Annons

Små eldar överalltFamiljen är ”perfekt” – ändå tuttar dottern eld på huset

Celeste Ng
Celeste Ng Foto: Celeste Ng

Snart blir den tv-serie, Celeste Ngs berättelse om den bohemiska, panka fotografen Mia och hennes välordnade grannfamilj. Ida Therén har läst den haussade boken i svensk översättning.

Under strecket
Publicerad

Celeste Ng

Foto: Kevin Day Bild 1 av 1

Små eldar överallt

Författare
Celeste Ng
Genre
Prosa
Förlag
Albert Bonniers Förlag

Övers: Anna Strandberg 362 s.

I Celeste Ngs roman “Små eldar överallt” får vi följa den bohemiska konstfotografen Mia och hennes tonårsdotter Pearls flytt till Cleveland, Ohio. Mia sticker ut i det nya området, det perfektionistiskt stadsplanerade Shaker Heights. Platsen får mänsklig gestalt genom hyresvärden, typ A-personligheten Mrs Richardson, som är tredje generationens lokalpatriot och odlar sin självbild som God Människa genom att ge den lilla familjen subventionerad hyra.

Men vi ser snart det villkorade i välgörenheten – vad händer om “offret” inte lyder välgörarens regelbok? Mrs Richardson är den nomadiska och ständigt panka Mias motpol. Hon lever den vita amerikanska medelklassdrömmen med en stor villa, en framgångsrik man, ett överflöd av disponibel inkomst, hembakta kakor och raka tänder. Hon tror på enkla svar om rätt och fel och vill kontrollera allt, inklusive hur många deciliter flingor hon äter på morgonen, medan Mia struntar i vad folk tycker om henne. Det gör Mia farlig:

”Man kan inte bara göra som man vill”, tänkte Mrs Richardson. “Varför skulle Mia få göra det, när ingen annan fick det?”

Annons
Annons

Celeste Ng

Foto: Kevin Day Bild 1 av 1

Spänningen intensifieras av att Mias ensamstående och nyligen invandrade kollega från extrajobbet på en kinesisk restaurang har lämnat bort sitt nyfödda barn under en postpartum-depression. När hon mår bättre vill hon ha tillbaka babyn, men den har redan fått ett nytt hem hos Mrs Richardsons ofrivilligt barnlösa och förmögna väninna Linda, som vägrar släppa barnet.

Hur kunde de vara så hemtama, så säkra på sig själva, till och med i pyjamas?

Boken utvecklas till en idéroman med teman hämtade från den samtida adoptionsdebatten. Är det kärlek, pengar, kultur eller biologi som är viktigast för barnets bästa – och hur ska de olika variablerna värderas? “Att låtsas som om det inte finns någon rasaspekt här – är oärligt”, säger kinesiska dr Wong. “Ställ er själva frågan: Skulle vi ha en så här hetsig diskussion om babyn varit blond?”

Celeste Ng
Celeste Ng Foto: Kevin Day

Familjen Richardson har fyra barn, där den yngsta, Izzy, redan i första kapitlet anklagas för att ha tuttat eld på familjens hus, titelns “Små eldar överallt”. Berättelsen följer sedan händelserna fram till branden. Det svarta fåret Izzy ger på sätt och vis utlopp för Mrs Richardsons undertryckta drömmar och ilska – och mamman står därför inte ut med henne. Izzy söker sig till icke-dömande Mia, medan dottern Pearl tyr sig till de andra barnen i familjen Richardson. Hon blir bästa vän med två av dem och inleder en affär med en tredje. “De var så okonstlat vackra, till och med när de var nyuppstigna ur sängen. Varifrån kom denna otvungenhet? Hur kunde de vara så hemtama, så säkra på sig själva, till och med i pyjamas?”

Annons
Annons

Det finns lite av ett amerikanskt skrivarskolesyndrom i den här romanen. Allt är välskrivet, så till den grad att det ibland blir en för blank yta för att jag som läsare verkligen ska känna att jag får vara med i leken. När adoptionskonflikten och undersökningen av Mias egna mystiska förflutna tar fart blir jag mer engagerad – men då är vi redan halvvägs in i boken.

Samtidigt är den psykologiska skärpan stor, och som sagt otroligt skickligt formulerad. Det är inte förvånande att Ng är en av de mest hyllade amerikanska författarna just nu. ”Små eldar överallt” kommer snart att bli en tv-serie på streamingsiten Hulu, och jag tror att tv-formatet kan passa den riktigt bra.

Något jag verkligen gillar med boken är också hur olika konstverk, som Mias och hennes mentors fotografier, beskrivs så väl och så detaljerat att jag får lust att kolla upp om de finns på riktigt. Gång på gång förs mina tankar till Siri Hustvedts författarskap, där vissa fiktiva konstverk som hon beskrivit i sina romaner har gjort så djupt intryck på mig att det känns som att jag sett dem med egna ögon.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons