Annons

Johan Lindberg:Läsare: Så var Långholmen på 1950-talet

Som mest fanns det 500 celler i det sedan 1970-talet nedlagda Långholmens centralfängelse. Sveriges sista bödel gjorde sin sista avrättning här år 1910.

Under strecket
Publicerad
Foto: Johan Lindberg Bild 1 av 9

SvD skrev 2 juli 1963 om hur fängelset förstärkte säkerheten inför intagandet av Stig Wennerström. Till höger Jan Guillou när han frigavs.

Foto: SvD arkiv och TT Bild 2 av 9

Rastgården på Långholmens centralfängelse år 1910.

Foto: Stadsmuseet Bild 3 av 9

Margareta Wiman med sin far.

Foto: Privat Bild 4 av 9
Foto: Privat Bild 5 av 9
Foto: Privat Bild 6 av 9

23 november 1910 skedde Sveriges sista avrättning. Skarprättare var Anders Gustaf Dalman (till vänster) och den som avrättades var Alfred Ander.

Foto: Okänd Bild 7 av 9
Foto: Björn Nilsson Bild 8 av 9
Foto: Lennart Helleday Bild 9 av 9
Foto: Johan Lindberg Bild 1 av 2

SvD skrev 2 juli 1963 om hur fängelset förstärkte säkerheten inför intagandet av Stig Wennerström. Till höger Jan Guillou när han frigavs.

Foto: SvD arkiv och TT Bild 2 av 2
Foto: Johan Lindberg

Lösningen på Stockholmsgåtan är alltså det välkända fängelset på Långholmen. På platsen fanns tidigare under omkring 100 år Långholmens rasp- och spinnhus – ett kvinnofängelse. Men 1825 flyttades de intagna kvinnorna till fängelset på Norrmalm.

Det nya fängelset uppfördes åren 1874-1880, men redan 40 år senare – på 1920-talet – började en diskussion om avveckling av fängelset.

SvD skrev 2 juli 1963 om hur fängelset förstärkte säkerheten inför intagandet av Stig Wennerström. Till höger Jan Guillou när han frigavs.
SvD skrev 2 juli 1963 om hur fängelset förstärkte säkerheten inför intagandet av Stig Wennerström. Till höger Jan Guillou när han frigavs. Foto: SvD arkiv och TT

Det skulle dock dröja ända till 1975 innan fängelseverksamheten upphörde helt. Då hade många berömdheter suttit fångna här – som exempelvis:

Annons
Annons

Rastgården på Långholmens centralfängelse år 1910.

Foto: Stadsmuseet Bild 1 av 2

Margareta Wiman med sin far.

Foto: Privat Bild 2 av 2

• Barbro Alving, journalist. Dömdes 1955 till en månads fängelse för vägran att inställa sig till civilförsvarsövning.

• Hjalmar Branting, som senare blev statsminister. Han satt här tre och en halv månad 1899 – dömd för hädelse och för tryckfrihetsbrott.

• Jan Guillou, journalist och författare. Dömdes 1974 till 10 månaders fängelse för spioneri i samband med IB-affären.

• Stig Wennerström, dömd till livstid för spioneri – frigavs 1978.

Rastgården på Långholmens centralfängelse år 1910.
Rastgården på Långholmens centralfängelse år 1910. Foto: Stadsmuseet

SvD-läsaren Margareta Wiman vet hur det är att bo på Långholmen, eftersom hennes pappa arbetade på fängelset på 1950-talet och 60-talet. Så här berättar hon: ”Vi var många barn som växte upp på Långholmen, våra pappor (och ibland mammor) jobbade där och vi bodde i tjänstebostäder.

Margareta Wiman med sin far.
Margareta Wiman med sin far. Foto: Privat

Det var som ett eget litet samhälle. Området var förbjudet för obehöriga så inom fängelseområdet utanför murarna kunde vi härja fritt. För oss barn var det en grön idyll. Det fanns ofta en intern som skötte parkytor men vi var aldrig rädda, trots att det gick rykten att han var mördare. När det var rymning ringde klockor i trappuppgångarna och alla pappor fick ge sig ut och leta, vakta broarna och ibland ro efter någon som försökte simma över till andra sidan.

Annons
Annons
Foto: Privat Bild 1 av 2
Foto: Privat Bild 2 av 2

När man blev tonåring och började vara ut på kvällarna var det tryggt när man kom fram till Långholmen, där fanns alltid vakter på muren så man visste att någon hade koll. De som satt häktade brukade busvissla när de såg oss tjejer men de satt ju bakom galler. Det enda otäcka jag upplevde var att jag vid några tillfällen efter skolan hörde ett konstigt ljud från en vägg och till slut berättade det för min pappa. Det visade sig att några interner höll på att gräva sig igenom väggen från sina verkstäder som fanns på andra sidan. Det hade inte varit så kul om de kommit inramlande när jag satt och läste mina läxor. När Stig Wennerström genomgick någon undersökning på Långholmen hade vi en särskild telefon från hans avdelning hem till oss eftersom min pappa var ansvarig för hans bevakning, den fick jag stränga order om att inte berätta om för någon vilket jag heller aldrig gjort. Jag har foton mest inifrån fängelset som togs efter nedläggningen (70-talet). Det var då ganska nedgånget och slitet.

Här två bilder till som togs på Margaretas far inne i fängelset:

Foto: Privat

Foto: Privat
Annons
Annons

23 november 1910 skedde Sveriges sista avrättning. Skarprättare var Anders Gustaf Dalman (till vänster) och den som avrättades var Alfred Ander.

Foto: Okänd Bild 1 av 3
Foto: Björn Nilsson Bild 2 av 3
Foto: Lennart Helleday Bild 3 av 3

Tack för den fina historien! En fånge på Långholmen som har gått till historien är Alfred Ander som 1910 blev den sista att avrättas i Sverige. Skarprättaren hette Anders Gustaf Dahlman och honom kan ni läsa mer om i en färsk artikel jag skrivit som fokuserar på 7 försvunna svenska yrken.

23 november 1910 skedde Sveriges sista avrättning. Skarprättare var Anders Gustaf Dalman (till vänster) och den som avrättades var Alfred Ander.
23 november 1910 skedde Sveriges sista avrättning. Skarprättare var Anders Gustaf Dalman (till vänster) och den som avrättades var Alfred Ander. Foto: Okänd

Det finns förstås många flera yrken och arbetsuppgifter i Sverige som har försvunnit. Vi vill gärna samla in historier från er läsare för att kunna ha med i en kommande artikel. Om du eller någon släkting har haft ett försvunnit yrke så kan du mejla till mittstockholm@svd.se. Det måste inte var så att hela yrket är avvecklat utan det kan vara någon specifik arbetsuppgift exempelvis för en kassörska.

Här är några försvunna yrken som kanske kan ge lite inspiration: Råttfångare, iskarl, mursmäckor, ånglokseldare, mjölkbud, munskänk, flottare och rallare. Välkomna med era berättelser!

En del såg Långholmens centralfängelse som en symbol för förtryck och ville riva byggnaden när verksamheten upphörde på 1970-talet. Men Riksantikvarieämbetet och Stockholms stadsmuseum ville rädda byggnaderna. Därför finns stora delar av fängelset kvar i dag och används bland annat till värdshus, vandrarhem och hotell.

SvD-läsaren Björn Nilsson tog bilder när delar av fängelset revs på 1970-talet – här en av dessa:

Foto: Björn Nilsson

Vi avslutar med en annan fin läsarbild, tagen lite på avstånd, av Lennart Helleday:

Foto: Lennart Helleday

Välkomna tillbaka till en ny gåta framöver!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons