens någon, gör sig särskilt känd som religiös fanatiker. Killarna går på fester, flera spelar i samma fotbollslag.

– Det som är anmärkningsvärt är att det kommit som en överraskning, inte bara för samhället utan också för deras föräldrar. De var vanliga ungdomar som gått i gymnasiet. Inga konstiga människor. Men kriminaliteten har funnits där och i vissa fall även missbruk, säger Sven-Göran Wetterberg.

Wetterberg är Örebros samordnare mot våldsbejakande extremism. Han berättar att man utöver islamistisk extremism även ser aktiviteter i den högerextrema miljön.

Enligt honom känner man inte till några återvändare den senaste tiden, men han vittnar om att staden upplever en osäkerhet. Man har för lite information kring återvändarna på kommunal nivå.

En av de tio återvändarna som Wetterberg och Örebro känner till är nu misstänkt för mord. Samtidigt har Örebro inte riktat några insatser mot dem som visar intresse för våldsbejakande extremism.

Varför?

– Bra fråga... Det som hände runt 2013 var vi inte ett dugg beredda på. Vem ska jobba med det här? Säpo hade ansvaret i början. Det fanns för lite kunskap i kommunen då. I dag har vi ett bra samarbete med polis, socialtjänst och civilsamhället.

– Men om personerna som återvänder fortsätter säga att de bara kört ambulans där borta så kommer vi inte längre. Det är inte säkert att rättsväsendet kommer längre heller, säger han.

Grafik: Alexander Rauscher.
Grafik: Alexander Rauscher.

I Försvarshögskolans rapport Swedish Foreign Fighters in Syria and Iraq (2017), som bygger på information från Säkerhetspolisen, framgår att en fjärdedel av alla som rest till Irak och Syrien har bott i Stockholmsområdet.

Problemet med våldsbejakande islamistisk extremism är i dag fokuserat till Järva: stadsdelarna Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta. Stockholm stad känner till 19 återvändare, varav 10 har ”kopplingar till barn” – där orosanmälningar gjorts till socialtjänsten.

Totalt i Järva finns enligt polisen mellan 50 och 70 individer som identifierats som ”aktuella inom ramen för arbetet mot våldsbejakande extremism”. Christina Kiernan är Stockholm stads centrala samordnare.

– Vi kan konstatera att det här problemet inte minskat. Men det har också fått mycket medialt utrymme vilket ger intrycket av att problematiken ökar. Sedan årsskiftet 2016–2017 är det mycket få som rest till Syrien eller Irak.

Även Malmö, Eskilstuna och Linköping är några av platserna som bland annat haft problem med våldsbejakande extremism – både islamistisk och högerextremistisk.

När SvD kontaktar kommunerna framgår det att man i Södermanland känner till tio resenärer varav minst två återvänt. Till Malmö har fem återvänt.

Linköpings säkerhetschef Johan Edwardsson säger att man inte vet hur många som återvänt från terrorgrupper i Syrien och Irak, men även han tycker att just den frågan har fått väldigt stor uppmärksamhet.

– Det är mycket fokus på den islamistiska extremismen. Men det finns faktiskt andra former av extremism som är ett problem. De på högerkanten som reser till Ukraina och tar upp stridsyxan till exempel.

– I Linköping är det lågintensivt. Vi följer läget. Mer än så vill jag inte säga. Det har inte varit en dramatisk ökning, och det är en liten fråga sett till allt säkerhetsarbete. Men det är klart att vi är på tårna när det gäller återvändarna, säger Johan Edwardsson.

I Eskilstuna är man också ”på tårna”. Kommunens vikarierande samordnare, Björn Almroth, berättar att man haft flera riktade insatser mot individer med sympatier för våldsbejakande extremism.

Det är också den enda kommunen SvD pratat med som säger sig ha hjälpt personer bort från extremismen.

– Jag vet i alla fall två fall där vi gått in och lyckats hjälpa personer undan dessa miljöer. Förra veckan bjöd vi in ungdomar från olika stadsdelar och diskuterade extremism. Många av ungdomarna har faktiskt bättre koll, och större rädsla, för det här än många anställda i kommunen, säger Almroth.

Grafik: Alexander Rauscher.
Grafik: Alexander Rauscher.

En rad myndigheter, bland annat Kriminalvården, fick 2016 i uppdrag av regeringen att utveckla arbetet mot våldsbejakande extremism. Nu ingår det i personalens grundutbildning att bland annat lära sig identifiera sådana förändringar bland de intagna.

I dag finns det minst 80 individer som kan knytas till de våldsbejakande extremistiska miljöerna på Kriminalvårdens anstalter. Av dem är en klar majoritet islamistiska extremister – där är den senaste uppgiften 65 individer. Resterande, runt 15 personer, klassas som antingen höger- eller vänsterextrema.

SvD kan berätta att 30 av de 80 kommer att släppas under de kommande månaderna.

Ett tjugotal av de islamistiska extremisterna är så kallade ”sändare”, alltså personer med både vilja och förmåga att påverka andra mer sårbara människor ute på anstalterna i en våldsbejakande riktning. Det har inträffat flertalet incidenter där olika individer aktivt försökt rekrytera och påverka andra intagna.

– Det viktiga för oss är just att separera ”sändare” från personer som är sårbara och som skulle kunna påverkas, säger Anders Forsgren, Kriminalvårdens projektledare för arbetet mot våldsbejakande extremism.

SvD har gått igenom flera dokument som rör de 80 personerna som kan knytas till den våldsbejakande extremistiska miljön ute på landets anstalter.

En av dem är terrordömde Rakhmat Akilov, som också är ett exempel på en intagen som hållits avskild då han riskerar att påverka och inspirera andra.

En annan är en lärarstudent i 20-årsåldern vars mamma sommaren 2015 tar ifrån honom hans pass och kontanter för att han inte ska resa iväg igen. Samma år har han redan hunnit resa till Turkiet två gånger för att ansluta sig till IS, men blivit hemskickad efter att ta tagits av den turkiska polisen.

Tillbaka i Sverige har han laddat ned en bombmanual, efteråt går han och köper en tryckkokare, stålkulor, aceton och andra föremål på bland annat varuhuset Ikea. I mobilen, där lösenordet är jihad, finns propaganda och sökningar kopplade till terrorism.

I dag är han dömd för förberedelse till terroristbrott. Det framgår i dokumenten från Kriminalvården att han i framtiden riskerar att utföra terrorattentat, och enligt en utredning ser han både anstaltspersonal och övriga intagna som ”otrogna” som förtjänar att dö. Risken för återfall i brottslighet bedöms som hög.

Om några månader blir han villkorligt frigiven.

Utöver Kriminalvårdens utbildningsinsatser för personalen införde man också ett nytt behandlingsprogram, egentligen utformat för organiserad brottslighet. Hittills har det inte lyckats ”omvända” någon.

– När det gäller klienter med kopplingar till våldsbejakande extremism kan vi i nuläget inte se att programmet haft någon avgörande skillnad än, säger Kriminalvårdens Anders Forsgren och fortsätter:

– Vårt sätt att arbeta är ju genom samtal. Det finns inga andra sätt att påverka. Vi har ingen möjlighet att utföra hjärntvätt, utan vi försöker få personen att förstå att livet jag lever skadar mig och andra. Att jag kan lära mig hantera mina impulser. Att det faktiskt finns andra sätt. Så enkelt är det, och samtidigt så väldigt svårt, säger Forsgren.

Men det finns en intern oro – redan i dag finns det för få platser på landets anstalter och häkten, samtidigt som en majoritet av riksdagspartierna vill kriminalisera samröre med en terroristorganisation. Något som inte är olagligt i dag.

– Vi är oroliga över platssituationen, och vi har en sådan situation redan nu. Vi vill inte att de här personerna sitter tillsammans, och det kräver lite luft i systemet. Det blir en prioriteringsfråga, och ju mindre platser som finns desto hårdare prioriteringar måste vi göra, säger Anders Forsgren.

Det största misstaget som Sverige begått i kampen mot våldsbejakande extremism är att ta bort kvarterspoliserna, menar integrationspolisen Ulf Boström.
Det största misstaget som Sverige begått i kampen mot våldsbejakande extremism är att ta bort kvarterspoliserna, menar integrationspolisen Ulf Boström. Foto: Thomas Johansson/TT

I stadsdelen Angered i Göteborg är integrationspolisen Ulf Boström tydlig med att det största misstaget som begåtts var när Polismyndigheten valde att ta bort kvarterspoliserna.

– Det var ett fatalt misstag. De såg allt, man byggde förtroende och civilkuraget fanns stabilt i området. Vuxna vågade säga åt ungdomar. Hade vi haft det i dag hade inte gått att bilda gäng eller tvinga barn och vuxna till olika handlingar. Det här misstaget gjorde att andra offentliga verksamheter har fått ett stort arbete som man inte klarar, säger han.

För ett halvår sedan befann han sig i Angeredsmoskén för ett seminarium. Där träffade han en man från Syrien som han snabbt blev vän med, och som bjöd hem Ulf på middag.

På middagen fanns också mannens fru med, som tyckte att Ulf borde komma och besöka barnen på den förskola hon arbetar på. Hon beskriver att barnen känner en rädsla för polisen.

Nu, samma vecka som det rapporteras om både terrordåd och ”återvändare”, sitter Boström i en stor soffa på förskolan med 17 barn runt omkring sig.

– De var lite oroliga och rädda i början. Men det var längesen jag fick såhär många pussar och kramar. Det är fantastiskt härligt med barn, och så mycket kärlek.

Han skrattar.

– Och nu har de fått sin första stora vaccination mot polisrädsla.

Efter reklamen visas:
Säpo: Bra koll på IS-svenskar

Grafik: Alexander Rauscher.

Bild 1 av 7

Grafik: Alexander Rauscher.

Bild 2 av 7

Integrationspolisen Ulf Boström i Göteborg är en av de som arbetar på fältet mot våldsbejakande extremism.

Foto: Thomas Johansson/TT Bild 3 av 7

Terroristexperten Hans Brun menar att det finns både likheter och olikheter mellan våldsbejakande islamister och högerextremister.

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 4 av 7

Grafik: Alexander Rauscher.

Bild 5 av 7

Grafik: Alexander Rauscher.

Bild 6 av 7

Det största misstaget som Sverige begått i kampen mot våldsbejakande extremism är att ta bort kvarterspoliserna, menar integrationspolisen Ulf Boström.

Foto: Thomas Johansson/TT Bild 7 av 7