Annons

Maria Ludvigsson:Fackförbundens egna gnällbälte

Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas riksförbund.
Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas riksförbund. Foto: Anders Wiklund/TT
Under strecket
Publicerad

Det sägs att vi sörmlänningar, födda mitt i gnällbältet, har en ojämförlig förmåga att tolka varje händelse negativt. ”Vackert väder! –Ja, nu-u ja...” och så vidare. Det finns ett fackförbund som i veckan tog sörmlänningens roll i den fackliga världen – Lärarnas riksförbund, fackens gnällbälte.

När svenska elever, som av Pisamätningar att döma inte fått tillräcklig undervisning i matematik, nyligen fick ytterligare en mattelektion per vecka, såg Lärarnas riksförbund orättvisor och problem.

En lektion är ingen spektakulär ökning, men icke desto mindre menade förbundets ordförande Åsa Fahlén att skolan nu har ökade klyftor att vänta. Hon var förvisso ”positivt inställd till införandet” (svd.se 17/1) men varnade för det extraarbete det hela innebär för lärarna och hur det i sin tur kan leda till lägre kvalitet på undervisningen.

”Varje timme du står i klassrummet genererar arbete före och efter för att lektionstiden ska vara kvalitativ. Om man bara säger att lärare får ta fler elever, då minskar tiden runt omkring (sic!). Kvaliteten riskerar att bli sämre och lärare riskerar att arbeta ut sig.”

Annons
Annons

Det låter ytterst besvärligt och, kan man tycka, något att till varje pris undvika – om det så innebär färre mattelektioner. Tar man lärarfacket på orden skulle rent av mindre undervisningstid i matematik höja både kvalitet och jämlikhet.

Lärarfackets kommentar vittnar hur som helst främst om två saker. Dels att fack ska lyssnas på som de intresseorganisationer för höjda löner de är, inte som världens samvete, dels att ”ökade klyftor” är svensk debatts ”abrakadabra”.

Alltså, bara för att ett fackförbund använder klyftargumentet är det inte per automatik sant att klyftor ökar. Det kan däremot stämma att lärare gärna ser lönehöjningar och blir nöjda när deras fackliga representanter verkar för just detta, oavsett vilka argument som används.

Ett argument är heller inte hållbart bara för att det är populärt och slagkraftigt. Det är exempelvis inte sant att alla klyftökningar betyder att någon får det sämre. Inte sällan kan ökade skillnader betyda att de som har det sämst ställt får det bättre samtidigt som andra får det ännu bättre.

Det vill säga, mer matte i skolan gör förvisso mattetalangerna vassare, men då även de med svårigheter klarar knepigare räknetal får man väl ändå kalla det en ”win-win situation”? Även som sörmlänning. För dem som har svårt för siffror borde, trots allt, mer lektionstid vara till stor hjälp.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons